Schweiz Familjen ...

 Från hembyn fortsatte vi till Jakobs syster, där vi blev några dagar och har bara umgåtts. Vilket innebär mer eller mindre, att vi äter oss genom dagarna! Hur ska detta sluta, undrar jag, som har svårt att säga Nej till allt det goda.

Det finns många restauranger som ligger lite ute i naturen, som den här uppe på en kulle med fin utsikt. Man kan ju undra hur och om, folk hittar hit? Fast det behöver man inte fundera över, när vi kom var det så gott som fullt. Hade systersonen inte ringt och bokat bord, då hade vi fått åkt vidare. Ett bord under de två stora träden, gick däremot inte att få men det gick bra att sitta under ett par parasoller, som flyttades efter solen. Ja som jag har nämnt tidigare, tar det ett antal timmar att äta, älskar att det är så, ingen stress, bara njuta. 

Jag beställde en Fitness-teller, består av en stor portion med blandad sallad och i mitt fall med en schnitzel, man kan få två schnitzlar också!

Jakob valde originalet med kokta grönsaker.

Inte lätt att välja och det fanns ytterligare sidor!

Vi har tagit en promenad till stadsparken och tittat på blommor och fåglar. d.

En aning för mycket för min smak.

Svarta svanar.

Den här fågeln hade otroligt stora långa gråa fötter men den ville inte lyfta och visa när jag bad om det, kanske inte förstod svenska.

Kanske att det är en sorts Mandarinand, vacker teckning i alla fall och helt orädd

Trappor som leder upp till den gamla delen av stan.

Av en händelse sprang vi ihop med systersonen i parken.

Gammalt möter nytt, på var sida av vägen. 

Vinodling på slänten när vi gick tillbaka hem.

Man kan tro att det är ett äpple men det är en Qvitte, som är gott att göra marmelad på.

Ja så var det dags för oss åka vidare men först, skulle vi åka till ännu en annan restaurang i en by bredvid.
Ännu en krog som jag inte har besökt tidigare, men hur många finns det egentligen i närheten av där dom bor?

En liten aptitretare, som huset bjöd på.

Och därefter fick Jakob äntligen sin rätt, som han har längtat efter.

Kalvsbratwurst, det är grejer, om man gillar det förstås.

Själv beställde jag fisk, visserligen friterad med remouladsås och mycket sallad.
Vem som åt glassen är nog inte svårt att räkna ut, den här gången en liten portion!
Jakob tog en  Appenzeller Bärli-Biber, som påminner om mjuk pepparkaka (men smakar inte pepparkaka) med lite mandelmassa fyllning. 

Efter den tretimmars sittningen gav vi oss så iväg med husbilen till nästa ställe.

Kram Yvonné