Resan Hem Från Umeå ...

 Då fick vi efter 8 dagar på verkstan nycklarna till bilen och kunde påbörja resan hemåt, igen.

Vi tänkte att vi håller oss lite i närheten av Umeå eftersom vi ville känna in bilen innan vi gav oss iväg. Hade fått tips av Janne på verkstan att göra ett besök på Laxhoppet. Där var det nu dax för laxen att ta sig uppåt i trappen. Riktigt kul att stå och titta ner på de stora laxarna som simmade runt, ibland såg man ryggfenan och plötsligt var de uppe i luften. Såg ut som att dom sprang på stjärtfenan, ni fattar. Tänk att få kasta ut en krok och dra upp en sådan stor lax, det hade varit roligt. Men nu är inte vi några fiskare och dessutom tror jag inte man får fiska där. 

Vi fortsatte upp till Vännäsby där det finns en ställplats på gräs, el och tömning. Ligger utmed älven och jippiii bilen gick bra.

Följande morgon började vi rulla hemåt.
Gjorde ett stopp i orten Hällaström, som ligger utmed väg 90, cirka 50km söder om Åsele.

Ett fint mysigt café med inredning i 50-tals stil och drivs av Judy från Nederländerna. 
Hon bakar lagar maten, som var jättegott och gör allt annat också. Vi åt en soppa med grönsaker och kyckling och tillhörande bröd. Självklart blev det kaffe med gosaker efteråt. Ja det var svårt att välja mellan alla sorters kakor som hon hade. 

Köpte med några till kvällsfikat.

Det blev ett nattstopp, vid Svartvik. Tänk när man fick stå på den stora gräsmattan, vilket var mysigt. Sedan många år tillbaka, 2017, får man inte det på grund av att det finns djupliggande miljögifter i marken som inte går att få bort. Det blev även en plats för otillåtet långliggare, vilket också drog till sig mycket skräp osv.   
Som det är nu, finns det en parkeringsplats uppe vid vägen på en ganska stor grusplan. Eftersom vi skulle fylla LPG där följande morgon, var det en bra plats för övernattning. När vi kom var det 5 husbilar och under kvällen rullade det in fler, totalt 10 stycken blev det. 

Tog bara en sväng runt och tittade på loket och den gamla pråmen.

På kvällen blev det solförmörkelse men det märkte vi inte så mycket av, då solen gick ner bakom berget som var bakom oss. Natthimlen hade en hel del moln vilket gjorde att man såg bara lite stjärnor, inga meteoriter. 

Nu är det härliga sensommardagar hemma. 

Kram Yvonné

Hälsa Och Fötter ...

På en del forum i sociala medier kommer frågan upp med jämna mellanrum: Hälsar Ni vid möte? 
Vårat svar är, ja ibland, beror på var man är i trafiken, svårare på motorväg, man sitter och pratar osv. Fast absolut att vi vinkar tillbaka, om vi ser att mötande bil hejar före. Vi är inte några nejare till att hälsa. 

Tidigare i år när vi åkte mellan Stockholm-Norrköping. Fick jag för mig att räkna mötande husbilar. Och, att inte vara den som vinkade först hahaha. Hur många bilar tror ni att vi mötte och hur många var det som vinkade först? 

Nu när vi åkte upp och ner till Umeå, räknade vi husbilar och även lastbilar under en del av sträckan. Men rätt som det är kommer det träd emellan och räkningen kom av sig. Fast många var det.

Fem bilar där vi såg att passageraren hade fötterna uppe i fönstret. Då tänker jag att de måste vara riktigt viga, kanske yogapersoner som kan böja kroppen hur som. Ingen rolig tanke ifall något händer och deras krockkudde löser ut. Tänk att få benen uppkörda mot kroppen/ansiktet, så vig är då inte jag, men så har jag inte fötterna uppe i rutan heller. 
Minns när jag jobbade i jourbil och två av mina kollegor körde ner i ett stort hål i gatan, saknades ett brunnslock. Då löste krockkudden ut och han som bar glasögon, gjorde sig illa och glasögonen gick inte att använda då det blev en riktig smäll upp i ansiktet.
En lastbilschaufför hade bägge sina fötter uppe i fönstret, till vänster om ratten! Hur det nu gick till att lägga upp benen så? Man får hoppas att det var ett skämt, gummifötter kanske. När man kör om, ser man många lastbilschaufförer som har just en fot högt upp vid dörren/fönstret, barfota. 

