torsdag 11 juli 2024

Granöbygdens GK Och Robertsfors GK ...

 Dagar blev till veckor och då blev det nästan lite som abstinens när vi inte hade varit i närheten av golfbanor. Nej kanske inte riktigt abstinens men det var riktigt roligt att få spela när vi körde in till 
Granöbygdens Golfklubb. 
Det är en golfklubb som man hittar om man åker söderut från Lycksele utmed Umeälven och svänger av i orten Granö. En fin utmanande 9-håls bana som drivs ideellt, vi blev förvånade att det var så välskött med bra greener. Ett litet klubbhus med toa dusch kök och 4 stycken ställplatser, vi ställde oss där med utsikt över driving ranchen. Trots att det började regna kom det några ungdomar och tränade.

Följande morgon var vi redo att ta oss an banan och myggen!

Med hatten ordentligt nerdragen och blixtlåset i jackan uppdraget och varsina Thermaceller gick vi iväg. 


Golf är inte alltid så enkelt som man kanske tror, i alla fall inte när bollen hamnar så här.


Thermacellerna var väldigt bra, så pass att vi kunde ta oss jackorna och spela i kortärmat.

Kul med lite glada tillrop när bollen hamnar ute i skogen hihihi



Efter 9 hål blev det fikapaus vid husbilen, innan vi fortsatte med ytterligare 9 hål.

Kvällen var ljus och fin men myggen gjorde att vi inte riktigt ville sitta ute. Efter dusch vila och mat, plockade vi ihop och gav oss ut på vägen. Då tog vi tvärvägen över till Vindeln. Därifrån valde vi att köra via Botsmark till Robertsfors Golfklubb. Så här i efterhand var vi glada att vi åkte sent på kvällen, vi hamnade nämligen i 12km långt vägarbete. Det var enfiligt, med höga grusvallar och stora kross stenar! Trodde aldrig vi skulle ta oss igenom det, som det skakade, det vet ju alla som kört på sådana ställe. Vi sa att det var tur att vi ändå körde så pass sent, för vi fick endast ett möte på hela den sträckan. 
Var skönt att komma fram till Robertsfors GK och vi kunde gå till sängs. Trots att ungdomarna körde med sin bil brumm brumm runt runt, somnade jag till slut.

Redo för en ny golfdag. Robertfors banan hade inte några myggor att fajtas med, men det var mycket vatten som hade samlats efter allt regnande. Bland annat låg bunkrarna vattenfyllda.




När vi åkte därifrån och kom ut till motorvägen för att korsa den, var det ett stort vägbygge. Vi fick åka ner en bit mot Umeå och vända, tog då av till en parallellväg som tog oss upp till Sikeå och vidare till Sikeå Havscamping. Vilket jag har gjort ett inlägg om tidigare.
Så ska ni köra norr över, var uppmärksamma på detta stora vägbygge. Ta av och kör på Kustlandsvägen, parallellvägen, för att slippa sitta i köerna som bildas.

Kram Yvonné










måndag 8 juli 2024

Camping Meselefors ...

Vi fortsatte vidare in i Sverige mot Umeå där vi skulle fira midsommar. 
Men innan dess gjorde vi ett stopp uppe vid Frösön och orkidérna på naturreservatet. Vilket jag redan har gjort ett inlägg om. 
När vi var klara med naturreservatet fortsatte vi till en plats som heter Högfors. Norr om Östersund och bredvid E45. 
P4night appen N63.3704. E14.8875
Stod vid en liten återvändsplan precis bredvid sjön och där blev vi ensamma. 

Det kom ner några bofasta som hade cykel med sig, medans andra tittade sig runt och gick en bit på Högforsleden som startade precis där vi stod.

Vi gick också en bit på leden innan det var dags för middag.

Precis i början på leden fanns det markerat för en avrättningsplats. Man blir så klart nyfiken på vad det kan vara, så här mitt ute i skogen. 
Där fanns följande att läsa, ett utdrag från hela texten kommer här:

Dödsstraffet i Sverige avskaffades 1921. Den sista som giljoniterades 1910, var rånmördaren Alfred Ander och det skedde på Långholmen i Stockholm.
Nu stod vi i Jämtlands län och fortsatte läsa: att på denna plats hade man på tisdagen den 4maj år 1858, röjt upp i skogsgläntan. Där hade folk samlats för att bevittna en offentlig avrättning, några hade rent av klättrat upp i träden för att se bättre. 
Fången Sivert 25 år gammal, var dömd för rånmord, kom med transport och hade fotboja och som överlämnades till att bli halshuggen. Han var det siste att bli avrättad i Jämtlands län. Usch så hemskt. 


Vi fortsatte en bit på stigen.
På kvällen blev det till att sitta ute och äta ostfondy. Inte många gånger vi har suttit ute och ätit under den resan.


Det blev en fantastisk kväll med helt spegelblankt vatten. Vid midnatt såg det ut så här, vilket underbart ljus. 




På morgonen såg det ut så här, igen. 


Ut igen på vägarna och i Dorotea blev det ett stopp på konditoriet. Vi kom in på kondiset 10 minuter innan stängning och det kom även folk efter oss. Personalen var så trevlig och ingen stress att stänga. Där fanns mycket godsaker i dom diskarna och vi klev ut med två kartonger med olika gosaker.

