Tanken var när vi vaknade i Kittelfjäll att vi skulle åka tillbaka några kilometer och svänga in till Grönfjäll för att vandra på någon led. Men när vi kom ut från parkeringen tittade vi båda på varandra och sa: vi åker mot Norge i stället.
Och det gjorde vi. Vägen efter Kittelfjäll blev smalare, absolut ingen smal väg på det sättet. Den var fint kurvig och gick böljande utmed flera sjöar. Här fanns hur många platser som helst att svänga av till och övernatta om man så ville.
Plötsligt kom älgen springande över vägen och stannade på andra sidan och blängde på oss.
Efter 50km var vi framme vid gränsen och vände runt
tillbaka in i Sverige och kul att se vägen från andra hållet också.
På gränsen finns en by som är både svensk och norsk, heter Skalmodal.
Den byn var länge skandinaviens mest isolerade by. Först 1967 fick byn elektriskt ljus i samband med att just denna väg invigdes, Sagavägen.
Vi stannade till vid en rastplats som låg precis bredvid älven Vapstälven.
Den rinner åt andra hållet, till Norge och mynnar ut i Atlanten.
Inte skulle jag använda mig av detta utedass, kanske man får en fin utsikt när man sitter där och dricker sitt kaffe med tanke på att termosen som står där. Å andra sidan ser alla andra rätt in.
På långt håll såg vi ett vattenfall komma högt uppifrån och det mynnade ut vid just den här platsen.
Vi passade på att fylla lite vatten i bilen.
Fortsatte vägen tillbaka mot Kittelfjäll efter att ätit lunch ute i solen.
Ett stopp i byn Fättjaur för att gå de 2km upp till Silisens Sameviste.
Om man nu inte bara vill ta en bensträckare på 4-5 km tur och retur, behöver man inte gå dit, enl oss.
Ibland känner man sig lurad på vad man tror att man ska få se på plats. Det fanns ingen information om platsen, vilket hade varit bra att fått läsa. Men icke sa nicke, bara att titta på några byggnader.
Promenaden uppför var helt ok med blommor och blader hihihi.
Det blev medhavd fika i solskenet och sedan samma väg tillbaka.
En slända passade på att ta sin lunchpaus på Jakobs tröja, den var väldigt vacker.
Åter nere vid vägen och resan fortsatte bort förbi Kittelfjäll.
Yvonné
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet har vi väl alla varit med om att vi kommit fram till någon skyltad sevärdhet och tänkt tanken; Var det bara det här??
SvaraRaderaHur som helst ser det ut som om ni har det gott, fortsätt så!
Jo så är det, ibland känner man sig "lurad".
RaderaVi har det väldigt bra. Hinner inte med att blogga när det ska laddas batterier hit och dit. Våran kylbox drar en del och då måste vi se till att den har ström först.
Vi står just nu uppe på Stekenjokk, helt magiskt fint, helt vindstilla och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Vi blir här tills vädret ändras hihihi
Jo nog finns det mygg alltid och knott. Myggmedel kan man inte få för mycket av fast det är inte på alla ställen, vissa platser är helt ok. Värst hade vi i Sorsele, hemskt.
SvaraRaderaDär hittade ni lugnet minsann. Vackert och fina vyer som det är i fjällvärlden.Det utedasset var inget vidare heller :-) Kramiz
SvaraRadera