Det har nu gått en tid, saknaden är fortfarande
ENORM.
Han har tillhört våran familj i 15år och varit med oss överallt när vi varit ute och rest med husbilen. Det var visserligen med viss oro och ett veterinärbesök innan avresan, som vi gav oss iväg till Norge. Allt gick bra under resan, tack och lov.
För en tid sedan, plötsligt, sprack en analsäck och det blev operation.
Helig Birma, som Nogger var, är en känslig kattras att söva, vilket vi visste sedan tidigare.
Allt löpte bra under operationen och såret läkte fint.
Men "mitt lilla fjun" blev sig inte riktigt lik efteråt. Han ville inte dricka vatten och åt väldigt lite. Han hade sedan tidigare njursvikt och var ljudkänslig som utlöste EP anfall, vilket naturligtvis påverkade honom.
Vi försökte med alla knep att få i honom mat och vätska. Det är jättesvårt att få igång en katt som slutar att dricka och äta. Vi har varit med om det en gång tidigare, för drygt 1 år sedan och fått gett vätska intravenöst.
Någonstans måste man inse och förstå att det inte går att hålla liv i en katt, som har bestämt sig för att inte äta.
Det har varit många sömnlösa nätter och inte har vi velat låta honom varit ensammen hemma pga att han kunnat fått ett EP anfall.
Det är fruktansvärt svårt att fatta belutet för avlivning. Han såg ju inte sjuk ut när han hoppade runt och ville vara ute och lukta och äta gräs, precis som han brukat.
Skönt att jag har en förstående chef, som dessutom själv har katt. Och som gav mig ledigt utan problem.
Veterinären, sa precis dom orden jag behövde höra för att jag skulle förstå och ta det beslutet.
Nu är Sir Nogger i Katthimlen och får återförenas med sin halvsyster
Lady Tiramisu
som kom dit för 5 år sedan.
Det här var en av Noggers vattenskålar som han brukade dricka ur.
Rosen är lika fin som när jag lade dit den för en vecka sedan, den 16/7, dagen då han reste till
Katthimlen.
Ett fint brev från Veterinären kom igår
Någon säger i all välmening, ni kan ju skaffa en ny katt!
Då förstår man inte riktigt vad det hela handlar om att förlora en "familjemedlem" som Nogger faktiskt var för oss.
Katt ja men det är ju inte Nogger och det är ju Nogger och Tirra, som jag vill ha tillbaka, vilket inte går.
Livet går vidare och saknaden håller i sig.
SNYFT SNYFT
Kram
Yvonné