Då fortsätter vi med besöket hos tranorna.
Från Uddevalla åkte vi tillsammans med solen, till BM och Lars i Falköping, där vi blev bjudna på lunch.
Vi hade bestämt att vi skulle tillbringa en natt ute hos tranorna vid Hornborgarsjön. Tanken var att Maggan och Ingemar, (bloggen Pensionärsviljan) skulle ansluta men de fick tyvärr förhinder.
Sagt och gjort, vi åkte iväg och kom dit runt 14-tiden. Att det var många tranor visste vi men att det var så många husbilar att vi fick lov att börja på en tredje parkeringsrad. Så många husbilar har vi aldrig sett där tidigare.
150:- kostar det om man vill övernatta och stannar man över dagen blir det 50:-. Pengarna går till mat åt fåglarna som i detta fall är korn.

Vi drog på oss nästan allt vi hade med i klädväg, det blåste rejält och ganska kyligt. Det syns att bilderna är lite suddiga och jag skyller på blåst och kyla. Vi satt ute en stund vid husbilarna och firade in våran första resa tillsammans för säsongen. Vi fick hålla i glasen, att hitta lä var inte att tänka på.
Räkningen av tranorna hade varit 12000 kvällen innan. Vilket vi förstod av ljudet från alla fåglarna. Tänk vilket kacklande det är.
Vid 18-tiden gick vi bort till Trandansen där en man från Falbygdens fågelklubb berättade om tranorna. Dessa tranor som kommer hit, är de som kommer från Spanien och fortsätter vidare upp via dalarna och mot nordliga Norge.
Finland har tranorna som kommer ända nerifrån Iran Pakistan. De håller sig utmed de östra länderna i Europa ända upp till norra Finland.
Det är så gott som omöjligt att se skillnad på tranorna, om det är en hane eller hona. Möjligtvis när de står bredvid varandra att hanen är något större.
Den röda fläcken på huvudet, trodde jag var röda fjädrar men så fel jag hade. Det är en kal fläck, blodkärl och den fläcken blir större när de är arga eller upphetsade.
Mot kvällningen flyttar tranorna ut i Hornborgarsjön för att sova och det är då som räkningen sker.
Trots att vi har besökt Trandansen flera gånger tidigare, hör det Våren till. Framför allt att vakna upp till deras kacklande och dra på sig tjocka kläder, vilket verkligen behövdes just den morgonen klockan 05,30. Fingrarna stelnade snabbt när tjockvantarna togs av för att ta en bild. För visst vill man fota trots att det redan finns en hel del bilder på tranor, sedan tidigare.
När de kommer inseglande och har fällt ut sina ben, som landningsställ, är roligt att.
Vilken himmel, det var ganska mörkt att fota.
Tranornas kackel spel och dans fortsatte, vilket vi också gjorde och åkte vidare.
Glad Påsk
Kram Yvonné