Magnus Reslow Ensamseglaren Min Vän ...

Det har gått ett bra tag sedan jag skrev om min vän Mange. Ensamseglaren, som steg i land på Aruba i november 2023 efter 88 dagar till havs. 
Så äntligen i november, fick jag ett samtal då han säger precis som om vi pratat dagen innan med orden:
¨Hej Yvve jag är på Aruba¨ Det var liksom inga konstigheter att han varit till sjöss så länge. Jag däremot blev så glad att jag grät och kunde inte prata, då säger han ¨Det var inte meningen att du skulle bli ledsen¨
Så typiskt Mange, lugnet själv.

Efter att han varit ett tag på Aruba, seglade han vidare till Santa Marta i Colombia för att där hämta upp sitt nya pass. Det var inte nästgårds precis att hitta en ambassad som ordnar pass.

Ambassaden fanns inne i landet, i staden Bogota, dit han åkte buss och fick en händelserik resa på dryga 1000 km enkel väg. Beställde och betalade sitt pass. Ganska dyrt var det att få det skickat ner till konsulatet i Cartagena, där han senare skulle hämta ut det. 
Under tiden han var borta från sin segelbåt som låg på svaj i marinan. Hade han fått inbrott och bestulen på det mesta av sin utrustning. Magnus försörjde sig på att laga och sy segel kapell och hade som tur var sin symaskin utlånad till en familj han lärt känna i hamnen. Han hade tidigare blivit rånad på pengar mobil och bankkort. Ja så nu var det inte mycket kvar att ta ifrån honom. 
Han fick hjälp av vänner i hamnen och övriga vänner med en penga insamling till ett konto på Go-Fund-Me och Western Union.
Problemet var att han inte kom åt sina pengarna på sitt svenska bankkonto. Det blev strul med banken, som skulle skicka nytt kort, vilket aldrig kom fram. 
När det blev dags att hämta ut sitt pass på svenska konsulatet i Cartagona, dryga 22 mil enkel väg. Sa personalen där att han skulle betala 100 us dollar. Han hade redan betalat allt som skulles. Han sa att han ville inte betraktas som en tjuv och bara ta sitt pass, som låg där och vände sig om för att gå ut. Då kallade personalen tillbaka honom och han fick sitt pass. Han bad om att få ringa till banken i Sverige men fick ett Nej. Han fick två ruttna bananer och lite vatten! Tack och adjö. 
Alltså vad tusan är det för personal som arbetar på konsulatet som behandlar folk så?

Han beslutade sig för att lämna Santa Marta efter att han hade fått sitt pass och skaffat lite nya grejer till båten. Hans siktet var inställt på Panama för att sedan segla i Stilla Havet, som han sett fram emot länge. 
Sagt och gjort han gav sig iväg 29/12 2023. Ja vad som hände sedan kom som en chock då han blev attackerad av pirater. Inte bara en gång utan tre gånger. Kan ni ens tänka er att råka ut för det, en gång, nej det kan inte jag, och detta var tre gånger! Mange blev återigen bestulen på mesta han ägde, så även sin symaskin. Han blev dessutom knivskuren, som tur var med en slö brödkniv som tog i revbenet.  Mellan den andra och tredje attacken, hade han fortfarande sin mobiltelefon och fick iväg ett samtal till Peter i Sverige som i sin tur kontaktade den så kallade sjöräddningen eller vad det kallas. Dom kom ut och räddade honom och fick bogsering tillbaka till marinan. Sjukhusbesök blev det så klart också då han var ganska medtagen efter allt som hänt.
Om man vill läsa mer och höra Magnus själv berätta, finns det en hel del att hitta när man söker på ¨youtube magnus reslow¨

Man kan lugnt säga att det händer alltid något runt denna mannen.

 När vi pratade för ett tag sedan, då frågade jag honom om jag även fick skriva att han blivit rånad och bordad av piraterna. Javisst det tyckte Mange jag skulle berätta, han tyckte det var roligt att jag nämnde honom på min blogg. För någon vecka sedan frågade han om jag skrivit något, eftersom jag brukade berätta när inlägget var klart så han kunde läsa det. Men jag hade inte fått klart något då det kom en förkylning och mammas flytt emellan. Jag sa att det skulle jag ta itu med. 

Och nu är det dags, sitter här och skriver om min finaste Mange❤️ Det skulle absolut inte vara detta jag ville berätta om. Tårarna rullar ner för mina kinder, svårt att skriva och berätta att

Han har omkommit! 

