söndag 16 juni 2024

Naturreservat Acksjön Orkidéer ...

Nu får resan i Norge vänta på uppdatering.
***
Måste bara göra ett inlägg, från där vi var igår eftermiddags. Läste hos Maggan Ingemars blogg att dom varit i Acksjön naturreservat och tittat på Gucksko orkidén. Vi befann oss inte så långt bort och ville ta en sväng förbi och titta på dom orkidéerna. Det gäller att passa på för dom blommar ju bara under en viss tid.

En kort smal grusväg från stora vägen, med stora gropar, tog vi oss fram på och väl framme var det inga problem att parkera husbilen. Vissa parkeringar på naturreservat, kan vara väldigt små. Och vi hade tur att slippa möte också, om det hade hänt tror jag att det hade fått bli, störst går först hahaha

Skylten med Välkommen till Acksjön. 
Svårt att läsa vad som står när bilden förstorades, jag ska skriva av lite. 
"Här fanns en grund sjö med en botten som var täckt av kalk. Sjön är borta men kalken finns kvar.
Det sägs att en kvinna ville ha mer betesmark till sina djur, hon ville helt enkelt att sjön skulle bli mindre. Längs kanten mot Storsjön finns en grusås. I slutet av 1600-talet grävde bönderna ett dike genom åsen för att lite vatten från Acksjön skulle rinna ut. Men vattnet forsade mer än man tänkt sig och en del av åsen spolades bort och hela Acksjön tömdes på vatten. Kvar blev en öken av kalk och här växer flera olika sorters orkidéer."




Det är en slinga man kan följa runt 1500 meter.


Vi kom inte långt in i skogen förrän vi fick syn på den första Gucksko. Den växer långsamt och kan ta upp till 10 år innan den blommar.

Ja sedan kom den ena efter den andra och på vissa ställen växte de som i stora buketter.


Dom är knähöga när man ser Jakobs ben bredvid, men så är Gucksko också Sveriges största orkidé. Kan bli upp till 60cm hög.


Här har en insekt tagit sig in i själva toffeln, som är en fälla. Enda vägen ut är en smal öppning nära blommans skaft. Det gäller förstås små insekter som kan pressa sig igenom. Just där vid hålet finns Guckuskons pollen som då fastnar på insekterna. De insekterna som inte tar sig igenom, dör i toffeln. Vilket jag tror att den här på bilden har gjort.
De som tar sig igenom flyger vidare till nästa och befruktar den Guckusko.





Tänk så tappra dom små blommorna är och tränger upp ur kalken.




Hittade även en ovanligt fridlyst ogräs, Jämtlandsmaskrosen, maskrosblomman är orange som en apelsin  och den slår inte ut mer än så här. Bladen är smala och spetsiga.
Finns dessutom bara på ett fåtal platser i Norden.
Den var svår att upptäcka, hade lätt kunnat gått förbi. Men nu visste jag att den skulle finnas här men fick leta en stund. Inte lätt att foto heller. Kul att fått se en sådan ovanlig blomma.



Det kom ett annat par som letade efter Jämtlandsmaskrosen, stolt kunde jag visa dom till rätt ställe. Dom i sin tur visade mig en Flugblomster eller som man även kan säga Såpopera.
Orkidéns blommor ser ut som en sorts insektshonor. Den kopierar honornas doftsignal, som talar om att dom vill para sig. Visst låter det helt otroligt hur en växt kan göra så. Alltså, en insektshane kommer flygande till blomman och tror att han parar sig med honan. Sedan flyger han vidare med pollen på sig till nästa honblomma som då blir befruktad och så håller det på.
Vilken såpopera, insektshanarna, som tror att dom parar sig och insektshonorna, som blir snuvade och brädade av blommor.





Tack för tipset Maggan och Ingemar.
Efter den rundan fortsatte vidare på vägarna i Sverige. 

Kram Yvonné




















fredag 14 juni 2024

Norge Lom Väg 55 ...

 Vid orten Lom gjorde vi ett stopp för att ta en titt på deras stavkyrka från 1100-talet. Stavkyrka, är att den är byggd med stående brädor, inte timrad. 
Vi/jag tycker det är intressant att gå in och titta i kyrkor men när dom ska ha 100kr/pers så får det faktiskt vara. En kvinna stod i dörren till kyrkan och talade om att besöket kostade, det satt även ett stort anslag på väggen. Och vi var inte ensamma om att bara gå runt kyrka på utsidan, såg inte någon som gick in medans vi var där. 



I det vägskälet fick vi för oss att ta en avstickare in på väg 55.
Turistvägen, Sognefjellsvägen, 110km, som går mellan Lom i norr och slutar i södra delen i orten Gaupne. Den räknas som Norges, ja faktiskt norra Europas högsta belägna bilväg på 1434m och som går över Jotunheimen, med många bergstoppar över 2000meter och som passerar Norges högsta berg, Galdhöpiggen med sina 2465m. 

Tanken var aldrig att vi skulle åka hela den vägen, bara in en liten bit för att få en skymt av just Galdhöpiggen.
Med lite moln på, så klart hahaha



Vi vände efter 24 km vid den 34 meter höga kolonnen Wilhelm Rasmussen Sagasöyla. Kolonnen berättar Norges historia med deras förste regent Harald Hårfager sittandes till häst, högst upp. 

Påvägen dit upp hade vi sett en liten camping, som vi åkte ner till för att stanna över natten. 
Böverdal vandrarhem,  N61.7211  E8.3491 med forsen bakom vallen, där vi står.

