Nu kan jag äntligen skriva vad jag/vi har hållit på med de senaste månaderna, min mors flytt.
Hon har haft det jättetufft, inte lätt att flytta vid 95 års ålder.
Det började i mitten av september månad då en person ringer upp henne och berättar att hon behöver flytta på grund av en vattenläcka/stambyte och det skulle helst ha skett i förrgår! Panik för henne och så klart även för mig. Var detta ett skämt eller? Ingen information hade gått ut över huvudtaget, då är det svårt att ta in ett sådant meddelande. Men det visade sig vara sant.
Det skulle bli ett stambyte och med tanke på att det varit en stor vattenläcka i källaren och några lägenheter. Behövde även hela hennes lägenhet tömmas och golv tas upp. Med andra ord skulle lägenheterna även renoveras med nya golv, nytt kök och badrum.
Toalett/dusch i baracker skulle ställas upp på gräset för hyresgästerna. Med tanke på mors ålder, var det inte ett alternativ för henne att bo kvar i lägenheten och gå ut till barackerna. Hon skulle få flytta till en annan likvärdig lägenhet och hon skulle få några olika alternativ på lägenheter att välja på. Hon hade önskemål att bo högt upp, eftersom hon bor på 6:e våningen, och absolut inte bottenvåningen. Låter väl bra, för bra för att vara sant eller hur?
Veckorna gick, den efter den andra och ingen hörde av sig. Tanken kom hos henna, jag kanske inte behöver flytta?
Efter 6 veckor, kom ett papper ut till hyresgästerna att ett stambyte skulle ske, snarast, eftersom det skulle vara klart till Jul. Då hade mamma fortfarande inte fått titta på någon annan lägenhet.
Telefonkontakten med fastighetskontoret har skett via mig. Ringer upp och får reda på: att hon får inte välja någon annan lägenhet utan det är bestämt att hon kommer få en evakueringslägenhet.
Vi tar en vända förbi den tilltänkta porten/lägenheten. Det skulle vara en lägenhet som låg på markplan, bara att kliva ut på gräsmattan. Låter väl bra om det var sommar osv. Men det här läget är allt annat än trevligt, för där pågår försäljning med sådant, som inte är tillåtet! Mamma blev ledsen men framför allt väldigt rädd, att bo så. Det kan man ju förstå med tanke på att det skjuts hej vilt där det bor sådant klientel.
Till saken hör att det pågår hissbyten och stambyten i flera av portarna. Vilket gör det hela svårare att hitta en lägenhet. Hon kan ju inte bo på 4:e våningen utan hiss osv.
Nytt samtal och efter några dagar kom det fram en annan evakueringslägenhet. I samma hus fast några portar bort som hon bor i men på bottenvåningen. Ja det var bara att ta den.
Hon skulle få hjälp med packning och flyttning. Fast nog vill man packa lite själv ändå, i alla fall ville hon/jag det. I samband med att hon fick flyttkartongerna, fick hon av en händelse reda på att hennes flytt skulle ske tre dagar tidigare!
30 flyttkartonger senare, var den stora flyttdagen kommen. Då låg mor på soffan, jättesnurrig/yrsel och hade fått en släng av kristallsjukan och dessutom förkyld. Inte den bästa dagen att flytta på, om man så säger.
Man säger ju att en olycka kommer inte ensam, vilket vi har blivit varse. Då sätter hon sig på sina glasögon, som blev helt sneda och det blir en tur till optikern. I samband med detta, slår hon upp ett sår på ena underbenet, ugnsluckan var i vägen. Aj aj och med tanke på att hon har en lätt diabetes, måste detta ses över direkt. Ett litet misstag begicks på vårdcentralen, som gjorde att jag följde med dit. Och sedan skötte jag hennes omläggning ett tag, då hon ändå bodde hos oss.
I dags läge har det läkt bra, inga komplikationer.
Flyttkillarna var väldigt gulliga och bar över soffan på en gång, allt för att hon skulle få ligga.
Ja då kom nästa chock för henne och även för oss. Ett rum och kök, alltså inte en likvärdig lägenhet! Visserligen renoverad med nytt kök, badrum och nya golv. Men det saknades ju ett sovrum. Ja vad säger man, ett nytt samtal, som naturligtvis inte leder till att kunna trolla fram ytterligare ett rum.
Flyttkillarna gjorde så gott dom kunde och staplade alla kartongerna och möblerna där det fanns plats.