Nej Nej Hur har detta gått till? Han var ju på väg ut från marinan den 15/2 och lade ut en film när han lämnade marinan. Det var så gott som stiltje och han fick vifta med rodret för att komma framåt. 
Nyheterna som spridits nämner förlisning eventuellt självmord? Annan passagerare ombord, vilket vi är flera som vet att han inte hade. Alltså nu får dom väl ge sig. Aldrig att Mange skulle ta livet av sig! Jag är inte ensam om att ha den uppfattningen eller kan så många ha fel? Han såg ju fram emot Stilla Havet så varför skulle han plötsligt vilja avsluta livet?

Colombianska tidningarna går ut med olika bilder på båten. En bild visar båten på ett hav som nästan är stiltje den bilden tror vi är tagen ur ett annat sammanhang. Vem som tagit bilden har vi ingen aning om? En bild på båten liggandes på sida nära stranden. En kropp ska ha blivit hittad redan den 19/2. 
Vi är några som försöker hjälpa familjen att nysta i det hela. Den funna kroppen är inte ens identifierad av anhöriga, inte ens ombedda att göra det. Hur kan man då gå ut med det i tidningarna, så även i de svenska. Kroppen måste ju först bli identifierad.

Vad gör UD i det hela, ja vad vet man, med tanke på hur konsulatet fungerade  ...? Vem kan man lita?
Saker och ting är lätt att sopa under matten när ingen är där och kan hålla koll. 

Det är bara så ofattbart sorgligt. Kan inte riktigt ta in att han har förlist. Han har seglat i princip sedan barnsben. Havet, hans bästa vän, det var på land det var farligt.

Det är så mycket hysch hysch runt detta. Själv har jag en teori, det är att piraterna har varit framme och skadat honom och båten. 

Vi avvaktar och hjälper varandra att få en rätsida på detta.

❤️
Kram Yvonne 

Mammas Återflytt ...

Äntligen blev det återflytt för min mor, tillbaka till lägenheten på 6:e våningen.

Den 1 november 2023 flyttade hon till en evakueringslägenhet, som finns att läsa om här. Det har blivit 15 veckor som hon har bott i den så kallade likvärdiga lägenheten, som inte var likvärdig. Eftersom det bara var ett rum och kök, med badrum, till skillnad mot hennes två rummare. Minns telefonsamtalet jag hade med hyresvärden, samma dag flytten gick. Då fick jag reda på att lägenheten räknades som två rum och kök, kvadratmeter mässigt. Att det sedan bara var ett rum, spelade ingen som helst roll, det var kvadratmetrarna man gick på. Nu minns jag inte hur många kvadratmeter evakueringslägenheten var på. Stor brist på information som gav mycket stress och tårar. 

Ser man tillbaka på dessa 15 veckor har det gått förvånansvärt bra och lägenheten var fin. Killarna, som jobbar i de olika husen med flytt, hissar, snickare osv har verkligen hjälpt min mor så fort det har varit något. Dom flyttade med hennes låskolv, vilket underlättade när man kan ha kvar sina nycklar. Spisen var inte inkopplad och det fixades omgående. När det började bli kallt och blåsigt ute, drog det från en stor springa vid köksfönstret så gardinen vajade, ett samtal bort och det var fixat. En kille åkte och köpte en stor skärmvägg, att ställa vid sängen så hon kunde ligga och vila på dagen utan att ha insyn. Även om det har varit rörigt felaktig informationen, så har hon fått hjälp direkt när det varit något. 

***

I början av februari kom meddelandet, att snart, skulle hon få lämna evakueringslägenheten på bottenvåningen och flytta tillbaka till sin lägenhet. Det levererades flyttkartonger och mor började så sakteligen packa. I samma veva så blir jag väldigt förkyld och kan inte åka dit och hjälpa till. Kollar en Covid test och tack och lov var den negativ. Tillbringar kvällen och natten till flyttdagen, hos henne och får vara den "levande ringklockan" Vi skulle gå upp tidigt eftersom flyttkillarna skulle komma klockan 8. 
I väntan på att killarna ska komma 

Flytten gick smidigt och killarna tog ner gardinstänger lampor och satte upp i hennes lägenhet. Hela hennes lägenhet hade renoverats. Tyckte kanske att det var synd att det fina parkettgolvet hade tagit bort.

