Vi lämnade orten Alsfeld och alla korsvirkeshus bakom oss, för att åka 25 mil. Det blev ut på autobahn, till ytterligare en ort med korsvirkeshus, nämligen Wolfenbüttel. Är residensstad, grundades redan på 900-talet ligger en bit uppåt i norra delen av Tyskland i delstaten Niedersachsen.
Där finns en hel del att upptäcka, korsvirkeshus, statyer, kyrkor, slottet, teatern, Herzog August biblioteket och örtlikören Jägermeister och säkert mer.
Det kommer bli två inlägg därifrån.
När vi åkte dit och hade lagt in koordinaterna i GPS´n hamnade vi inne i ett bostadsområde på en smal gata med stora betongblock/blommor. Det var inte rätt väg att köra in på, det gick så mycket bättre med gatuadressen Langen Strasse 21.
Ställplatsen tar emot runt 40 husbilar, platserna är stora och det går att boka. För att komma innanför bommen till ställplatsen, får man på lågsäsongen gå bort till badet och checka-in. Med nyckeln i handen låses bommen upp, den går även till toa/dusch utrymmet. Ström ingår i priset på 19 euro.
Det var nära bort till stan och en fin promenadväg, vi tyckte inte det var någon idé att ta fram cyklarna.
Gjord i brons, stod hon där, fina Flora, den romerska mytologins gudinna för blommor vår och växtlighet.
Man passerar Lessingtheatern. Byggdes 1909 i reducerad jugendstil som är en av norra Tysklands vackraste teatrar. Det är en liten fin teater, som efter ombyggnaden minskade ner platserna till endast 485 platser för att ge bättre bekvämlighet i raderna. Vi gjorde ett besök där och såg en kort föreställning dagen efter.
Strosade runt och tittade på en bråkdel av de mer än 1000 korsvirkeshusen. Åt vilket håll man än tittade fanns korsvirkeshusen, lite sneda och vinda och till slut var det som att vi också tittade i kors.
Vid Holzmarkt, hörde vi musik från St. Trinitatis kyrkan och gick in. Hör ni vilken musik det är som de tränar på?
Vi gick vidare bort till den stora stadskyrkan Beatae Mariae Virginis och Stadtmarkt med den stora ryttarstatyn Hertig August monumentet i brons. Där vi satte oss med en fika. Jakob tog sin tredje Schwarzwaldbit och då rankade han dessa tre i den ordningen han hade ätit, alltså, den första var bäst.
Självklart gick vi in i den stora vackra stadskyrkan Marien kirche som såg ut så här inuti.
Det smalaste huset, såg ut så här och lilla kanalen som de kallade Lilla Venedig.
Varje hus har så klart en dörr och vi har sett så många fina dörrar.
Det var lite lustigt att se fasader med tegelpannor, det har vi inte sett någonstans. En hel del hus hade även skiffer bland annat runt fönster.
Upplösningen på filmerna är inte de bästa, ska se om jag kan ändra det.
Det kommer bli ytterligare ett inlägg.
Kram Yvonné
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar