Bland Blommor Och Golfbollar ...

Följande morgon vaknade vi, nästan före tuppen och till blå himmel, framför allt, det blåser inte.
Vi hade planerat att ta en tur bort till Ålleberg för att titta på blåsipporna. 

Ålleberg är det högsta platåberget i Västra Götaland, 335 m över havet. Här finns tre vandringsleder med olika längder. Den vi gick var runt 2 km och rullstolsvänlig.

Visst har man en fin utsikt över Falbygden

Och visst fanns det blåsippor här, ni vet så där mycket att man inte ens behöver leta. De fanns överallt och vi kröp runt i slänten och fotade hahaha.

Mitt bland alla blåsippor fanns en med 9 kronblad.

Så dök en rosa upp med 8 kronblad.

Plötsligt ser vi en Tibast som blommar på bar kvist. En växt som är väldigt giftig även för djur. Jag tyckte den var fin eftersom den blommar så tidigt men det är ingen växt som kommer in i våran trädgård.

Då är blåsipporna mycket bättre att ha runt sig.

En och annan Tussilago lyste upp 

Det finns ett cafe och segelflygmuseum fast ingetdera var öppet.
Även en ställplats som hade elstolpar, såg vi.

Efter den promenaden, blev det fika innan vi tog husbilen ut till golfbanan för lunch. BM blev kvar hemma, då hennes axel inte är redo att svinga klubban ännu. 
Och säsongens första 18-håls runda, som blev ganska skakig med kolsvarta moln, lite sol, regnstänk, halvstorm och pärlsocker=snökorn. Allt på en runda, resultatet var inget som behöver antecknas men Lars spelade bra på sin hemmabana hihihi.

Tranorna flyttar sig, hoppas dom hittar en varmare plats.

Vårlöken lyser upp lite här och där.

När rundan var färdig, kände vi oss också ganska färdiga på flera sätt, otränade som vi var.

En fika tillsammans och sedan Tack för oss och Hej Då, tills vi ses snart igen.

Kram Yvonné

 

Orust ...

I strålande sol åkte vi vidare till vännerna på Orust. Vi gjorde ett stopp vid Henån, där en stor parkering utmed vägen låg under vatten. Ett par hantverksbilar kom som skulle bort till företaget i andra ändan av parkeringen, men dom fick vända. Vattnet stod väldigt högt, pålandsvind.

När vi kom fram vännerna, blev det ännu en blåsig promenad.

Hittade till och med en gul sippa.

Dagen efter tog vi en tur till Göksäter. Ett varuhus som påminner om ett mini Gekå. Det finns kläder skor verktyg trädgårdsmöbler heminredning tyger osv
Och en restaurang med goda billiga räkmackor på både mörkt rågbröd och vitt bröd. 
Vi sa Hej då till "mina" Liberia vänner och fortsatte på vägarna i blåsten.

Kom återigen fram till Falköping och BM o Lars. Vi brukar äta pizza tillsammans när vi setts på golfbanan och haft husbilarna. Nu hade dom inte sin husbil eller vi var på golfbanan men pizza kunde vi äta i alla fall och det ska vara direkt ur kartongen, så det så hahaha.

En trevlig kväll då vi gjorde upp planer för följande dag.

Kram Yvonné

 

Jack Och Magnus Vänner Som Inte Finns Kvar ...

Idag, för ett år sedan den 27/4 2023  somnade min vän Jack in. Han som funnits i mitt liv, i dryga 30 år. 
Vi träffades första gången i Grekland på ön Poros. Sedan dess hade vi alltid kontakt och jag besökte honom i olika länder, där han bodde på sin segelbåt Grekland Israel och Turkiet. 
Saknar honom och våra samtal, som alltid var på engelska.
❤️

***

Efter 9 veckors väntan, har vi fått det bekräftat från de Colombianska myndigheterna. Att min andra fina vän, ensamseglaren, 

Magnus Reslow ❤️
har blivit identifierad som avliden. Han hittades i havet bredvid sin segelbåt utanför en strand i Colombia. 

Hur allt har gått till, har myndigheterna ej meddelat och kanske vi aldrig kommer få den informationen.

Både Magnus och Jack kände varandra och umgicks på ön Poros i Grekland. Det var där jag lärde känna dessa fina killar, för si så där 30 år sedan. 

Just nu är saknaden väldigt stor 

❤️❤️

Kram Yvonné

Lysekil Stångehuvud ...

 Efter besöket på Havets Hus, gav vi oss ut i blåsten igen, som inte var nådig.

Jösses vad det blåste när vi gick utmed havet vid Vikarvet. Passerade den stora Frifararen, en garnfiskebåt från 1890, som byggdes på Orust.

Bredvid Frifararen fanns en djup Jättegryta, som man kunde hoppa ner i. Ingen av oss fyra var sugna på att göra det, tror det hade blivit svårt att ta sig upp .

Vi fortsatte vidare på Bautastensvägen, som en allé med stora stenarna från stenbrottet bredvid.

Passerar Pinneviksbadet, som fullt förstårligt låg öde.

Dimman håller i sig.

Långt bort kan man se det lilla vita fyrhuset, ute på udden av Stångehuvuds Naturreservat. Det är Lysekils mest kända fotograferade byggnad.

Inte går det att söka lä här när vinden ligger på från havet.

Vi tar oss fram över de rödaktiga granithällarna, som på vissa ställen har räcken och trappsteg

Ja så var vi framme vid Fyrhuset, som var i bruk fram till 1940. Då blev det ersatt av fyren ute på ön Humlesäcken. Fyrhuset är renoverat och det är även en plats som många vill gifta sig på, fast inte en dag som denna.

Tog en titt in genom fönstret.

En titt runt husknuten och blåsten pressade mig tillbaka. Bra att det fanns ett räcke uppsatt, då det var ett stup på 12 meter  ner till havet.

Vi gick snabbt tillbaka, det var inte trevligt att vistas där ut på udden.

Senare på kvällen började solen göra ett försök att visa sig och vi tog en runda på stan.

En stor Muralmålning av Vera Bugatti, fann vi på en gavel. Målningen handlar om migranter gränsövergångar och flykt. 

När dimman lättade upptäckte vi ett stort Lysekils hjärta ute på bryggan. Klart vi skulle fotograferas.

Söndagens morgon bjöd på kanonväder med tanke på solen men vinden höll i sig, dock minskat något.

Vi kunde se både kyrkan och över till Fiskebäckskil.

Men det var dags för oss att säga Hej då till varandra efter våra två dygn på kajen, det är vad man också får stå där. 
Bra tömning borta vid den andra ställplatsen på grusplanen, både för toa och gråvatten. Bara att slå in sin kod som man har fått när man betalade ställplatsen. 

Vi fortsatte till Orust.

Kram Yvonné