Nu är ju inte Fårö så stor ö, utan man kan lätt åka runt ön på en dag. Det vill säga om man inte vill stanna titta och njuta. Så efter att vi tittat klart på raukarna utmed nordvästra sidan, flyttade vi oss till norra. Körde genom stugområden med tallskog och kom fram till hamnföreningens lilla ställplats i Ekevik, utmed Ajkesviken.
Det var en fin liten plats och man kunde även bada från bryggan. Vilket vi inte gjorde men det kom några ner från campingen, som låg på andra sidan vägen. Dessutom var det fin strand utmed hela viken, inga problem att hitta plats för sin handduk där inte.
Vi plockade fram våra cyklar för att ge oss iväg på upptäcksfärd.
Som sagt avstånden är inte långa och rätt som det var hade vi trampat bort till Fårö Fyr. Den byggdes 1846 och invigdes 1847, bara ett år efter att Hoburg fyren på södra Gotland blev klar. Tornet är 26 meter högt och ljuset från fyren syns nästan 3 mil ut till havs.
När jag läser lite om fyren, hittade jag en text som nämner att 1926 hade Albert Engström skrivit en bön här på Fårö.
"Gud välsigna våra åkrar och ängar
Våra pigor och drängar
Giv fisk i garn och kut i strand
Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt!"
Han hade skrivit det i sin bok om Gotska Sandön.
Stranden nedanför fyren var allt annat än badvänlig. Det skulle finnas en stig därifrån utmed havet upp till den finaste längsta sandstranden som även är för nakenbadare, Norsta Aurar. Vi brydde oss inte om att leta oss fram till den, havet höll ändå inte badtemperaturen som vi önskade, kanske nästa gång.
Därefter kom vi förbi den 114 hektar stora sanddyn UllaHau. Där var det omöjligt att ta med sig cyklarna in men nästa gång får vi se till att låsa fast dom och se oss omkring. Där lär Myrlejon/Myrlejonsländorna hålla till. Hittade denna information
"Myrlejonlarverna lever som rovdjur i sand. De kastar undan sanden så att det bildas en trattformig fallgrop, i vars botten de sedan ligger och väntar på att små insekter (oftast myror) skall ramla ner. När offren fallit ner griper och suger de ur dessa med de kraftiga, ihåliga käkarna."
Kanske lika bra att vi inte gick in till sanddynorna och blev tillfångatagna hahaha.
Vi valde att cykla några 50-tal meter till och ta av in till den enormt stora campingen Sudersand Strand. Lär visst vara en av de största semesteranläggningarna i Sverige och nog var den stor alltid när vi cyklade runt omkring. Det var olika sorters semesterhus, ställplatser, tält, husvagnar, bar, restaurang, pool osv. Till lika en av de bästa sandstränderna i Världen, hoppsan sa, enl Guteinformationen. Inget vi har någon erfarenhet av, ej heller att säga emot då vi inte har rest runt till alla andra hihihi.
Måste dock säga att sanden var absolut en av de skönaste vi har känt. Kan man säga att sand är, skönt? Visst kan man det, den var som mjöl eller kanske sammet eller tvärtom, mjöl och sammet är som Sudersands sand. Skulle tagit med en påse sand hem och stoppat fötterna i när det blir snö och kallt ute. Men det gjorde vi inte, den här gången hihihihi Helt klart en underbar sandstrand, men campingen kan vi vara utan.
Trampade vidare och snart hade vi cyklat runt och cirkeln var sluten. Fast innan dess gjordes ett stopp i bageriet Sylvis Döttrar.
Det hade hunnit stänga för dagen men försäljningen fortsatte ute på deras veranda.
Här fanns det uppdukat i färdiga påsar med bullar kakor, bara att ta för sig och swisha pengarna. Önskade man att fika där, fanns det kaffe i termosarna.
Det blev olika sorters bullar och jösses vilka goda Kardemummabullar, bästa godaste jag ätit.
Där fanns även små färdiga påsar med olika sorters kakor i, inte gick det av motstå sådana heller.
Ska man frossa är det lika bra att göra allt på en och samma gång.
Visst är det vackert.
Trots dessa mörka moln, fick vi inte en droppe regn.
Vi byter plats ytterligare en gång och nu blev det till en camping, som är en liten bit ifrån färjan. Tror den kallas för Naturcamping, man får ställa sig var som inom ett visst område. Nu när det inte var någon trängsel går det väl bra men undrar hur det ser ut i högsäsong?
Vi var sugna på pizza och lånade campingens kök/ugn för att fixa till och grädda den.
Den blev riktigt god, ingen pizza går upp mot den man gör själv mums mums
Dagen efter bestämde vi oss för att låta bilen stå kvar på campingen och ta cyklarna på färjan över till Gotland.
När vi kom över sundet, svängde vi vänster ner till Bungenäs Kalkbrott fd militärområde.
Stannade till på vägen och tittade på Fårösunds fästning, som är omgjort till hotell och var stängt. Fortsatte till Södra Batteriet och tittade runt.
Bungenäs är ett relativt stort område med hus på gamla militärens mark. Det säljs endast ett par tomter per år och som det ser ut nu, lär det dröja till nästa säljs, enl en av husägarna vi pratade med och som visade oss sitt nybyggda, relativt lilla hus, 2 rum o kök med en liten atriumgård med bara glasväggar. Det höll på att bli klart. Mamma Mia kan man ju säga och det sa jag även till honom, det var ju så fint. Vackert naturmaterial, läget, med stora fönster, tallarna runt omkring osv.
Somliga håller på att byggas medans andra har varit där några år. Dom smälter in fint i naturen. Hela området är bilfritt från ett visst datum, som var dagen efter vi var där. Eftersom det var sista dagen bilar fick åka in, var det en hel del hantverksbilar vid husen. Därefter fick man ställa bilen vid infarten och gå till sitt hus eller om man hade cykel, kärra.
Nog kan man säga att dessa hus smälte in i naturen, mer eller mindre.
Vi kom fram till militärområdet, där vi såg en hel del skyttegravar. Det kändes lite si så att gå där, tanken kom så klart upp om vad som pågår "en bit ifrån Sverige".
Bungenäs Kalkladan, hade inte öppnat för säsongen när vi var där.
Tur vi hade eget fika och mackor med oss.
Cyklade runt kalkbrottet gjorde vi, inget ställe man badar i.
Trampade tillbaka samma väg till Fårösund och tog färjan över till Fårö.
Kram Yvonné