Och ersatts med nytt golv i hela lägenheten, inga trösklar och dörröppningen till köket har breddats.

Köket är väldigt fint med grå luckor, en stenskiva och på den kan man och kommer förstöra en hel del glas hmmm. Rostfri kyl frys och diskmaskin.

 Som hon har längtat till att få sin utsikt tillbaka. Trots dimman ser man långt bort, till skillnad mot första bilden i inlägget, där det bara syns buskar och ett höghus utanför köksfönstret.

Köksgardinerna på plats och vi syr lite på gardinerna, som ska upp i vardagsrummet.

Nytt badrum som efter att bilden togs, har fått en fin rosa matta.

Med tvätt och tork maskin.

Sovrummet ser också ut att vara klart.

Tydligen blev det ingen bild på vardagsrummet, mer än just denna, kan bero på att gardinerna var i tvättmaskinen.

Hur som helst är hela lägenheten fint renoverad och toalettstolen står i våg, vilket den inte gjorde i evakueringslägenheten. Mor saknar en garderob med många hyllplan. Då har killarna ändå ställt dit en extra garderob, som inte ingår i lägenheten, dom är så gulliga. Får se hur vi ska lösa det, kanske köpa hyllplan eller kanske det blir en byrå. 
I helgen ska vi sätta upp gardinerna.

Kram Yvonné

Veckorna Går ...

 Veckorna går och halva februari har vi lämnat bakom oss. En månad som har haft både snö och mycket regn. Så sent som i onsdags var det mycket snö och isgata, sedan kom regnet med plusgraderna och så gott som all snö har nu försvunnit. Tycker det är så fint med den vita snön till skillnad från detta gråa vi har nu. Man får kanske ta tåget upp till vännerna i norr, som visade filmer på att dom har jättemycket snö och mer ska dom få. TV har visat lite från Rally Sweden som pågår där uppe och visst är det fint i skogen med all snö.
Nej det blir ingen tågresa för mig nu då jag har blivit förkyld sedan i onsdags. Däckad med feber, snuva och en huvudvärk som känns som huvudet var tre nummer för litet. Ja som tur är ska det väl vara övergående. Hoppas bara på att vara frisk till på måndag då jag ska vara hos min mor och hjälpa henne att flytta tillbaka till sin lägenhet. Flyttlasset ska gå klockan 7 på tisdag morgon, okristligt tidigt eller hur. Eftersom min mor hör dåligt, sover jag över och är den levande väckarklockan hihi. Den här gången är packningen så mycket enklare än när hon flytta ut från lägenheten. Dels har hon själv börjat packa ner saker i kartonger och många kartonger står ouppackade på vinden, bara att bära ner. 
Det kommer vi fixa tillsammans med hjälp av flyttkillarna.

***

När Kjell. och Dessan var här på nyåret, fick jag ett fint tyg. Det ser ut som stickat och baksidan är som flossad fleece. Har funderat sedan dess på vad som ska sys av det. Plötsligt kom jag på att det skulle bli en så kallad oversize hoodie. Mönstret heter Zoe Hoodie och är köpt på Makerist som en pdf-fil. Det som är bra med pdf är att man får mönstret direkt i mailen, bara att printa ut och rita av. Egentligen är jag inte så förtjust i kapuschong, tycker det blir bylsigt bak i nacken. Fast det passade så bra på den här modellen. Nu gjorde jag den inte så oversize, som det skulle vara enligt mönstret. Kapuschongen som är dubbel, valde jag att ta ett tunnare bambutrikå inuti, som följer bra och inte blir för tjockt. 

Den här tröjan är underbar att ha nu när jag är sjuk, go och varm.

***

När man inte är pigg och orkar gå ut och så vidare, är bloggen rolig att kunna titta tillbaka på vad man gjort. Blev lite förvånad att det var på hösten år 2016 som vi reste utmed Atlantkusten och besökte så många fina platser. Nästan att man vill åka tillbaka, eller inte. Man ska kanske nöja sig med ett besök, när det var så bra på alla ställen. Vi får se vad det blir för resor framöver. Tills vidare läser jag på bloggen och minns tillbaka. 

Ni som följt skidskyttet på tv, visst har det varit en spännande dag och Grattis till tjejernas silver och killarnas guld. Även grattis till längdåknings tjejernas guld och silver i sprint. Ja nu behöver dom inte skriva ner skidåkarna med stora rubriker, för nu har VI vunnit hahaha.

