Fulufjället Nationalpark Del 2 ...

Här fortsätter berättelsen från våran vandring på Fulufjället, där vi var för någon vecka sedan.

När vi hade ätit resten av våran matsäck och började gå tillbaka. Mötte vi några personer som var påväg upp, dom såg både svettiga trötta och lite uppgivna ut, när dom frågade oss: Var är trädet? Jag förstår den frågan, det var så vi också tänkte, för när man tittade ut över det relativt platta fjället var det inte mycket till träd man såg.

Vi fortsatte gå ner.

Så var vi tillbaka vid raststugan där lederna delade sig.  

Därifrån fortsatte vi på Njupeskärsleden med ett stopp vid Njupeskärs vattenfall.

Vilka stora rötter på trädet, som alla vi människor kliver på. Det har blivit urgröpningar i rötterna efter våra skor.

En ganska brant trappa, leder ner till vattenfallet.

Om man hade känt för ett dopp, skulle jag tro att det hade varit ett bra ställe nedanför trappen, där en stor platt sten låg. Absolut inget för oss att testa.

Ytterligare en skylt med information om:

Njupeskärsfallet

Klyftan är vattnets verk 

För 1500 miljoner år sedan började det blivande Skandinavien resa sig ur havet. När vattnet rann över markytan grävde sig en rännil in i lagret av sandsten som bygger upp fjällsidorna. Under årens lopp har vattnet grävt sig in i fjället och bildat den imponerande klyftan med Njupskärsfallet längst in.

Framme vid Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall med en fallhöjd på 93meter och ett fritt fall på 70meter. Man kände sig ganska liten när vi stod med de höga bergsväggarna vid sidan om oss.

Att solen ska komma ända in till vattenfallet, händer bara runt midsommar, då sommarsolståndet är och  runt klockan 03-05 på morgonen.

När selfien var klar, vände vi tillbaka med den lilla forsen bredvid som blev kvar efter vattenfallet. 

Eftersom vi inte skulle gå samma led tillbaka, behövde vi inte gå den branta trappen upp. Utan fortsatte vidare på Njupeskärsleden. På den sidan som gick tillbaka till parkeringen, fanns det inte lika fina grillplatser som det var på andra sidan. Men vad vi kunde se låg det kraftiga plank i stora buntar utmed leden. Troligtvis ska det byggas nya träspängers, för dessa som vi gick på hade nog sett sina bästa dagar för länge sedan.

Fint snurrat träd i gammelskogen.

Gott med färskt kallt vatten.

Vi var nöjda när vi kom tillbaka till Naturum och såg cafet. 
Då hade vi gjort 200 höjdmeter och runt 6-7km.

Klockan hade blivit runt 16,30 och vi gick till husbilen för att ge oss iväg och börja leta efter en plats för natten. Helst ett ställe där det fanns lingon. Vi hade sett en plats som skulle kunna passa när vi åkte upp och dit åkte vi. På ena sidan vägen fanns inte ett lingon. Jakob tröttnade och gick för att fixa kaffe, under tiden gick jag in på andra sidan vägen. När kaffet var klart hade jag plockat 1 liter lingon! Tänka sig att vi hade hittat en plats där de röda bären fanns.

Det blev en snabbfika, för nu blev det en kamp mot solen, som skulle gå ner inom knappt en timme.

Vi fick snabbt ihop 4 liter och eftersom jag inte tycker om att köra när det är mörkt. Fick vi ge oss iväg med en marginal på 20 minuter innan solnedgången. 

Kom fram till en lägerplats utmed väg 70 och mörkret omslöt oss riktigt snabbt när vi stannade. 

Då var vi hungriga och köttbullarna rullades snabbt ihop och med pulvermos och nyplockade lingon blev det absolut en kanongod middag.

Kram Yvonné

Älvdalen ...

När Kjell och Dessan vinkade Hej då till oss och började sin hemresa till Umeå. Satte vi fart att fylla husbilen med vatten och mat, sakerna till bärplockning fanns redan i bilen efter att vi varit i Sala´s blåbärsskog. Tjocka varma kläder och vandringskängor fanns också i bilen. Vi var redo för att åka upp till Älvdalen.
En resa som tar runt mellan 5-6 timmar, om man kör efter hastighetsskyltarna. Vilket inte vi jag gör.  Nej inte ligger vi och bränner 100-110 med husbilen. Det brukar bli en lägre hastighet och då tar det även lite längre tid. Bara det att ta sig ut ur Stockholm kan ta upp till 45-50 minuter, suck. Allt beroende på trafiken och vilken tid man åker. Antingen brukar vi köra före klockan 07 eller fram emot 10-tiden. Den här gången blev det runt 10 och morgonrusningen har lagt sig något.
Lämnar Stockholm i lite regn och under resans väg, klarnade det upp och när vi kom fram hade det blivit sol och blå himmel. 

