Italien Chiavenna ...

Efter två nätter vid Comosjön, lämnade vi när värmen i sjön inte riktigt ville infinna sig.
Vi hade koll på att vädret upp över passen skulle bli bra följande dag.

Först ett stopp i Chiavenna, en stad i Lombardiet, 12 mil norr om Milano och endast 10km till Schweiz gränsen och början på Maloja passet.

Vi har varit där tidigare, då hann vi bara med en middag på restaurang Crotto Prato, innan vi fortsatte över passet. 

Nu hade vi satt av tid att gå runt lite och se staden som omges av de 3000meter höga bergen.

Ställplatsen som vi stod på förra gången finns fortfarande kvar vid sportarenan och i P4N. Den är till och med fortfarande gratis och man kan tömma gråvtn, toan och fylla vatten, även det gratis. 

Det finns en trevlig promenadväg utmed floden Mera, som rinner genom staden, den valde vi att gå. Vattnet är klart och vackert grönturkost, visar inga spår av att ha varit dåligt väder högre upp.

Vi hade tänkt oss lunch på den restaurangen vi var på tidigare , men nu visade det sig att den var tillfälligt stängd. Inte långt därifrån fanns denna Crotto Ubiali. Tur att det fanns en uteservering, för vi ville sitta ute, och det var ändå fullbokat inne och den gjorde oss inte besvikna.

Ordet Crotto är dialektalt och syftar på en grotta eller en grotta som är omgjord till rustik taverna. Den förra Crotto Prato, vi besökte var mycket mer rustik och just grottlik med huset i berget. Visserligen var denna Crotto ochså i berget men modern. På en Crotto serveras rustika lokala rätter och de lokala vinerna Sassella och ostar lagras bra i de fuktiga grottorna.

Förrätten, bara den blev vi mätta på hahaha

Yvonné valde en Ravioli

Jakob ville ha Polenta med revbensspjäll. Det var kanske i mesta laget med en sådan stor portion Polenta. Han orkade inte heller äta upp allt, tyvärr. 

När vi var klara med lunchen hade Botaniska Arkeologiska parken öppnat som vi ville titta på. Gjorde ett stopp på vägen dit, vid kyrkan di S. Lorenzo med sin höga klockstapel i mitten. 

Vi skulle upp till där flaggan är, strax under molnen i mitten av bilden.

Det är en botanisk och arkeologisk park, Parken Paradiso, som består av två kullar Paradiso och Castellaccio, fristående från varandra av den djupa klyftan Caurga. Ovanför klyftan finns en bro, ingen hängbro, som håller ihopa kullarna.
Entren 1,50 euro som pensionär, 3 euro för övriga. Den här parken är absolut inget för någon som har problem att gå, för det var trappor överallt.
Vi bestämde oss för att följa den röda slingan.

Ser ni bron högst upp som håller ihop. Själva området i klyftan är avspärrat, det såg ut att ha ramlat ner en del sten från bergsväggarna. 

Jakob samlar mod till sig att gå över bron och det är ingen hängbro som rör svänger.

Man kan väl säga att denna botaniska park var si så, fast det fanns ändå skyltar på vissa växter och lite knapphändig information om det arkeologiska. 
Det fanns ett riktigt stort Ginko träd med dessa vackra blad.

Vi funderade på vad dessa runga stenar har varit till innan de hamnade på marken? Kan det varit några stenhjul?

Och så fanns det avlånga bitar.

Efter den parken var det dags för, kaffe och glass, vad annars hihihi

Därefter gick vi tillbaka genom stan till bilen och det blev runt 20-25 bilar på natten.

Kram Yvonné

Italien Comosjön ...

 Efter den vandringen blev vi kvar ytterligare en natt på den lilla parkeringen i Tresenda.

Därifrån åkte vi ner till norra änden av Comosjön, äntligen en rak fin väg. Hittade ytterligare en plats genom P4N i orten Colico, som vi letade oss fram till. En stor plats där vi kunde få gräs under fötterna och det stod flera husbilar där när vi kom. Under natten blev vi bara två.

Med tanke på hur mycket snö och regn det hade kommit högre upp i bergen och följde med floden ner till Comosjön. Så var sjön iskall, riktigt bitande kall. Det var inte en människa som badade. Trots att det pågick en regatta och dom hade våtdräkter/torrdräkter på sig. Det var slutet på regattan för båtarna samlades in och drogs upp på land. 

Vi tyckte att Gardasjön var djup fast Comosjön är en av Europas djupaste insjöar, med sina 410 meter och Italiens tredje största sjö. Comosjön är ett eldorado för dykare som har hittat mycket spännande saker långt ner under utan. Där en helt annan värld öppnar sig i det klara kalla vattnet. Mycket som finns där nere är bilvrak, krigsmaterial, bomber och granater, segelbåtar, kristusstaty, stor ångbåt, flygplan, skatter, det finns även grottor. Att vara dykare där, förstår jag att det är spännande.

Om någon missat att jag älskar glass, så kommer ytterligare en bild på det hihihi

I gelaterian hade dom pinnglassar som snurrade runt i en kylbox. Jag testade inte den glassen men kan inte tro att den skulle vara sämre än den andra glassen.

Utanför campingen i Cisano, finns en diverse butik och där inhandlades ett rep eller kanske det är mer en tamp som man har till fendrar på båt. Tanken är att det ska fungera som hopprep. Vilket det också gör, om, man kan hoppa rep hahaha. Som vi skrattade, inte lätt att hoppa i tofflor, i ett gräs med stora tuvor. Till slut fick vi ordning på tekniken men då vart det problem med konditionen.
Något måste man ju göra om man ska äta glass varje dag, hopp hopp hopp.

***

Nästa dag gick vi ner till sjön igen i hopp om att bada, nej jag skojar bara, det där med att bada hade jag gett upp. Temperaturen har blivit svalare ändå skönt i solen.

Ett stort träd med kamouflerad stam, kan inte dra mig till minnes att jag sett ett sådant tidigare. Visst är det fint.

En jättestor Hibiskusblomma.

Tänk så fort vädret växlar, plötsligt kommer vinden i en rasande fart ner från bergen och det blev vågor o gäss på sjön. Serveringens blommor servetter började flyga omkring och fick snabbt samlas ihop.

Vilken tur att jag hann äta en glass innan vi skyndade hem. Man vet ju aldrig om vinden för med sig regn också.

Spännande moln som tornade upp sig men gav inte ifrån sig något regn.

Kram Yvonné