Fortsatt trevlig helg 

Kram Yvonné

Isgata Höns Och Trolldeg ...

De senaste dagarna har det varit ganska halkigt att vara ute och gå. Inte blev det bättre när nattens 2cm snö kom och lade sig ovanpå isen. Våran pulkabacke består bara av is, vet inte hur barnen ens kan ta sig upp där. Det kanske inte går och därför var det inga som åkte i backen.

Det är så förrädiskt med blankisen under snön.

Vi gick och tittade till hönsen som en familj har i området. Dom är så tysta, först trodde vi inte dom var ute men dom gick omkring i sin inhägnad och kom och tittade på oss. Vad detta är för ras, har jag ingen aning om. Vet däremot att det finns över 100 olika raser och tamhönsen härstammar från en fasanfågel som heter Gallus Gallus eller Röd djungelhöna. Den lever fritt i skogen i länder som Indien, väldigt färggrann.  

Tänk om man skulle skaffa sig några hönor? Kanske några söta Silkeshöns? Är förstås inte det optimala när vi åker iväg med husbilen, måste ju ha någon som ser till dom. Blir lite svårt att ha hönsen med i garaget. Räcker med mig som kacklar hihihi

Vi lämnade hönsen och halkade vidare hemåt. 

***
En dag har vi haft barnbarnet och lekt med lera i många timmar. Tänk att det är så roligt att knåda forma och kavla i timmar. Dels var det lite glitterlera och slime, alltså slime, usch det är både kletigt och kallt att ta i. Jag gjorde en gammal klassiker Trolldeg: 

2dl vetemjöl, 1dl salt, 1dl vatten och 1msk rapsolja. 

Det var den som var roligast att leka med. Vilket framgår på bilderna.

Avslutar med bild på en prickig spindel eller är det kanske något annat djur.

Kram Yvonné

Gofika Och Mat ...

Nu har det varit mycket av det goda ett par dagar. Kanske lite för mycket, speciellt när det kommer dagarna efter varandra.  
Först blev det födelsedagsfika för äldsta dottern och barnbarnet. Hon är duktig på att baka och ingen risk att man gick därifrån utan att vara sockerstinn. En drömtårta som var 80cm lång, väldigt gott var alltihopa.

I lördags var det dags för nästa kalas. Då blev det middag på restaurang The Public tillsammans med min mor, bror och sambo.

Fem personer och fem olika rätter beställde vi, då fick köket jobba. Alla var nöjda och tyckte sin maträtt var väldigt god. 
Nu blir det matbilder hihihi
Min bror åt Biff Rydberg

Hans sambo tog en stor Toast Skagen

Min mor, en ugnsbakad torsk med räkor

Jakob fastnade för oxkind med tryffelpure och confiterade små lökar. Köttet var väldigt mört.

Själv fastnade jag för ankbröst med pumpapure, svartrot och rödvinssås.
Kan inte minnas att jag har ätit ankbröst, i alla fall inte de senaste 45 åren. Det var absolut gott tillagat och smakade bra men är ganska säker på att jag inte kommer beställa igen eller själv tillaga det. Eftersom jag inte hade några förväntningar på ankbröst, hur det skulle smaka. Blev jag lite förvånad när det var så pass köttigt, inte alls som kalkon kyckling, mer mot fläskkött. 

Alla var vi mätta men en dessert slank ner ändå.

Sorbé och creme brulée.

Ja som om detta inte var nog, åkte vi hem till mor och gofikade. 
Min bror är en riktig godisråtta och hade köpt med sig några mini bakelser. Han kan äta hur mycket som helst och inget fastnar på hans kropp. Och visst är det gott med dessa minisar, då kan man äta många. Men igår var jag lite för mätt, det blev en liten eclair med after eight choklad.

Jodå eftersom vi fick med oss några minisar hem, har vi ätit idag också.

Fast nu är det slut på dagarna med gofika och vi ska försöka glömma bort att det finns lite i frysen. Det går inte att mumsa i sig så här var och var annan dag.
***
Till något helt annat, så såg vi att Snödropparna har kämpat sig upp ur det kalla frusna jorden. Ser ni att det till och med är en knopp i nedre vänstra hörnet. 

Snön har så gott som försvunnit på tomten men tittar man på hur vädret kommer bli i veckan, så kommer det mer snö. 

Trevlig vecka
Kram Yvonné