Noordwijk Noordwijkerhout I Nederländerna ...

Vi har varit hemma i fyra dagar från denna Vårresa som varade i 40 dagar.
Inläggen fortsätter komma lite undan för undan.

*** 

Efter att vi varit i Amsterdam och Haarlem fortsatte vi lite mer söderut och passerade Lisse. Husbilarna stod fint på rad, det är Keukenhof parkeringen, där den stora blomsterparken finns.

Vi hade bokat plats några dagar i Noordwijkhaut hos Jan Smit, som jag har skrivit om i Blomstertågets inlägg.

Den 18 april gick blomstertåget från orten Noordwijk.
När tåget passerat och jag fått en vacker tulpan, som delades ut, tog vi cyklarna ut mot kusten Noordwijk aan Zee.

Vädret var blåsigt lite småruggit, långkalsongerna satt absolut inte i vägen, likaså mössa vantar.
Vi gick på gågatan tills vi hittade ett öppet cafe för en morgonkaffe, vi hade varit uppe i ottan, och det var riktigt skönt att komma in i värmen.
Det började duggregna och kyrkklockan slog, vi tyckte det passade med en titt inne i kyrkan, tills regnet dragit förbi. Gissa om vi blev förvånade när vi klev in i vad vi trodde var en kyrka och det visade sig vara en möbelbutik. Kom mig inte ens för att ta något kort hahaha.  
Regnet avtog snabbt och vi passerade det stora pariserhjulet, som inte hade startat upp för dagen. Undrar om de fick några kunder en dag som den mulna dagen var.

Vi gick fram och upp över sanddynen och där bakom fanns havet, med en enormt bred sandstrand, inte såg vi något slut på stranden heller. Blir lite nyfiken på hur det ser ut där en solig varm sommardag? Är det knökfullt med folk eller gott om plats? Troligtvis kommer vi inte komma tillbaka för att kunna ta reda på det, jag får leva i ovisshet. 

Sand och salt yrde i luften, vilket gjorde det lite svårt att se konturerna ordentligt ut mot havet. 
Jag har en liten kamera med ganska bra zoom, den togs fram och då kunde vi se flera stora vackra segelfartyg. Kanske att det var något slags regatta som pågick, de följde kusten norr upp.

Det var inget vidare att vara på stranden, vi gick tillbaka till cyklarna och följde vägen bakom sanddynen som gav bra skydd av blåsten. Vi gick utmed vägen, som var avstängd för bil/cykel trafik, där stod flera äldre bilmodeller med blomster på sina biltak. Det var nummerlappar på bilarna, dagen innan hade det varit en framröstning av finaste dekorationen. Vilken det var som vann den, framgick inte.

Blev imponerad av dessa kvinnor som gick på väldigt höga styltor i den blåsten, bra gjort.

Vi hoppade upp på cyklarna och fortsatte bort genom sanddynerna på de fina raka platta cykelvägarna.

Det blev en runda på närmare 35km.

Följande dag tog vi svängen bort genom blomsterfälten till Lisse där det blev en blåsig utefika och ett besök i kyrkan. Innan vi vände hemåt, även den dagen kom vi upp till närmare 35km. Nu började rumpan bli van att cykla hahaha.

Plötsligt kom det väldigt många äldre gubbar på mopeder. Från somliga bolmade det blårök och en lukt som kändes.

En titt i den stora kyrkan Sint Agathakerk, i folkmun kallad för Lökregionens Katedral byggd år 1902.
Sin storlek och utseende som en lök. Den sponsrades bland annat av traktens lökodlare. 

Och med dessa bilder och tulpanfält, var det sista tulpanerna på ett bra tag.

Kram Yvonné Jakob

Minnesceremoni För Min Mange ...

Vi kom till Sibbarps camping igår eftermiddag, dit ytterligare en vän till Mange checkade in bredvid oss på campingen. 

