Tyskland Hängbro Carthagofabrik Schweiz ...

Fortsätter från där föregående inlägg slutade med grottbostäderna.
Det är skönt att vara uppe tidigt, nästan före tuppen. Man får så mycket gjort och framför allt när det är varmt och vi ville se ytterligare platser under dagen.
 
Till nästa plats som heter Oberharz am Brocken och ligger inne i Harz området, som är en relativt stor Nationalpark.
Harz, en bergskedja som är 110km lång och cirka 30-40km bred. Den högsta toppen heter Brocken, 1141meter, som vi har besökt för många många år sedan, tror till och med det var innan min blogg fanns.
Enl folktron träffades häxorna där uppe på Valborgsmässoafton.

Den här gången var det en lång hängbro som väckt vårat intresse. Mest mitt intresse, eftersom Jakob inte alls tycker om att gå över sådana broa. 
Rappbodetalsperre Titan.
Längd 458,5m och man är runt 100 meter ovan mark/sjö. 
Jakob gick på vägen och fotade medans jag Yvonné löste biljett 7,50euro för att gå på bron. Jo det svängde lite när jag kom ut på mitten och man tog lite snedsteg. Kan tänka mig att den rör sig mer när det blåser och är fler personer samtidigt.
Jag hade läst att man kunde åka dubbel Zipline där men när vi kom dit, var det stängt, vilket var lite synd annars hade det varit roligt. Även bungy-jump kunde man göra från bron, vilket absolut inte är något för någon av oss.
I det här utsiktstornet fanns även något slags katapult, har ingen aning om vad det var eller fungerar. Såg bara en bild på en person, som hängde i en sele.

Här kommer bilderna.

Till höger syns vägen och dammen, det var där som Jakob gick för att fota.

Det fanns bra med parkeringsplatser som var väl skyltat för husbilar på området.
Och då har vi kommit till punkt B i Harz området.

Efter det besöket var det dags att åka vidare. På långt håll såg vi svart rök som steg upp i skogen, tänkte att det kanske brann.  Men så var det inte, ett gammalt ånglok passerade och lämnade ett stort svart rökmoln bakom sig och omslöt oss hahaha Som på Western filmer, när man ser röken från tåget komma på långt håll.

 Hittade en övernattningsplats i P4N vid Slottet Ehrenstein i orten Ohrdruf, 30km sydväst från Erfurt. 

50.8305.  10.7370

Det fanns en ny ställplats bara någon 100 meter längre fram, vilket vi inte såg därifrån vi kom. Den ställplatsen visade sig vara fullbelagd och vi stod ändå bra inne bland de fint klippta buskarna.

I det slottet bodde kompositören Johann Sebastian Bach. Han föddes år 1685 och tråkigt nog blev han föräldralös i tidig ålder. Hans äldre bror som var organist i Ohrdruf, tog hand om Johann som fick flytta dit, under ett antal år av sin uppväxt. Han blev sin tids skickligaste organist och avled år 1750.

I parken fanns en liten tramporgel och trampade man på pedalen spelades två olika stycken av Bach.

Slottet hade stängt och likaså dagen efter, så vi fick inte se det invändigt.

***

Dagen efter blev en transportdag då vi tog mer eller mindre de större vägarna ner till Aulendorf i södra Tyskland. Vi ville göra ett besök på Carthago utställningshallen. 

Fabriksbesöket, har vi gjort för många år sedan, vilket var väldigt intressant. Nu gick vi bara runt och tittade och det finns en av alla modellerna som är så fin. Det finns ett stort men, den är för lång och för dyr. Vi är så nöjda med den bilen vi har, fast det är roligt att se något nytt.

Det är Liner for 2 med sittgruppen längst bak, som vi tycker är fin. Tycker att fronten är snygg.

Ljus och fräsch inuti, två takluckor över sittgruppen. vi gillar inte mörka inredningar.

Vi gick en kvällspromenad in till stan och hamnade på Bryggeriet, där varsin öl intogs innan vi knallade tillbaka samma väg.

***

Onsdag morgon lämnade vi Tyskland och körde in till Schweiz via Österrike. Eftersom bilen är över 3,5 ton leds vi ut på motorvägen som är runt om Bregenz. Det är svårt att trotsa och köra mot de stora elektroniska skyltarna som anger just 3,5 tons förbudet. Troligtvis väldigt dyrt också att göra en sådan sak.
Innan vi åkte hemifrån skaffade vi via Öresundsbron, bizzen som är för just Österrike och sätts i framrutan. Vi hörde hur det pep till när vi passerade betalstationerna och det dras direkt från betalkortet. Nu har vi sett att den sträckan på ett antal km, vet inte riktigt hur många, kan vara cirka 25km, det drogs i alla fall 43:-. Kändes mycket bättre med denna bizz än en GoBox som jag tyckt verkat krånglig.