Efter den flytten orkade ingen av oss eller ens ville göra något, utan vi låste lägenheten och åkte hem till oss, pust. Allt fick sjunka in och mor fick sova ut och kristallerna hamna rätt.
Då kom nästa överraskning, hon hörde inget trots 2 hörapparater, det var inget som fungerade. Vilket slutade med att vi skrev lappar till henne. Ja det var inte roligt kan jag säga. Jakob följde med henne till hörkliniken, som hon går till och som hade öppen akutmottagning. Dom fixade lite med apparaterna och just då blev det något bättre men dagen efter var det samma sak.
Vi åkte lite fram och tillbaka och ställde i ordning lägenheten. Mycket saker som inte fick plats och som vi fick packa om och bära upp på vinden. Tänk så enkelt det hade varit om vi fått rätt information att det var bara ett rum och kök, då hade vi kunnat packat därefter. Jaja allting löser sig så småningom men onödig irritation.
Att flytta in i en reparerad lägenhet med en induktionshäll blev också en stor sak. Det fick vi träna på ett antal gånger och skriva lapp hur hon skulle göra. Trycka här och trycka där.
Dessutom var det en säkerhetsdörr insatt, som var så trög att hon kunde varken öppna eller låsa den. Ja inte kunde vi låta henne bo där och inte komma ut eller laga mat, till råga på att inte höra.
Sedan knappt två veckor bor hon i alla fall där efter att säkerhetsdörren blivit åtgärdad och hon kan gå ut, tack och lov. Ett mirakel skedde, för plötsligt en dag hörde hon, visst är det märkligt.
Tidigt i fredags morse skulle jag följa med henne på en ordentlig hörselundersökning. Nu kunde inte jag eftersom en ordentlig förkylning har satt sina klor i mig och Jakob fick ge sig iväg ut i mörkret redan klockan 6,45. Stackars honom men han knallade iväg medans jag låg under täcken och frös. Hon hade säkert klarat av det själv med tanke på att hon hörde men att finnas som ett moraliskt stöd är ju väldigt bra. Nu är allt genomgånget och hörapparater ordentligt inställda. Kan tänka mig att det blir många timmar i telefonen med sina väninnor nu hihihi.
Det senaste som hände var i förrgår, när hon skulle hämta sin post i porten där hon bodde. Vi har inte ändrat posten till den porten hon är i nu, på grund av att det inte finns några lås insatta i postboxarna i porten. Ja då gick hon dit och öppnade sin låda och upptäckte att det var någon annans post där och även att dom satt upp ett annat namn på boxen. Hennes namn var flyttat och någon nyckel till den boxen har hon inte. Ingen information om att detta skulle ske. Nu undrar man så klart var hennes post är? Kan nycklarna lagts in i hennes lägenhet, som hon inte längre har nycklar till eller? Jag har skickat mail ang detta men har inte fått någon återkoppling. Så det blir till att ringa på måndag och undersöka hur detta fungerar. Inte heller roligt att mamma har nycklar till en annans postbox och då undrar så klart jag, hur blir det när hon får nyckeln till sin rätta box, är det andra som har tillgång till den också?
Med andra ord tycker jag att detta har varit väldigt rörigt, den ena vet inte vad den andra gör. Trots röran så har alla inblandade varit vänliga, hjälpsamma och tillmötesgående.
***
Det har snöat på morgonen och nu skiner solen. Idag har jag orkat vara uppe och ätit frukost. Annars har jag sovit från i torsdags eftermiddag till i morse, ett antal timmar eller hur.
Att skriva på bloggen liggandes i soffan med datorn på magen, går tydligen bra det med. Jakob kom hem med lite Krya-på-godis hihi
En kopp te och ligga på soffan och titta på skidor, blir det nu.
***
Nu ringde mor och det gick så bra att prata med henne, ingen rundgång i telefonen, toppen.
Hon hade gjort ett nytt försök vid sin postbox och där träffat två stycken killar som jobbade i huset. Nu är allt löst, hon har lämnat ifrån sig sina gamla nycklar och fått två nya, som passar till rätt postbox.
Att även hon har blivit sjuk var inte bra. Troligtvis blev vi smittade i tisdags när vi träffades på hennes ögonklinik. Ja det är inget att göra åt, vi får se till att bli friska på var sitt håll.
Trevlig helg Kram Yvonné