Den dagen tog vi in på Camping Meselefors, 310:- inkl el. Ligger precis bredvid Ångermanälven som flyter förbi. En liten trevlig camping som drivs av ett schweiziskt par. Man kan fiska i älven, vilket vi inte gjorde. Våran granne gjorde det och med tanke på hur han klädde sig med mygghatt och allt man behöver för att inte få myggbett. Fanns inte ens den tanken hos oss att ta fram fiskespöt.
N64.4398. E16.7977





Nej det blev ingen utesittar kväll, lite mygg och regndroppar. Vi tog däremot en kort promenad i skogen, innan vi drog oss tillbaka in i bilen.

Kram Yvonné 











fredag 5 juli 2024

Norge Trollveggen Och Sverige ...

Följande morgon vaknade vi till ytterligare en mulen sådan. Vi började bli vana med regn och moln. Den ena turistbussen efter den andra kom in på den stora parkeringen. Ut kom alla med kameran i högsta hugg för att fota. Ja vad skulle dom fota? Trollveggen var ju bara i moln. 


Om man kunde bortse från molnen, skulle det se ut så här. 



Det här var en bild på informationstavlan, som jag fotade med alla de olika klätterlederna.
Trollveggen är en känd bergsvägg på fjället Trolltindan. Europas högsta lodräta bergvägg med 1700 meters höjdskillnad från dalen upp till toppen. Varav 1000 meter är i princip helt lodrät och som delvis lutar utåt, 50 meter.
Man har tidigare bestigit själva berget Trolltindan men 1965 var det ett norsk klätterteam, som först tog sig upp för väggen. Redan dagen efter kom ett engelskt klätterteam upp via en annan rutt. 
1986 förbjöds det med BASE-hoppning/fallskärmshoppning efter att det hade varit en hel del dödsfall.
2006 blev en klättrare räddad med hjälp av helikopter. Men efter den händelsen har man förbjudit alla räddningsaktioner i och omkring väggen, då det anses för riskabelt.
Leden som är märkt med nummer 4 är den som länge rankades som den hårdaste tuffaste "bigwall" lederna i världen. Den är 1100meter lång och det tar mellan 8-12 dagar att göra.
Leden med nr 5 är 950 meter och är den som troligtvis flest har gjort.

Ja men ni hör ju hur galet denna bergvägg är. Och så ligger molnen och förstör för oss som vill se berget.

***
Vi gav oss iväg vidare på väg E136 med lite fika foto stopp.

I orten Dombås tog vi vänster och gick ut på E6 upp via Dovrefjell till Hjerkinn. Där svängde vi av på
väg 29 och sedan Fv30 mot Röros.
Det var fint uppe vid Dovrefjell, dit skulle jag gärna återvända till och vandra. Vi valde ändå att fortsätta efter att vi fikat. 
Innan vi stannade, hamnade vi i värsta regn blås väder, det var som att köra rakt in i en svart vägg, ganska obehagligt.

Tidigare i veckan hade E6 varit stängd på grund av snö. "Det går fort i hockey" som sonen sa, för vi såg inget av någon snö vid vägen där vi åkte. 

Tittar man åt olika håll, så var vädret minst sagt varierande.




Dit som det var allra mörkast, dit skulle vi fortsätta.

Vägarna som vi har kört, har varit bra, inga konstigheter.  Förutom den som vi skulle köra efter rasten,
väg 29. Den hade en hel del att önska, om man så säger, mycket potthål i asfalten. Kom till slut ut i Alvdal och fortsatte väg 3 bort till Röros. Ganska lite trafik har det varit och stundtals har vi varit helt ensamma.
Tråkigt när molnen bara delar med sig av vatten. Vilket det fortsatte att göra även när vi kom fram till Röros. Båda två ruskade vi på huvudet, nej ingen av oss ville gå ut och se på stan. Så vi rundade regniga Röros och fortsatte väg 31 in till Sverige.

***

Tillbaka i Sverige och vi kom in till Fjällnäs,
och det första som Välkomnade oss var dessa renar som kom gående på vägen.



Bestämde oss för att övernatta på den stora parkeringen vid skidliften Hamrafjället
N62.5739 E12.2243
Där stod vi helt ensamma

Förutom renarna som gick runt omkring oss och tittade. 



Tyst och lugn var natten, förutom lite regnsmatter.
Innan vi åkte vidare tog vi en promenad och passerade enl Jakob, de hemska nybyggda husen. Jösses så många trappsteg upp till några av de husen. Funderade på att man bör vara ganska stark vältränad för att orka bära upp väskor skidor matkassar och allt annat man har med sig till husen. 


Kom fram till den stora snöhögen som låg under allt täckmaterial, mitt i backen. Pratade med mannen i shopen som berättade att all den snön räcker till hela backen. Därför kan dom sätta ett bestämt datum för när backen öppnar, det är inget att oroa sig för, snö finns till skidåkarna.





Renar och regn lämnade vi bakom oss 


Och åkte bara 11 mil, riktning Vemdalen där vi hittade en liten plats precis vid en fors.
Gudomligt gott att få ta av sig långkalsonger och sova en stund, med den värmande solen i ansiktet.
N62.4756  E13.8853







***
Så här blev vägen från ön Runde tillbaka till Sverige.



Kram Yvonné