Från Norge In I Sverige ...

Klockan 7 ringde väckarklockan, en titt ut mot havet visade sig att dimman hade dragit sig ut från land.

Dimman satt fast mot bergets vägg, gick inte att se att det var ett högt berg där. Som tur var, hade vi sikt ute på vägen.

Det blev en körning på 40 minuter ner till färjan, som skulle gå klockan 8,10 från Vennesund till Holm. En betalsträcka som tog runt 20 minuter och kan ev kosta 270Nok.

Vi hade laddat ner en norsk app i mobilen som heter THM och i den finns information om färjorna. Hade sett att denna färja skulle gå en gång i timmen och med ett upphåll vid 10,10. Så vi tänkte att det var lika bra att åka iväg tidigt och stanna på andra sidan, fastlandet, för frukost. För visst är det tradigt att sitta av tid och vänta på färjor.

Båtar med många fiskespön på, låg inne vid bryggorna.

Inte ens en krusning på ytan.

Plötsligt ur dimman kom färjan in och öppnade sin "stora svarta mun" för att släppa ut några morgonpigga bilister och sedan var det våran tur att åka på.

Vi gick ut på däck och kunde konstatera att allt vi såg var dimma.

På den här färjan tog vi en broschyr med Kustriksvägen, en liten enkel karta och information om olika platser, saker att göra, boende osv Den tycker jag att ni ska ta med er, när ni ser den.

När färjan lade ut såg vi den lilla campingen som låg precis bredvid färjeläget.

Dimman höll i sig även på fastlandet och vi körde bara en bit utmed en fjord och stannade innan orten Lysfjord. Där blev det frukost och en tupplur. Vi är ju inte vana att kliva upp så gott som före tuppen, så det var skönt att sova en stund.

Det fanns några korta tunnlar här också.

När vi kom till Höylandet tog vi av till väg 775 och följde den till E6. 

Vädret var tråkigt dis dimma och vi rullade på, hade siktet inställt på Sverige och Tännforsen. Där vet vi att det finns en ställplats inne i skogen och man kan gå ner till forsen. 

När vi kom fram vid 17-tiden var alla platserna upptagna som hade ström, så vi ställde oss utmed en grus-slinga där personbilar brukar stå. 

Här finns wi-fi dusch och toalett till ett pris av 215:- tror jag det var och några kronor till, om man önskade el.

Vi tog varsin våffla med sylt och grädde och pratade med killen, som driver stället, medans regnet strilade utanför. Här finns även en liten butik med vantar skinnsaker och fällar osv.

Så småningom slutade regnet och vi gick slingan ner till forsen

Fallet har en total fallhöjd på 37meter och den lodräta fallhöjden är 26meter och bredden är 60 meter. 
Hit skulle jag vilja komma på vintern och se det fruset.

Bådar gott med blommor på lingonriset.

Vi somnade gott till regnet som hördes på bilens tak.

Kram Yvonné

 

Väg 78 Och Kustvägen 17 I Norge ...

 Efter frukosten var det med blandad känslor jag satte mig bakom ratten och började köra på väg 78.

Visste att lite längre fram skulle det komma en tunnel och inte vilken tunnel som helst. Utan nord Norges längsta tunnel med hela 10665 meter. 

Där framme väntade den på oss. Det var bara ett rör=mötande trafik. Ett djupt andetag och vi var påväg i Tovetunneln.
Jag gillar inte att åka tunnlar, det är. mörkt luktar och dundrar. Vi var med om en rökutveckling i en tunnel en gång, fast det var i det andra röret men man tog ut röken via det röret vi stod i. Och sådant kommer jag ihåg. Parkeringsgarage, är också en sådan plats som jag undviker, kanske har jag sett för många filmer där dom kör med bilarna. Likaså att köra på och av färjor, inte något jag sett fram emot att göra.
.Ja då kan man ju undra Vad gör jag då här i Norge, som har så mycket tunnlar och färjor?
Träningsläger kan man kalla detta för, måste ju klara av detta elände förr eller senare.

Tunneln var egentligen inte så läskigt mörk, som somliga kan vara. Den hade belysning uppe i taket och på vissa platser kom det ett blått sken, vad det nu skulle vara bra för. Däremot störde GPS`n med sitt starka ljus. Den hade krånglat dagen innan och släckt ner, då satte jag den på dagsläge. Annars slår den över automatiskt när det blir mörkt, som i en tunnel. Jakob tog min hatt och satte över GPS´n, så var det starka skenet borta.

Pust vi kom ut i dagsljuset vid Leira och det kändes riktigt bra.

Tittar man på kartan så går väg 78 utmed Vefsnfjorden men där finns en hel del mindre tunnlar och det ville jag inte chansa på. Därför blev det den långa tunneln.

Molnen hängde tunga ner över bergen och vi körde bort till Helgelandsbron som vi gärna ville se.

