Trots att vi nu får åka hit och dit, kors och tvärs i landet, så känns det lite busigt att ge sig iväg. Har inte haft någon riktig längtan ut med bilen tidigare.
Nu blev det i alla fall dags att rulla iväg. Vet inte om jag är riktigt bekväm med det, men jag vänjer mig nog.
Snabbt som ögat tog jag plats bakom ratten, var riktigt sugen på att få köra och Jakob fick vackert sätta sig bredvid. Han hade ju kört till besiktningen tidigare i våras, så visst var det min tur att köra nu eller hur?
Skokloster, har stått på min önskelista länge. Där har jag bott i slutet av 70-talet och första halvan av 80-talet. Ville gärna tillbaka och se mig omkring.
Vad är bättre än att träffas ute så vi hade bestämt möte med våra vänner, som kom åkandes från Sala.
Drog snabbt ut markiserna, då det var väldigt varmt.
I grushögen bredvid oss, stod en skylt nedstoppad, som berättade att husbilar fick stå här mellan
17-10 och det kostade 100:-.
Om man nu vill besöka cafe, slottet och kyrkan, som öppnar först klockan 10 eller 11. Ja då vet jag inte vart husbilarna ska ta vägen? När vi betalade i macken/kiosken/restaurangen så frågade Jakob hur vi skulle göra då? Då skulle dom se mellan fingrarna hihihi. Det handlar tydligen om att det skulle finnas plats för mer personbilar, dagtid. Jakob gav dom ett förslag hur dom kunde ordna det bättre för oss med husbil. Nu var det inte mackens mark och inte vet jag om det kommer bli bättre framöver. I alla fall hade man tillgång till toalett, när macken var öppen.
Det stora gula huset är Cafe.
När det inte är covid-19 tider, så går Strömma kanal båten hit från och till Uppsala
åker man vidare åt andra hållet, hamnar man i Sigtuna.
Vi fixade fika och tog med bort till slottsparken och hittade ett bord i skuggan av de jättestora lindarna.
Det är en stor park, dock utan blommor, däremot många äppelträd, upp emot 230 stycken.
Den här skylten tycker jag har ett trevligt budskap, att allmänheten får plocka en kasse fallfrukt. Det kan man tänka på när det blir äppeltider.
Att gå på vägen bort till det området, Slottskogen, som jag bodde i, var inte att tänka på. Både vi och lilla taxen Mini hade fastnat i den varma mjuka asfalten.
Visste sedan tidigare (34 år sedan) att det skulle finnas en stig vid södra tornet, ner mot sjösidan. Där fanns den fortfarnade och hade till och med fått upp skyltar och orange färg, om att det var en del av Sörmlandsleden som gick ända bort till Bålsta.
Vi började gå och så dags på eftermiddagen var det okey att gå då stigen/leden går genom skogen.
Vi såg många vilda rosenbuskar
Gick en sväng på "min gata" och just då när vi passerade ett av husen så öppnades dörren och en tjej kommer ut. Det visade sig vara en av tjejerna som vi umgicks med på den tiden. Självklart stod vi och pratade en stund.
Fortsatte ner till det lilla badet, som man på den tiden tyckte var stort hahaha
Det blev en promenad på dryga 2,5 timmar tills vi var tillbaka.
Då ville Jakob leka med sin drönare, passande väder då det var vindstilla.
Visst blir det fina bilder lite från ovan.
Ett fint slott med ett vackert läge vid Mälaren. Det är till och med ett av Europas främsta barockslott.
Staten köpte slottet 1967 som fram tills dess var i privat ägo, medans marken
fortfarande tillhör familjen von Essen, som arrenderar ut den till staten.
Här finns en hel del att läsa https://sv.wikipedia.org/wiki/Skoklosters_slott
Fast det blir bra bilder från marken också hihihi
Vi hade en fantastisk kväll och kunde sitta ute utan att använda markisen.
Det blev aldrig riktigt mörkt, dessa bilder togs vid midnatt.
Följande morgon gick vi ytterligare en sväng runt kyrkan och slottet och tittade.
Kyrkan öppnade först klockan 11.
Det var fint smidat galler och fönster.
Vi lämnade Skokloster och rullade vidare i solskenet.
Kram
Yvonné