Nu kommer svaret till hur många husbilar det var mellan Stockholm-Norrköping. Jo 110 stycken och det var 5 stycken som hälsade först. 

Detta var kanske ointressant vad vi pysslade med när vi matade på E4:an hihihi

Kram 
Yvonné

Ett Försök Till Hemresa Från Umeå ...

När bröllopet var över och vardagen kom, hade vi först tänkt att följa med Kjell o Dessan upp till Nolia mässan i Piteå, som började på onsdagen. Men så ombestämde vi oss för att åka tillbaka hemåt, då Jakob hade lite att ordna med sina glasögon osv.

4 mil söder om Umeå stannar husbilen, då hade hastigheten sänkts mer och mer och till slut fanns det ingen kraft i gaspedalen och inte ville den växla. Bara att stanna utmed vägkanten och som tur var, kunde vi ta oss fram till där det blev 2-filig körbana. På med varningsblinkers, de gula reflexvästarna och ut ur bilen och placera ut triangeln och blinkade puckar. 
Om man inte har blivit stående utmed en 110-väg, kan jag berätta att det var väldigt obehagligt. 
Vad är det för fel på folk som sitter bakom ratten? 
När vi stod utanför bilen, en bra bit ifrån den såg vi ett beteende som skrämmer oss. Trots att vi hade påkallat uppmärksamhet och Kjell o Dessan hade även ringt in till Trafiken, som gick ut med varning. "Kör de förbi som dårar". Vid tre tillfällen skrek jag rakt ut, trodde att bilarna skulle smälla ihop och vidare in i våran husbil, hårsmån!
Vet inte om det är det stora JAGET, som gör att man inte ska släppa in någon framför sig för då måste man kanske släppa på gasen alternativ bromsa in. Eller är det så att man inte förstår bättre och då vet jag inte om man överhuvudtaget ska framföra ett fordon. 
Efter Trafikinformatinen gått ut, blev det lugnare men efter 10 minuter hade hastigheten återigen ökat. Långtradarna var de som tog mest hänsyn och saktade in, ska inte dra alla personbilar över en kant för de fanns självklart de som också saktade ner. Men när man ser personbil som tampas om att komma före långtradare när den blinkar ut och dessutom tutar, ja då undrar man hur det står till. Det är inte konstigt att olyckor sker, helt i onödan OM man tog hänsyn till varandra.

TMA bilen kom och ställde sig bakom oss och vi pratade, tänk vilket riskfyllt jobb de har med bilarna vinande förbi.

Ja sedan var det till att vända tillbaka till Umeå och verkstan.

Där kollade de upp bilen och kom tillbaka med svaret: topplockspackning, kunde vara topplocket.

Minst 3-4 veckor och runt 90 000, kanske att kamremmen också skulle bytas. 

Då började det snurra i våra huvud, kontakt med försäkringsbolag, Vad ska vi göra? Lämna vårat Annex och ta tåg hem som värsta Bag-ladies, ordna hyrbil för att få med lite saker eller ska vi ta hem bilen på trailer? Oj oj många frågor telefonsamtal och tårar, för jag blev så ledsen. 

Jakob kontaktade våran verkstad hemma, Leif på Torvalla LCV i Haninge. Leif sa att han under sina 30 år inte varit med om att byta ett topplock, bara så där rakt av på grund av instrumentets resultatet. Eftersom man kan få ett likadant svar på instrumenten, topplock alternativ EGR ventil, ville han att vi skulle be verkstan göra en ny mätning av EGR ventilen, för sig.
Det är lite knepigt att be om en ommätning, känns som man trampar någon på tårna. Men vi upplevde att de var lite röriga virriga och vi fick lite diffusa svar, så därför stod vi på oss och ville ha det gjort. Tre gånger var vi in under tisdagen och bad om mätning, samtidigt som vi kollade tågbiljetter hyrbil osv. 
På onsdag fm tog de in bilen och gjorde mätningen, vilket resulterade i att det var EGR ventilen, som var trasig. En sådan ventil beställdes och skulle komma följande dag, torsdag.
Ringde Kjell och Dessan som hade åkt upp till Nolia mässan i Piteå och frågade om vi fick komma tillbaka och sova hos dom. Självklart fick vi det och dom kände på sig och hade redan förberett med nybäddade sängar, guld värt att ha sådana vänner. Vilken lättnad det blev, kände hur min kropp bara slappnade av efter all oro stress som varit innan. 