Våra Sala vänner, som hade kommit fram tidigare hade hunnit gjort upp en fin lägereld.

Utmed den vägen som går mellan Älvdalen och Idre finns det många skyltar med, Lägerplats. Vi är väldigt förtjusta i sådana platser som ligger vid vatten. Den här platsen betalas till Älvdalens Camping, 60 kronor per dygn, som betalas med swish eller pengar i kuvert. Det finns en torrtoa och det finns ved, som man får använda. Campingbilen kom och såg över toaletten och kontrollerade betalningen. 

Vi hade en fin kväll vid brasan, som Jakob hade koll på. 
Han satte på sig regnjackan för att övervinna myggens attacker och kvällens svaga vind som kom utefter älven.

Anders är inte nere på knä för att fria, dom är redan gifta, han tänder fotogenlampan. Då är vi redo med lite ljus när mörkret sänker sig.

När jag fotade träden blev de röda och de vita stjärnorna på himlen.

Elden släcktes och det blev kolsvart.

Oj vilken stjärnhimmel vi fick se, magiskt att stå där i mörkret och titta upp. Inget vi är bortskämda med hemifrån där det alltid finns lampor som lyser. Var inte så kaxig att jag gick runt i mörkret, för det var verkligen kolsvart. Kunde ha kommit en älg eller björn hihi
Längst ner på bilden kan man urskilja ett ljussken, som kan vara från norrskenet.

Följande morgon vaknade vi till en sval solig dag. 

Killarna hade morgonmöte ute och det mötet resulterade i att vi skulle ge oss ut och leta lingon.

Och nog fick vi leta allt, ett lingon här och i bästa fall ett där.

Skogen var fin att gå i, mjuk mossa men inga lingon.

Plötsligt kom en lingontuva.

Det var inte mycket som behövdes rensas hahaha

Det var ändå skönt att vara i skogen men efter någon timme gav vi upp och gick tillbaka.
Det var dags för sen lunch. Och eftersom det var torsdag som är lika med pannkaka, stod vi ute och gräddade på lilla Andersgrillen. 

Anders tog fram sin stora gasolgrill och lagade allt på den, kött och potatis.

Ja så var det dags för Jakob och spruta grädde med Sifonen. Hur lyckades han med detta hahaha. Jo det var så gott som slut på grädden och det sprutade ut hej vilt. Både Inger och jag fick också grädde på oss och ut på hela bordet hahaha. Bara Anders som klarade sig då han stod bakom.

Lite kaffe med Falsk Ostkaka gjord på squash. Receptet på den finns i slutet på inlägget.

Det var Jakobs tur att göra upp elden och han gjorde det med tändstålet. Nu har han fått in bra snitts på det, visserligen brinner det inte på ett drag men det behövdes inte så många.

Hoppsan Inger går upp i rök medans Anders ser ganska oberörd ut hahaha

Vi fick ytterligare en fin kväll vid lägerelden. Innan den släcktes, värmde vi lite ostkaka.

Sista kortet för kvällen med lika mycket stjärnor som kvällen innan.

Receptet från Landleys kök, gjord på squash.
Väldigt god och med lite blåbärssylt och grädde blev det extra gott.

Falsk ostkaka med zucchini

För: 6–8 personer

900g skalad, urkärnad och riven zucchini
4 ägg
1 dl strösocker
1 dl vetemjöl
4 dl mjölk
4 droppar bittermandelarom
20 sötmandlar

• Skala och ta bort kärnhuset från zucchinin. Riv köttet på de stora hålen på ett rivjärn. Kolla att det väger 900 gram. Låt rivet rinna av i ett durkslag och krama sedan så mycket av vätskan du kan.
• Vispa ihop ägg, strösocker, vetemjöl, mjölk och bittermandelarom. Låt smeten stå i 5–10 minuter.
• Ställ en kopp med vatten i mikron och kör på full effekt tills vattnet är varmt (cirka 2 minuter). Lägg mandlarna i det hela vattnet och låt ligga några minuter. Kläm av skalen och hacka mandlarna.
• Blanda mandelhack och zucchini i smeten. Slå smeten i en ugnsform på 23 cm ⌀ med cirka 6,5 cm hög kant. Klipp gärna till en rundel av bakplåtspapper som är lika stor som botten av formen och lägg i botten av den innan du slår i smeten. Då är det lättare att få upp kakan när du skär den. Grädda kakan i 200°C i 60–70 minuter. Låt den vila i 15 minuter innan servering. Servera med sylt och vispad grädde.

Kram

Yvonné