Amsterdam Del 1 ...

När vi var inne i Haarlem bestämde vi oss för att ta tåget in till Amsterdam följande dag, istället för att ta ytterligare en dag i Haarlem. Några säger att Haarlem är som ett mindre Amsterdam med kanalerna osv. Till viss del kan jag hålla med, fast var och varannan stad i Nederländerna har ju kanaler. 
Tågstationen heter Overveen, dit var det några hundra meter att gå. Tåget såg man från ställplatsen när det åkte fram o åter, det gick två tåg i timmen och inget som störde, inte oss i alla fall.

Biljetter kunde man köpa på perongen, ser ut som ett gult rör, där lade man bara sitt kort emot. Men det gick bara att få en biljett, ja egentligen fick man ingen biljett, utan när man går ut genom spärrarna dit man ska, får man lägga sitt kort mot den avläsaren och pengar dras från kortet. Eftersom det var Jakobs kort som användes och jag hade mitt hemma, fick vi gå till den stora blågula automat där man också kunde betala med kort och där ange till vilken hållplats man skulle, där fick man en biljett. Viktigt att komma ihåg att lägga kort/biljett mot spärren när man gick ut, annars kan det bli dyrt om kortet tror att man åker runt med tåget som i en evighetsmaskin hihihi. För den sträckan på 20 minuter, fick vi betala 7,80 euro/pers enkel väg i 2:a klass.

Det är en vacker stationsbyggnad när man kommer in till Amsterdam. Hade läst om att det fanns konst att se i gångarna under stationen. Nu hittade vi bara en av många för vi ville inte gå genom spärrar och plötsligt behöva köpa biljett för att komma ut igen.

Vi har varit i Amsterdam tidigare och åkt båt runt i kanalerna, minns att vi tyckte det skulle varit britsar man kunde ligga på, för det kändes i nacken efter att tittat uppåt i någon timme. Van Gogh museum har besökts. Den här gången hade vi bara en sak som jag ville gå till och där skulle vi vara redan klockan 10, annars var det bara att strosa som gällde.

Båtarna är redo att starta upp inför en ny dag med förväntansfulla turister som vill se kanalerna osv. 
Det kommer bli en solig fin dag för oss alla.
Visst får man lite känslan av Venedig när husen ligger precis i kanalerna.

Med kartan i handen styrde vi direkt till 
Ons´Lieve Heer op Solder = Vår herre på vinden. 
Det är en hemlig huskyrka som byggdes högst upp i ett av kanalhuset, utmed en av kanalerna i Red Light området. Ja nu var väl inte den här kyrkan så hemlig eftersom det spelades orgelmusik som hördes ut på gatan. Den är nog mer hemlig för oss turister som inte ser den utifrån. 
Vill man besöka, kan man beställa biljett on-line och bli tilldelad en tid. Vilket vi inte gjorde utan chansade på att vara där lite före öppning. Jag klev in som nummer två, medans Jakob utforskade området utanför. Med facit i hand var det helt perfekt, för när jag gick därifrån vällde det in en stor grupp 12-14 åringar som hördes på långt håll!
Nu kommer det en hel del bilder från denna katolska kyrka, som byggdes på 1660-talet.  Man byggde denna hemliga huskyrka för katoliker och andra religösa utövare som inte kunde ha sina gudstjänster offentligt. 
År 1887 stod St Nicholas kyrka klar och öppnade sina dörrar. I och med det stängde man huskyrkan och det blev ett museum redan 1888. Vilket är det näst äldsta museet i Amsterdam med 85 000 besökare/år.
På första söndagen i månaden håller man fortfarande katolsk mässa i huskyrkan. Med uppehåll under juli och augusti. Då kostar det inget att gå in.

Entrén är i det modernare huset med rött tegel medans museet är till vänster i bild. Man får gå ner för trappor och gå upp i huset bredvid. Till slut var jag helt förvirrad mellan alla våningsplan och trappor rum hit o dit hahaha. Har man svårt att gå kan man inte rekommendera ett besök. Pratade med en kvinna där inne som hade riktigt ont i sina höfter och tog sig ner baklänges i de branta smala trapporna.

Huskyrkan är i det huset där det står en vit bil parkerad framför.

Följ nu med i trappor och rum.

Entrén från kanalen ser ut så här inifrån, fint med glaset och tittar man inåt ser det fint ut med marmorn, fast det är målat som marmor. 

Eftersom jag kom nerifrån källaren, började min vandring upp för en brant trappa, till själva entrén.

Detta är ett av de tre köken som fanns i huset.

Nu kom man till en lite märkligt brant trappa med svängda trappsteg inåt, man fick titta ner för att se var man satte fötterna.

Rummet hade en kamin och inbyggd säng med draperier för så man inte skulle märka av sängen.

Ytterligare ett rum ut mot kanalen.

Det här rummet som låg ut mot en gränd var förvisso mörkt men hade ett fint tak som var anpassat efter golvets mönster, med lika stora rutor.

Plötsligt hade jag kommit upp till kyrkans första våningsplan. Med stolar och bänkar som på den tiden var för de rikare. Desto högre upp i kyrkan man fick sitta, var för de sämre ställda.

Det är högt till tak om man ska gå ända upp till tredje våningen, i dessa branta trappor.

Vänder mig om och ser orgeln som ser ut att sitta upphängd på väggen mellan två våningar.

