Vi började med att åka ner till Lundåkrahamnen, för att hälsa på min kompis Mange Magnus.
Han som skulle segla Jorden Runt. Vilket han också tänkte när han kastade loss och gav sig iväg. Vad han inte hade tänkt sig, var att rodret bröts av ute på Nordsjön när han kom in i väldigt hårt väder! Han "byggde" ett nödroder och kämpade med det i motvinden och kom så småning om in till land. Väldigt glad att han lyckades ordna upp det hela och att han är ok efter den händelsen.
Vi stod ute på bryggan och Mange berättar om nödrodret. Nu har han tagit av masten och ska lyfta upp båten för att fixa en del.
Den fina Ställplatsen var fullbelagd när vi gick bort och tittade.
Efter sent kvällsfika, åkte vi vidare ner till Stena Line terminalen i Trelleborg. Där ställde vi oss i linjen och somnade bums.
Söndag morgon var det dags för tidiga färjan över till Sassnitz, en plats som vi inte har besökt tidigare.
Kändes konstigt att åka in på färjan mellan tågrälsen, gällde att hålla tungan rätt i munnen.
Bordershoppen, är precis efter att man kört av färjan, på höger sida. Det är lägre huset till vänster i bild. Ingen stor butik men det fanns nog ett ganska bra utbud. Kanske inte om man letar efter ett speciellt vin eller som vi ville ha tyskt vin. Det fanns endast en sorts tyskt vin i box. Men helt ok för oss då vi inte vill skramla runt med flaskor i bilen.
Bra att veta: när man lämnar Tyskland, måste man checka-in först och sedan kan man gå och handla, om man nu vill det.
Vi har inte varit i Rugen tidigare men blev lite nyfiken att se de långa stränderna
Och den 4,5 kilometer långa byggnads komplexet, som Hitler lät bygga 1936-1939 i Prora och skulle rymma 10 000 rum, semesteranläggning.
Men innan vi kom fram till Prora, gjordes ett stopp vid ruinen. Hela den förfallna ruinen är bakom stängsel och tydligen så ordentligt byggd med betong att den inte går att riva.
Vi skulle bara vända bilen, där de andra bilarna vände.
Svängde in och stannade till för att kolla fri väg och Poff så satt vi fast, i en liten sandgrop!
Bilen höjdes upp med hydraliken så slirmattorna kunde läggas under. Icke sa Nicke, vi kom inte loss.
Att kavla upp ärmarna och skjuta på, är liksom inget man gör, så starka är vi inte.
Då kom Herr och Fru tysk från stranden och erbjöd sig att dra loss bilen.
Vilken tur vi hade, bilen kom upp och vi kunde pusta ut.
Efter den händelsen körde vi till en ställplats i Neu Mukran, N54 28 37 E13 34 18
10 euro/24 timmar och ville man ha el, tillkom det.
Det finns ytterligare en ställplats på andra sidan vägen. Men när vi såg att den var på gräs/sand, valde vi denna, hade ingen lust att fastna hahaha
Cyklarna togs fram och vi trampade ända bort till Binz via Prora. Det blev 20km fram och tillbaka.
Cykelvägen var inte den bästa, dunk dunk dunk med stora skarvar.
Lägenheterna håller på att renoveras och det var skyltar om försäljning och uthyrning.
Vandrarhemmet är nästan helt färdigställt och man kan bo där.
Ett nybyggt hotell kom vi fram till.
Inredningen var tänkt som ett alphotell, berättade mannen, som sålde frukt, där vi stod med bilen.
Ja det kunde kanske märkas.
Ovanför baren uppe i taket, hängde en liftkorg med längdåkningsskidor! Borde det inte varit slalomskidor?
Pool inne o ute och trevlig restaurang, var vad vi såg.
Trampade vidare bort till orten Binz och såg många fina strandkorgar.
Här, hamnade vi, på strandbaren
I en strandkorg.
Där satt vi väldigt bra och började fundera hur man får hem en sådan i husbilen?
Skulle vilja ha en sådan hemma på altanen.
Köpte lite frukt och saft innan vi rullade vidare i det fina vädret på de mindre vägarna.
Söndag morgon var det dags för tidiga färjan över till Sassnitz, en plats som vi inte har besökt tidigare.
Frukostbuffe åt vi, det fanns både kalla och varma rätter, olika sorters bröd osv Passade oss utmärkt.
Fint att sitta i restaurangen som var i fören och se havet under hela överfarten.
Vi närmar oss Sassnitz och ser kalkstensklipporna, som reser sig högt. Liknar Möns Klint klippor.
Bra att veta: när man lämnar Tyskland, måste man checka-in först och sedan kan man gå och handla, om man nu vill det.
Men innan vi kom fram till Prora, gjordes ett stopp vid ruinen. Hela den förfallna ruinen är bakom stängsel och tydligen så ordentligt byggd med betong att den inte går att riva.
Svängde in och stannade till för att kolla fri väg och Poff så satt vi fast, i en liten sandgrop!
Bilen höjdes upp med hydraliken så slirmattorna kunde läggas under. Icke sa Nicke, vi kom inte loss.
Att kavla upp ärmarna och skjuta på, är liksom inget man gör, så starka är vi inte.
Då kom Herr och Fru tysk från stranden och erbjöd sig att dra loss bilen.
Vilken tur vi hade, bilen kom upp och vi kunde pusta ut.
10 euro/24 timmar och ville man ha el, tillkom det.
Det finns ytterligare en ställplats på andra sidan vägen. Men när vi såg att den var på gräs/sand, valde vi denna, hade ingen lust att fastna hahaha
Det behövs nog en hel del jobb innan någon kan flytta in här. Kanske dom får behålla trädet i lägenheten!
Ett nybyggt hotell kom vi fram till.
Inredningen var tänkt som ett alphotell, berättade mannen, som sålde frukt, där vi stod med bilen.
Ja det kunde kanske märkas.
Där satt vi väldigt bra och började fundera hur man får hem en sådan i husbilen?
Skulle vilja ha en sådan hemma på altanen.
I morse när vi vaknade hade fler husbilar kommit under natten.
Kram
Yvonné