Gick en promenad utmed havet och såg den stora stenen, ett minne för de danska flyktingarna under kriget 1940-1945.

 ❤️

Då var dagen kommen när Mange skulle få återvända till havet där allt började när han var 15 år, utanför Limhanm/Malmö.

Det datum vi har haft att passa på våran resa har varit dagens datum den 15/5-26. 
Vaknade till en solig dag 12 grader med lite svag vind, fortfarande inte någon riktig värme. Så långkalsongerna åkte faktiskt på, igen, eftersom vi skulle cykla några kilometer utmed havet bort till Limhamns Yacht club. Där skulle minnesceremonin hållas för Magnus, eftersom vädret var fint kunde vi vara ute.
Det blev en väldigt fin stund tillsammans med Magnus vänner. Den ena brodern spelade och sjöng låten Sailing.

Efteråt gick vi bort till Björns fiskebåt som tillsammans med Mange, tog bröderna och oss närmaste vänner med ut till havs för en sista resa.

En fin urna gjord av sandsten.

En väldigt känslosam tur ut i Öresund där Mange började sina unga seglarår och nu fick avsluta den där. Efter att urnan hade sänkts ner och vi lagt blommorna i havet, körde Björn runt som i en ring och livet/cirkeln blev på så sätt sluten ❤️

❤️

Kram Yvonné 

Amsterdam del 2 ...

 Efter en timme inne på huskyrkan var jag också fikasugen och Jakob kunde tänka sig en påtår.
Vi strosa runt bland kanalerna och tittade än på det ena och andra. Att parkera utmed en kanal är något jag aldrig skulle tänka på, tänk om man glömmer bort sig och kör över kanten eller kliver ut ur dörren och ramlar ner i kanalen. Och jag har inte ett enda kort på deras smala kanalparkeringar, på den här bilden, vänster sida, är det bra med plats mot kanalen till och med en kant.

Många av dessa hus har en balk högst upp, vilket man förstår behövs när det är dags att flytta möbler och man kan hissa upp och ner sakerna på utsidan. För att inte skada fasaderna lutar husen något framåt.

Plötsligt när vi gick, fortfarande i Red Light, kom vi till ett hörn som vi kände igen att vi varit på. Länge sedan, år 2008, tillsammans med våra goda vänner, satt vi och tog en öl utanför. Upptäckte att på andra sidan den smala kanalen fanns det flickor i några fönster. Ja ni förstår att vi blev nyfikna på hur det gick  till, var det som att peka ut en fisk i ett akvarium på restaurangen eller? Ja där satt vi fyra nyfikna, uppflugna på varsin stol med blickarna riktade mot andra sidan kanalen. Det tog inte lång stund förrän en man kom och gick in genom dörren. Nej han pekade inte ut någon av flickorna, från utsidan. Men plötsligt försvann en flicka från fönstret, den flickan som faktiskt hade mest kläder på sig och draperiet drogs för.  
Visst minns man Magnus Ugglas text: 4 sekunder. Nej så snabbt var han inte ute på gatan igen men det tog inte lång stund, runt 10-11 minuter.

På den tiden kände man haschdoften nästan överallt, nu kunde vi bara ana den på något ställe. Kanske det är mer av det senare på dagen kvällen. Men tror man får böter om det röks på offentliga platser, likaså att kissa i kanalen tror jag kostar 100 euro. Roligare kan man ha för den hundringen än att kissa där.

Känns de igen: De dansande husen, från 1600-talet, som lutar åt olika håll på grund av träpålarna har satt sig ojämnt i den mjuka lerjorden.
Dit fram gick turistbåtarna och sedan vände om.

På en flotte nedanför broräcket kunde man titta på detta konstverk. Titta noga så ser man att det är hänglås, gjort som en karta över Amsterdam.

Vackert med Blåregn men giftigt.