Vi testade att sätta upp vindskyddet vi har skaffat. Men vi hann inte mer än sätta fast det så började det regna. Bara att plocka ihop allt, att dra ut markisen var inte att tänka på när både vind och regn ökade.


Det blev till att laga korvgryta i Omnia ugnen och sitta inne och äta.


Efter maten tog vi på oss vattentäta kläder och tog en liten promenad. Så där på kvällen och med det vädret var det inte läge att gå upp i slänterna. Vi gick bara utmed vägen bort till den lilla åttkantiga kyrkan från 1864, som var stängd. Hade blivit förvånad och glad, om den varit öppen.




Bredvid kyrkan gick den lilla bron över till andra sidan. Kunde se att uppe på slänten hade lammen kommit ut och gick och betade. Men som sagt, inte läge att gå dit upp i duggregnet.

I huset bredvid forsen, vaktade en hund och talade om på sitt skällande vis, att där fanns han som vaktade bostaden. Vilket vi noterade och gick inte närmare och hunden tystnade, då vi bara ville ta lite bilder på forsen.
Visst är väl färgen på vattnet fint, turkost. 
Nog syns det att regnet finns i luften, bergen ser ut att ligga i dis.


Det blev totalt 3 husbilar och 1 husvagn på kvällen. Det fanns även 5-6 små stugor, som var fullbelagda med skidåkare från olika svenska skidklubbar. Dom hade träningsläger uppe på Galdhöpiggen.  Tydligen var även svenska landslaget där på träning. Visst hade det varit roligt att åkt upp dit och tittat, men vi avstod. Att passa bussen som åkte dit upp var inte ett alternativ för oss. 

Vi fick informationen om att det skulle komma runt 40cm snö på söndagen och då vill man inte befinna sig där. Väder appen visade inte någon sol precis. 

Vädret har inte riktigt varit som det brukar tidigare år, lite lurigt med snön som kommer. Vi ser bara att bergen blir "nypudrade" en bra bit ner och molnen fastnar lågt. 
Så här i efterhand, vet vi att några passvägar fick stänga och att stora E6 hade en hel del snö runt Dovre trakten. 

Där somnade vi gott till både regnet på taket och forsen bredvid.

Kram Yvonné

onsdag 12 juni 2024

Norge Lillehammer Och Väg 15 ...

Vi har gett oss iväg på en tur till Norge. 
Körde första etappen till Charlottenberg i Värmland, strax innan norska gränsen.  Det namnet, Charlottenberg, har jag förknippat med godis och läsk, som norrmännen kommit in över gränsen för att handla. 
Det var ett hyfsat stort shoppingcenter med jag tror det var fyra butiker, samma kedja, med godis och läsk! Norrmännen hade stora kundvagnar överfyllda med godis och läskbackar. Sockerskatten i Norge är tydligen hög med tanke på vad vi såg i kundvagnarna.
Stor parkeringsyta med plats för runt 2500 bilar, blev vi förvånade över. Det finns platser för husbilar också. Trots att man såg spår av lekfulla ungdomars bildäck i asfalten, var det knäpptyst och vi sov bra.


Tankade innan vi körde över gränsen, eftersom dieseln är billigare i Sverige.
Vi tänkte oss upp till Lillehammer och gjorde ett fotostopp i Stange, utmed E6, vid den 11,5 meter höga Spermien, gjord i syrafast stål av Linda Bakke. 

Visst blänker det fint med en Carthago i spermien.

Väl framme i Lillehammer var det lite blandat med molnen på himlen. Bestämde oss ändå för att åka upp till ställplatsen vid Lysgårdsbakkarna, hoppbackarna. N61.1234  E10.4870
Därifrån har man en fin utsikt. Ställplatsen är i flera etage, vi ställde oss på den översta. Vilket jag kanske inte rekommenderar eller i alla fall skulle vi inte stå på den översta igen. Dit kommer alla personbilar och parkerar/vänder, bussarna kör in till arenans parkering, även några bilar på natten. 





Vi fick se det norska landslaget träna i hoppbacken, både killar och tjejer. Tycker dom är tuffa som hoppar ut, och till det rödmarkerade i underbacken, är det 125 meter. De flesta av hopparna kom inom den gränsen.




Vi strosade runt på stadion och fotade även den höga pelaren där olympiska elden brann 1994.



När vi stod ute på ställplatsen hörde vi bruset av vatten, upptäckte att det var ett vattenfall inne i skogen. Vi gick en bit upp på vägen och följde ljudet. 


Vi kom liksom in mitt på stigen, där de små bäckarna gick ihop och bildade fallet. 




Vi gick först uppåt för att sedan vända och följa forsen ned. 







Vi var ute och gick ett par timmar och när vi kom tillbaka hade klockan hunnit bli 22,45 och det var fortfarande ljust. Man tappar helt hållet tid och rum med dessa ljusa nätter.


***
Följande morgon var lovande då den klarblå himlen visade sig. 


Vi gav oss sakteligen iväg på E6 fram till Otta, där vi tog av in på väg 15. Det är väldigt lugnt på vägarna, stundtals ser vi inte en bil på långa sträckor. Stannade och fikade och njöt av utsikten, långt bort såg vi snö på bergen.  


Jippiii nu var vi påväg på riktigt, Norge Norge.

Fortsättning följer.  

Kram Yvonne