I tullen fick vi hjälp med registreringen av Schwerverkersabbgabe, tidigare fick man ett papper att fylla i dagligen när man befann sig i Schweiz med en bil över 3,5ton. Nu går allt via mobilen och är så mycket enklare, när man väl har fått till det. För 10 dagar betalar man runt 33-35 chfr, minns inte riktigt.
Och som nu har vi förbrukat en del dagar och vi kan ta vid och fortsätta och markera i appen när vi kommer tillbaka. Tror att dagarna gäller upp till 1år.  

Vi åkte iväg till våra vänner Monica och Rainer som tidigare drev en restaurang med ställplats, Hotel Post, i orten Unterwasser.

Nu när dom båda är pensionärer har restaurangen byggts om till deras bostad, medans ställplatsen finns kvar. Där kan man även tömma och fylla mot en avgift.

Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans på deras altan medans mörkret föll så sakteligen. 

Följande morgon hade klarblå himmel. Vet inte hur många bilder jag har på berget Säntis. 

Tänker fortfarande på den vandringen vi gjorde för många år sedan. Nerifrån dalgången, upp till toppen via bergskammen till höger om toppen. Det var en fantastisk vandring.

Nerför dessa sammetsgröna backar har vi susat på skidor, en vinter då snön gick ända ner till hotellet.

Där avslutas detta inlägg. 
Kram Yvonné

Grottbostäder I Langenstein ...

Fortsätter från det förra inlägget där vi besökte sandstensklipporna. När vi åkte därifrån gjorde vi ett stopp i en liten by precis bredvid, ja kanske 5-6 kilometer emellan, man var tvungen att ge sig ut på stora vägen.
Den byn heter Langenstein, där finns grottbostäderna, som vi ville besöka.
När man kommer in i den lilla byn och vägen ringlar sig fram mellan husen, allt ser stängt ut, det är tyst och lugnt. Då undrade vi: Var parkerar man, det borde finnas någon plats med tanke på att det finns en turistattraktion. Hittade ingen parkering, det kom ut en dam från ett hus som vi frågade. Hon tyckte att: ställ er vid det nedlagda bageriet, där får eran bil plats. Ja sagt och gjort, det gjorde vi och gick sedan de 200 metrarna upp till grottbostäderna. 
Klockan var bara 10 och vi var  ensamma som gick runt och tittade i lugn och ro. 

En hel del kullerstenar fanns i denna ort.

I den stentrappan har många fötter gått genom alla år.

Man vet egentligen inte hur länge dessa grottbostäder har funnits. 
År 1177 hade Bischof Ulrich von Halberstadt en borg som sommarrecidenz. När borgen inte användes längre, gjordes det bostäder i berget, som användes ända fram till år 1916.

På mitten av 1800-talet var det ont om bostäder och lantarbetarna fick en bit land av berget.  Man började gräva hugga ur berget, vilket fick göras efter dagens arbete. 

Några av dessa bostäder har grävts ur ordentligt och flera rum gjorts längre in i själva berget. Otroligt vilket jobb dessa familjer har gjort genom att gräva sig in berget. Det var inte bara att flytta in utan man fick verkligen gräva sig in. Tänk så slitsamt för dom.

I början av 1900-talet flyttade familjerna bort och bostäderna började användas som matkällare osv. 

Idag är det fem grottbostäder man kan gå in och titta i, på egen risk, rasrisk. Vi tog chansen och gick in.

Det är full ståhöjd och mer därtill, några av öppningarna mellan rummen var lite lägre. 
Eftersom dom eldade i spisar, var det gjort öppningar upp genom berget också. Vilken fasa om taket rasade in.

***

***

Här var det tre bostäder som låg vägg i vägg.

Här har Jakob letat sig längre in i bostaden. Man kunde ändå se lite skillnad på bostäderna.

Även detta besök var helt klart intressant, tyckte vi och fortsatte vidare till nästa mål. 

Dessa två ställena som vi har besökt, hittar man vid punkt A, Halberstadt-Langenstein.

Därifrån körde vi till punkt B, som kommer i nästa inlägg. 

Kram Yvonné