Muntplein, där floderna Amstel och Singel möts, är Amsterdams bredaste bro, och numrerad som bro nummer 1, som ett enda stort torg. Munttoren, som en gång i tiden hörde ihop med stadsmuren stadsporten och vakthusen bredvid tornet användes till att prägla mynt på 1600-talet.
Stor knutpunkt för spårvagnarna och bredvid ligger Blomstermarknaden. Mycket som händer och utgår ifrån denna plats.
Visste ni att Amsterdam har 1500 broar, Hamburg har 2000, Venedig 400 och Stockholm 57 stycken.

Här på alla pråmarna mellan två broar, hittar man Blomstermarknaden.
Självklart gick vi runt och tittade där. Nej vi köpte inte en enda lök, det har vi gjort tidigare och det kom bara upp några enstaka av alla vi köpte. Hade även fått den informationen att inte köpa några lökar där. Årets lökar ligger fortfarande kvar i jorden, det är det som odlarna håller på att ta hand om nu. I sådana fall är det bättre att beställa lökar och få dem hemskickade i höst. Om vi ska ha några tulpanlökar, köper vi de hemma i höst istället.

Dessa tulpaner håller sig i alla väder, kanske det är sådana man ska köpa, behöver inte ens vatten hahaha

Vi struntade i både tulpaner och träskorna och gick vidare till Friteshuis VleminckX. 
Ska man äter pommes en gång i livet, så ska man göra det i Amsterdam på detta ställe. Bara ett hål i väggen med en kö som aldrig tog slut. Men det gick fort framåt, den personalen hade serverat pommes några gånger tidigare. Jakob valde en mellan strut utan någonting på medans jag valde en liten strut med ketchup. 
Hur många olika såser kan det finnas till pommes? Väldigt många när man såg deras såsmeny, undrar vad en samuraisås är? 
Frågade hur mycket potatis deras ställe gör av med per dag? Han sa att det handlar nog om 300kg potatis.

Ja i den gränden stod vi tillsammans med många andra och åt våra krispiga pommes, som var enormt goda. Inga smala slappa mjuka pommes, utan de var alltså jättegoda. 

Efter det salta var vi åter ute vid kanalen och skulle leta oss fram till en takbar, som jag visste låg i närheten. 

Framme vid hotellet Västra Amsterdam och med hissen upp till sjätte våningen klev vi ut på W Lounge, med hela Amsterdam framför oss. Takterassen går runt 360 grader, det finns en lång pool och även Herr Porter som är en bar/steakrestaurang. 

Vägg i vägg med slottet och Dam Square. 

Min drink var så vacker med det ingefärs sockrade glaset, blomman och passionsfrukten. Smakade bra gjorde den också, Jakob tog ett säkert kort, en Aperol.

Det var mysigt att sitta där uppe, bort från folk och brus, där var det lugnt och skönt i solen.
När vi gick, passerade vi köttavdelningen, wow säger jag, tror inte jag har sett sådana köttbitar tidigare. Nu är ingen av oss några sådana köttätare, vi äter köttfärs men väldigt sällan en hel köttbit. 

Men när vi såg dessa hade jag nog kunnat tänkt mig att smaka, fast vi hade ju ätit pommes innan hahaha

Allt var inte bra, när man skulle gå på toan var det nerför en trappa och det var ganska mörkt, Jakob höll på att ramla då han missade sista steget. Inne på toaletten såg det ut så här och där toaletten var fanns knappt någon belysning alls! Funderade på att tända mobilen för att leta efter papperet. Undrar varför det var så lite belysning för man såg knappt vad det stod på tvål/handkrämen.
Det är kanske modernt att ha en sådan inredning.

Ute i solen igen passerade vi slottet och gick vidare till centralstationen, ville komma iväg hemåt innan rusningen började.

Blev en glass innan tåget rullade iväg med oss tillbaka till Haarlem.

Det var vad vi hann med under en dag i Amsterdam. Med all sannolikhet kommer vi komma tillbaka, det är en härlig stad att bara gå runt i. 

Kram Yvonné Jakob