Verkstan skjutsade hem oss till KoD, där vi köpte pizza, duschade och somnade direkt ZzzZzz. 

Vaknade någon timme senare när KoD kom hem från Nolia.

Torsdag kom och svaret från verkstan var: tyvärr, delarna har hamnat på avvägar, kommer i morgon!

Ja vi fick bli kvar ytterligare ett dygn hos KoD och vi fick ytterligare en dag tillsammans.
Fredag förmiddag, vad tror ni svaret blev? Man tror att det var ett skämt när han sa att: delen har kommit, men, det var en felbeställd del! Ny del beställdes och skulle komma på måndagen.

Hur som helst, KoD skulle ta hand om sina barnbarn och vi blev hämtade av verkstan. Då hade dom rullat ut husbilen på parkeringen så vi kunde bo i den över helgen. 
Vad vi gjorde på lördagen, har jag redan berättat om i tidigare inlägget.
Söndagen bjöd på fint väder och vi åt frukost lunch ute och njöt av den fina utsikten, ironiskt.
Städade, vädrade sängkläder och fixade med bilen.

Japp så var det måndag och vi var taggade, hade gjort i ordning bilen, stängt luckor lådor för att kunna rullas in igen till verkstan.
Ett enda stort skämt, delarna hade inte kommit med morgonleveransen men de kommer efter lunch kl 13. 
Vi tog en promenad i regnet en bit bort och åt lunch, hittade ett reklamföretag som vi tittade in i och fick se deras stora broderimaskin. Det var lite annat mot min symaskin och vilken hastighet den arbetade i, jösses där gick det undan.

Tillbaka till verkstan och klockan hade blivit 13,30. Tror ni att delarna hade kommit?
Svaret blev: Nej, kommer i morgon tisdag. Då tror man att sitt eget topplock skulle gå ur!
Hur kan det vara så, har man ingen koll på var grejerna är? Tycker att när jag själv skickar/väntar på ett paket så vet man var det är någonstans vid omlastning osv. Men här verkade dom inte ha en aning om vart grejerna befann sig, märkligt. Kollade själv med ett transportföretag hur snabbt ett paket kan komma upp från Stockholm till Umeå, och det är på samma dag. 

Vi fick tillbringa ytterligare en natt på parkeringen, som nattvakter hihi. 

Nu hade vi blivit två husbilar som sov där. De var ett danskt par, som kom med bärgare från Abborrträsk där de hade väntat på ny växellåda i 11veckor! De hade fått växellådan insatt men redan i Lycksele inträffade något med bilen och den stannade och därifrån kom dom hit till verkstan.
Jo jag vet, vi ska absolut inte klaga när man hör detta.

Tisdag 14 grader halvmulet och ganska blåsigt. Ställde ingen klocka på alarm, hade ingen större förhoppning om någon tidig verkstadstid. Plötsligt far Jakob upp ur sängen och säger: Jösses klockan är 8,45 och sedan var han i full gång i badrummet. Till saken hör att han hade sett 6:an som en 8:a. Klockan var alltså bara 6,45. 
Men tack vare det, kom vi upp tidigt och satte nästan frukosten i halsen när det knackade på dörren klockan 7,45. Då stod 6 verkstadskillar redo att knuffa in bilen till verkstan. Oj det var bara att ställa undan tallriken och hoppa i skorna hahaha. För i det läget kan man inte säga: låt mig äta klart och kom tillbaka senare hihihi.

Gissa om vi var glada när vi tog emot nycklarna efter 8 dagar och kunde åka iväg. 

Ett Tack till företaget, även om deras kundmottagande varit bristfälligt, dom har lite att jobba på då det gäller information. Men vi har haft det bra hemma i annexet under tiden. 
Stort Tack till KoD som "tog hand om oss" under två dagar då humöret var långt nere i skorna. Bästa SIS.

Stort Stort Tack till Leif på Torvalla LCV som med sin kunskap, sparade många kronor åt oss. 

Kram Yvonné

'