Helgelandsbron har en gång blivit framröstad som Norges vackraste bro. Kallas även Helgelandsharpan för alla stänger/stag. Den går över Leirfjorden som är 400 meter bred och 130 meter djup. Huvudtornen är 138 meter höga från havsnivån. Bron är 1065 meter lång och efter själva bron, går vägen i en svag böj och kommer ner till havsnivå. En bit fram på raksträckan finns en rastplats och därifrån har man en fin vy över bron. Bron är ganska utsatt för kraftig vind utifrån havet och stängs ibland av när vindstyrkorna kommer upp emot 32m/s. 
Det finns en hemsida för Norges trafik kameror osv som heter https://www.vegvesen.no/trafikkinformasjon/reiseinformasjon/webkamera/#/

 Kommer man som vi gjorde, från norr, finns det en avtagsväg till höger, precis innan man kör in på bron. Det gäller att vara med i den svaga vänstersvängen, annars är man ute på bron. 
Från den lilla parkeringen kan man fortsätta en grusväg som tar en ner till fjorden. Vi såg att där nere stod några husbilar och några personer stod vid kajen och fiskade. 
Vi själva nöjde oss att fota bron där uppifrån och prata med folk som kom och gick. Molnen höll sig kvar men efter 30 minuter började solen komma fram.

Det var lite synd att molnen höll sig där för annars kan man se baksidan av bergskedjan, Sju Systrar. Om man vill vandra upp till dessa sju bergstoppar, finns en parkeringsplats ytterligare en bit framåt efter rastplatsen, på Markvollveien. Vilket vi inte gjorde med tanke på hur vädret var.

Hittade den här bloggen Gå på tur, De Sju Systrarna, som berättar om olika vandringar bland annat De Sju Systrarna. Måste erkänna att jag vill återvända och gå upp på topparna eller i alla fall en av dom.

Som sagt solen började visa sig och vi åkte över vidare över bron.

Håller med att det är en fin bro och speciellt med den blå himlen.

Man träffar alltid många att prata med och på den här resan vet jag inte hur många Schweizare som vi har pratat med. Brukar skoja om att Jakob kan lukta sig till sina landsmän hihihihi. Ett par bodde i den byn som Jakobs mormor var född i, ett annat par bodde i samma by, som en av Jakobs klasskamrater. Schweiz är inte så stort och snart tror jag att han känner alla hahahaha. 

Fortsatte vidare och på flera ställen märker man av att det är ganska stort tidvatten.

Andra sorters Älgar i Norge eller i alla fall olika skyltar mot vad vi har i Sverige.

Bönderna var ute på vägarna med sina maskiner, det spreds ut gödsel på åkrarna, vilket kändes på lukten och när bonden gödslar då väntas det regn.

Första färjan som vi kom till var i Tjötta. Där fick vi vänta cirka 40 minuter innan färjan kom in.

Det var en gratis överfart till Forvik, som tog 1 tim 20 minuter. Jajamensan jag klarade att köra både ombord och av båten. 

Nu tror vi att dessa berg som syns bakom oss och på nästa två bilder, är just De Sju Systrarna, sett från södra sidan. Fast jag har haft fel förr, berg är det i alla fall hihihihi

Vrider jag kameran åt det hållet vi åker till, är det allt annat än blå himmel.

När vi kommit i land, blev det en transportsträcka i 17km till nästa färja, som gick från Anddalsvågen.

Därifrån skulle vi åka över till Horn, en tur på 18 minuter och avgiftsbelagd. Hur mycket vet vi inte riktigt men det kan vara runt 250Nok Det lär visa sig när räkningen kommer.

Tyckte att den här färjan var mindre eller så var det för att det var knökfullt med bilar i olika storlekar och många mc.

Efter 1 timmes väntan, kom färjan in.

Färjan gick över Velfjorden och på den korta överfarten fick man sitta kvar i bilarna och inte kunde man se ut över de höga relingarna. Det här suddiga vattenfallet kunde vi se när färjan lade ut.

Att vi satt kvar, var nog bra, för dom som körde mc stod framför oss och dom såg nästan ut att blåsa bort. Tur att det var en kort överfart.

Framme i Horn var färjeläget en enda stor byggarbetsplats. Blir säkert bra när det är färdigt men just nu kunde man inte ens stanna till, utan det var bara att köra och ta sig försiktigt förbi den långa kön som stod utmed vägen och skulle ombord på färjan.

Jakob hade hittat en nattplats på Park4night, en liten bit innan Berg.

Passade oss perfekt med solen havet berget, visserligen lite blåsigt.

Det var så skönt att bara vara i solskenet. 
Lite senare kom en campingbil och en försynt kille kom fram och frågade om det gick bra att han också övernattade där. Självklart sa vi och vad tror ni att han var för landsman? Ja just det Schweizare hahaha. Även han, liksom alla andra vi pratat med, skulle upp till Nordkap. 
Sedan kom herr och fru tysk med sin lilla bil som hade något slags tält uppe på taket. Där frågade man inte eller hälsade, utan körde runt hej vilt i bondens åkerkant. Man undrar ibland om folk inte har körkort eller kan backa över huvudtaget. Jaja alla är vi olika, tack och lov.

Väderleken, visade på sämre väder med dimma ev regn framemot natten. Eftersom det fortfarande var ljust, skulle det så klart fotograferas. Jag och schweizaren var ute och fotade när molnbanken fångade in solen och det blev ett magiskt ljus.
Klockan var strax efter 23 när dessa bilder togs.

Detta kan vara ön Torget, som vi såg med molnet som sakta omslöt berget.

NickeNyfiken vaknade till vid 02,30 och var tvungen att titta ut, då var dimman inne vid land.

Somnade om några timmar och fortsättning kommer snart.

Kram Yvonné