Fortsätter I Tyskland Schwarzwald Till Forbach ...

Efter en bra natts sömn vid skidliften, fortsatte vi med husbilen återigen upp och förbi Mummelsee på Schwarzwaldhochstrasse. 
Hade tittat på kartan och sett att det fanns en sjö 20km bort, Schwarzenbachtalsperre, som låg utmed väg L83 och enl P4N skulle det även finnas några platser utmed vägen att stanna på. För visst är det härligt att stå vid en sjö, så tänkte vi i alla fall när vi gav oss iväg.
Vi passerade den ena efter den andra parkeringen och hade lite svårt att se sjön. Så kom vi fram till den tredje och slutligen den sista och största parkeringen, längst till höger i bilden. En ganska stor parkering där det var avdelat för husbilar utmed ena kanten.

Vi klev ut som man gör och funderade på Vart har vi kommit? Fast mest undrade vi, Vart allt vatten hade tagit vägen, det skulle ju vara en sjö? Vi såg säkert ut som två fågelholkar där vi stod och tittade ner över kanten. Vad hade hänt? Hade någon dragit ur proppen, som på Göta Kanal filmen?
Tills vi såg de små maskinerna som stod längst ner på botten, vid dammens mur. Aha det pågick renovering av dammen. Det förklarade saken till att vattnet hade tappats ur.

Vi såg folk som gick ner på en stig genom ett buskage, vi tänkte: kan dom gå där så kan vi och hängde efter.

Vi kom alltså ner på andra sidan av dammen och stod framför dammens höga 65 meters vägg och längden 400 meter. Lovar att man kände sig liten där. 
Vi fick den här informationen: Vattnet tappades ur 2023 och i oktober hoppas man kunna börja fylla upp sjön igen, vilket tar runt 2 år. 
Om man googlar kommer den här info: vattnet tappades ur i början på 2026 och räknas med att börja fyllas på i oktober 2026 för att vara klar hösten 2027. 
Hur det än var, så är det tomt på vatten än så länge.

Vi gick upp på andra sidan och följde grusvägen. Ja plötsligt hade vi påbörjat vandringen runt sjön som var 7 km. Vilket egentligen inte var meningen då vi inte hade något vatten med oss eller stavar och det var varmt.
Vi såg en del personer både med och utan hundar, som gick och sprang, hoppande omkring på stenarna  nere på botten men det var inget som vi tänkte göra. Speciellt då det fanns varningsskyltar utmed vägen som mer eller mindre förbjöd att gå ner. Det fanns områden där nere med sankmark och flera olyckor hade inträffat. Kunde varit lockande att gena över botten men nej, vi fortsatte runt på vägen.

Vi var tillbaka efter 2 timmar och bestämde oss för att åka vidare då vi hade sett det vi ville se eller egentligen inte, sett det vi hoppats se hahaha.

***

Ut på vägen igen och fortsatte ner till floden Murg i Raumünzach. Där svängde vi ut på väg 462 och körde fram till orten Forbach, som har en liten ställplats Forbach-Gausbach, P4N, 48.688874. 8.362537
Ägaren heter Björn och bor i huset bredvid, ställplatsen har 7 platser, varav 5 stycken breda platser är på grus och två utmed vägen. Det var fullt på alla platserna när vi kom men en bil åkte senare. Så vi fick stå på vägen under tiden, vilket vi fortsatte att göra, perfekt med uteplatsen tyckte vi. Kanske inte om man har barn hund som kan ramla ner, fast vi höll oss kvar utan problem.
Ström ingick, tömning av gråvatten, toa och färsk vatten till en summa av 19 euro. Man kunde beställa frukostbröd. Stannar man två nätter, ingår det ett Gästekarte, för han har turisttaxan inbakad i priset. Det innebär att man åker gratis med buss tåget inklusive cykel, även lite rabatt på thermalbadet, som vi besökte en dag. 

Han är en trevlig man som delar med sig av information och kom förbi varje dag och kollar allt var i sin ordning.
Att stå utmed vägen kanske verkar tokigt men det är en återvändsväg så den slutar där, egentligen ingen trafik. Precis under ställplatsen, går tåget in i tunneln, man hinner precis se tåget, så har det försvunnit. Två gånger i timmen kommer det och absolut inget vi tänkte på, tror inte att det gick på natten, vi sov i alla fall.

Vi gick en sväng bort genom orten för att titta var stationen låg och på den gamla träbron. Den var under restaurering, alltså avstängd då golvet inte var lagt. Vi fick bara titta på utsidan.

Dagen avslutades med våfflor under markisen, till ljudet av bondens får och lammens bjällror som bonden har bortanför husbilen.

Någon kanske tycker att det är vita konstiga djur på bilden? 
Björn berättade att bonden har tre stycken stora vita hundar tillsammans med djuren. Det finns nämligen varg i skogen och hundarna skäller när något närmar sig som inte tillhör flocken. Hundarna brydde sig inte eller skäller om någon människa kommer på vandringsleden. 

Kram Yvonné