Sandstensklippor I Halberstadt ...

Senare på eftermiddagen lämnade vi fartygslyften och gav oss iväg ut på vägarna igen. Tittar man på Google maps kartan finns det en del vägarbeten men vi hamnade aldrig i några köer men däremot fortsatte det med Umleitung. Körde mindre vägar och lite motorväg, omväxling förnöjer.
Hade ett slutmål i orten Halberstadt och hade hittat en plats i P4N appen för att övernatta på. När vi kom fram runt 19,30 och gick runt och tittade upptäckte vi att det var en bit att gå tillbaka, från där vi kom in. Fram med kartan igen och vi flyttade oss till en liten grusparkering, som låg precis bredvid skogen vi hade tänkt att besöka. Till den lilla parkeringen kom flera bilar som tog sin kvällspromenad med sina hundar. 

Precis bakom bilen var det tät slingrande vegetation, fick känslan av att vara i tropikerna. 

Tidigt följande morgon blev det bara en enkel frukost och sedan gjordes fika och mackor för att tas med i ryggsäcken.
Frisk härlig luft när vi gick iväg genom skogen och solen var påväg upp, temperaturen hade redan passerat 21 grader.

Vi var påväg till Klusberg med sina sandstensklippor, som sticker upp ur skogen. När man gick nere bland träden såg man inte de höga stenarna förens man stod mitt framför. 
För 937 år sedan var första gången som dessa klippor hittades omnämnda i en dokumentation. Som så många andra platser har de vandaliserats och börjat vittra sönder, naturen tar över med träden som växer på sandstenarna.
Hålrummen man ser har huggits ut för hand, de användes som livsrum och platser för tillbedjan för århundrade sedan. Det finns olika bergutrymmen på andra platser men vi gick endast fram till denna. Där hittar man ett uthugget kors, kapellet, för religösa andakter. På söndagarna var det stenhuggarnas mötesplats, de som jobbade på katedralen och man har hittat deras stenhuggarmärken där liksom i katedralen.

Det visade sig finnas smartare stigar upp än just den som jag valde att klättra upp för. Jakob stannade kvar nedanför och såg mig gå runt och fota. 
När solen ligger på, på sandstenen, ser de nästan guldiga ut. Skulle gissa på att de är runt 10 meter höga.

I motljus något helt annat.

Vi gick en bit bort för att ta oss upp till utsiktsplatsen för morgonfikat, tänkte sitta och dingla med benen uppifrån klippkanten.

Man ser olika ristningar i sandstenen men hur gamla dom är, vet jag inte, kan lika gärna vara någon som gärna vill ha sitt namn inristat. Det är väl det som kallas vandaliserat.

Det var en skön promenad i skydd av träden, innan vi for vidare till nästa lilla ort inte långt därifrån.

Lägger in karta i nästa inlägg.

Kram Yvonne