Visst är det väl härligt att titta ut och se solen, den blå himlen, men det blev inte utefrukost. Vi ska iväg så vi gör oss i stället klara för en ny tågresa, den här gången åt andra hållet.
Den stora vägen utanför orten, bron, som jag pekade på i förra inlägget. En lång bit på den vägen blev helt avstängd igår för ett vägarbete. Vilket ställer till det ordentligt för trafiken, som måste ledas upp på motsatta sidan av dalen och på mindre vägar, en omväg på någon mil. Björn, berättade om lastbilar som struntat i skyltningen och hamnat i riktiga problem, front mot front osv. Det påverkar hela byn och även för oss cyklister, som inte kunde ta oss till cykelbanan. Det blev tåget från den större stationen, ja större och större, den hade i alla fall en perrong med två spår, till skillnad från den mindre närmare oss, med bara ett spår. Vi lärde oss av gårdagens väntan, att det är lika bra att trampa bort till den större stationen, där det ev kunde finnas personal att fråga.
Åt det hållet, norra delen, blir Murgdalen bredare, träden bergen är inte lika nära floden, som i södra delen. I orten Forbach där vi bor, är Murgdalen som smalast. Vilket vi märkte när vi klev av tåget efter att åkt två stationen. Det var öppnare och ljusare, träden var mycket längre bort och det hade redan blivit varmt, +28gr.
Våra blickar drogs till en borg, som låg högt upp i solskenet. Nedanför borgen på slänterna var det både frukt och vindruvsodlingar. Borgen har blivit till hotell och restaurang, vindruvsodlingen var i privat regi där de tillverkar sitt egna vin.
Vi trampade inte dit upp utan fick titta nerifrån, däremot kom vi till en matbutik där vi stannade och köpte dricka och bröd. 
Vi hade siktet inställt på orten Gaggenau, där har vi varit för många år sedan. Då såg inlägget ut så här på bloggen, År 2015 Unimog.
Unimog är en blandning mellan traktor och liten lastbil som används i jordbruk, skogen, militären osv. Jakob kände igen jeepmodellen från när han låg i lumpen. När vi var där fick vi lösa biljett och åka med i en Unimog, runt på en utomhusbana i 70% nedförsbackar, 100% lutning och 20 graders sluttningar. Gissa om jag skrattade skrek o höll i mig när bilen lutade och backade uppför i en sådan backe, lovar att det var brant när man satt inne i bilen, det var riktigt roligt hahaha.
Nog om Unimog.
Vi hittade en skuggig plats med bänk, där det blev en radler och bretzel, innan vi km fram till Gaggenau thermalbad, Rotherma. Något mindre än det föregående badet vi besökte i Bad Dürrheim.
Vi avstod även här från bastuavdelningen och löste en 4 timmars biljett, något billigare med Gästekarte, runt 15euro.
Olika pooler ute/inne/bubbel med temperaturer mellan 32-36 grader. Solstolar i trädgården och en liten takterass utanför Saltgrottan. Det som ingick i biljetten på detta bad, var en saltgrotta. Varje hel/halv timme var det insläpp i saltgrottan och där fick man stanna i 30 minuter. Man skulle ha torr handduk och badskor, fick inte ha blöta badkläder eller blöt handduk, så vi bestämde oss för att börja med den.
Visste inte vad som väntade oss och det blev en fin upplevelse. Vi gick in i en 75 kvm stort rum med bänkar utmed väggarna. Allt i saltsten, en vacker gulbrunrosa färg och temperatur på 28grader. Det är en stödjande läkning med besök i saltgrottan, tex för astma, bihåleinflammation, bronkit, psoriasis osv.
Detta fanns att läsa:
Saltlösningsjoniseringsteknik skapar mikrosaltkristaller som skapar en atmosfär i rummet som aktiverar luftvägarnas självrengörande process. Saltaerosolerna binder fukten på huden, andetaget tillför mineraler och spårämnen som förbättrar mental och fysisk prestation och stärker kroppens försvar.
Det var så skönt i saltgrottan att jag hade kunnat stannat en omgång till. Trots det fortsatte vi till poolerna, ville testa allt, innan det var dags att cykla tillbaka till tågstationen.
Visst är det en fin utsikten från kyrktrappan mot bergen och det var där uppe jag gick dagen innan.
Vi tog en sväng runt orten med cyklarna innan vi åkte hem.
Dagens cykeletapp slutade på 28km.
















Inga kommentarer:
Skicka en kommentar