Förr hade man en person som fick stå och pumpa upp luft till orgeln men tack och lov slipper man det nu. Det går i den mörklila golvsockeln som man ser mot den vita väggen. 
Repet i taket är för att hissa upp saker med till vinden, inte till att ringa i kyrkklockor.

 Det var ganska högt att stå där uppe på tredje våningen och titta ner.

Tittade in i sakristian där en av prästens kläder hängde på en galge.

Det var så fint med duvan uppe i taket.

Genom fönstret kunde prästen se bort till den stora kyrkan Oude Kerk.

Prästens rum med en enklare säng, inga draperi utan där var det luckor som stängdes till. 
En plats för bikt fanns också på ett av våningsplanen.

Den här original tapeten blev jag förtjust i. 

Längst ner i huset fanns ytterligare ett kök och en dörr som mynnade ut i gränden. Med tanke på alla dessa smala branta trappor som finns i huset, måste jag beundra de som balanserade mat brickor tvätt ved/kol osv upp och ner.

Kyrkan hade även fint silver

Vid utgången stod Aposteln Petrus, höjde han möjligen handen till ett Hej då?

Med den Hej då hälsningen, gick jag ut i solen en timme senare och mötte upp Jakob som hade suttit på ett cafe i närheten och njutit i solen.

Vi fortsatte tillsammans utmed kanalerna, men det kommer i ett annat inlägg.

***

Just nu är vi i Papenburg med långkalsongerväder hihihi

Kram Yvonné Jakob

Haarlem ...

 Haarlem är Nederländernas 10:e största stad. Ligger väst om Amsterdam, det är nästan att de två städerna är ihopbyggda, cirka 22 kilometer emellan.
Mot medeltidens slut var Haarlem en av landets mest betydande städer. Staden har varit biskopssäte två gånger åren 1559-1571 och senare från 1853 och framåt.  Staden utvecklades under 1600-talet industriellt inom textil och ansågs som en målarstad. Även fått namnet Bloemenstad då centrum för blomsterodlingar och export av blomsterlökar finns där. Staden har även gett stadsdelen i N.Y , namnet Harlem.

Vi bodde två nätter på Urban Camper Spot, P4N, det går att boka plats, man kunde få el mot en summa, det fanns toalett i en barack, tömning av toa och färskvatten. Platsen låg bra till, bara att hoppa upp på cykeln och följa med de övriga cyklisterna in till stan. Naturligtvis kan man gå också.

Vi hade fått tips om att det finns cykelgarage, kostar gratis och det är bevakat. Ja man ställer in sin cykel och hämtar den, inget kvitto eller så men det finns en person som ändå har lite koll på folk som kommer o går. 

Nej vi krånglade inte att få upp cyklarna på övre rampen, då hade vi säkert ställt med en riktig oreda hahaha  utan ställde den under.

Haarlem har också en hel del kanaler och man såg somliga som var ute och paddlade. Vi pratade med en grupp kvinnor från Tyskland som kommit hit just för att träna rodd. Vilket jag kan tänka mig är en bra plats att göra det i alla dessa kanaler som finns.

Cykelgaraget låg precis bredvid Marktplats och den stora kyrkan: De Grote of St. Bavokerk te Haarlem. 
Det är en av Nederländernas största medeltida gotiska korskyrka. Första gången som kyrkan omnämns är år 1245, och blev färdig år 1520.
Ett imponerande trävalv från 1500-talet, stengolvet är 400 stycken gravstenar som är numrerade men det upptäckte jag att det stämde inte då samma nummer återkom på olika platser. Man kunde inte följa numren i en följd utan de var lite hit dit. Frågade en man som arbetade där och han skrattade och sa att de numren stämde inte helt. Somliga hade gått sönder och ersatts av nya stenar. När man läser om kyrkan så har golvet satt sig vid ett tillfälle då kyrktornet av sten blev för tungt och fick rivas. Det har byggts övergångstorn i trä som klätts med bly. 

Kyrktornet ser man på långt håll där det sticker upp med sina 78 meter. Själva tornet är 40 meter, ¨löken¨ är 3x3 meter, korset väger 550kg, väderhane 65kg, därtill ett klockspel med 47 klockor totalt 10 000kg och takets blybeklädnad uppskattas till runt 85000-100 000kg. Det är ett stort tungt torn.

När vi var där hade staden fått ett tivoli precis utanför kyrkan på den stora Markt platsen.

Den har en fin världsberömd konstfärdig orgel, Müller-orgeln, som Christian Müller byggde år 1738. Tänk om kunde komma när det spelades på dessa fina orglar men sådan tur har man sällan.

Det sitter två tavlor på väggen som talar om vilka som har spelat på den orgeln.

Ja det var allt om den kyrkan och vi gick vidare   

Det här är populära cyklar. Man såg att det forslades både det ena och andra i själva lådan, byggmaterial, flera barn, halvvuxna personer och ja det som man behövde på en picknick osv.

Tills vi kom förbi St. Josephkerk, bara en liten snabb titt. Kyrkan som påven Pius IX, år 1853 bestämde skulle bli en katedral, för att år 1898 återgå till att bli en vanlig kyrka.

 En sådan där riktig ostbutik där vi fick förslag och provade, klart att det följde med lite gott hem.

Avslutade dagen på ett ölbryggeri med ett glas vin, helt fel kanske men vi är inga ölkännare, fast ibland är det jättegott med en öl.

Vi tyckte det var en trevlig stad att gå runt i, fast vi hade kunnat vara utan det skramlande tivolit hahaha

Kram 
Yvonné Jakob