Från Sorsele Till Kittelfjäll ...

 Man vet ju inte riktigt hur de mindre vägarna är när man ger sig iväg. Den här tvärvägen över till E12/ Blå Vägen, var bra asfalterad om än lite "gungig/vågig" Hastigheten blev därefter men vad gör väl det, vi är ju lediga. 

När vi kom ut på E12 åkte vi till Slussforsen, som ligger någon mil bort mot Norge. Där tog vi av mot Kittelfjäll. Ytterligare en asfalterad väg, så skönt att slippa hamna på stenkrossvägar, som man hört somliga haft oturen att fått köra. 

Nu blev inte glädjen så långvarig, utan i Mårkan, kom en 90 graders böj och där började grusvägen och skulle så vara i 20km, till Dikanäs. Vi hade ändå turen att få köra på en fin nyskrapad grusväg och knappt några möten. Så vi ska inte klaga, förutom att bilen hade fått ett tjockt lager med fin sand på bakpartiet.

Vi körde bort till Hotell Kittelfjäll och ställde oss på deras parkering. Där stod det 1 personbil, efter en stund kom den andra personbilen. Vad vi såg var det vandrare som drog iväg med stor packning, ut på myren. Deras bilar stod kvar när vi åkte vidare dagen efter. Det kom även två andra husbilar som ställde sig lite högre upp på parkeringen.

Det här är en del av anläggningen med liften och skidbackarnas nedfarter, där trädgränsen går.

Packade ryggsäcken med fika och gav oss iväg upp i backen.

Trist att se hur förfallet allt har blivit på grund av Covid-19. 

Man såg att färgen runt fönstren flagade, kåtan var trasig osv.

15 stycken snökanoner var utplacerade i backen, i väntan på kyla och snö. 

Bara som en sådan här överfart, borde förbättras och kanske rensa upp de omkull fallna träden, inför skidsäsongen. Men allt bara förfaller.

Undrar i vilket skick detta klättertorn är i?

Jaja det är egentligen inte vårat problem, tycker bara att det är synd att se.

Våran tur uppför, blev i pistmaskinens spår då vi inte hittade någon vandringsled.

Visst var det en fin utsikt och härifrån ser man vägen, som går vidare bort till Norge.

Det avlånga ljusa i bildens högra del, är campingens grusplan. 

Dit cyklade vi och såg att det var ett antal husvagnar som stod som säsongare. Om man ville stå där, fanns ett telefon nummer att ringa men det gjorde inte vi. Det såg inte roligt ut att stå där, som i ett grustag. På vintern är det säkert bra då allting är vitt vitt vitt.

Våran vandring blev inte lång då det var svårt att gå rakt uppför i pistmaskinens spår. Vi vände ner och satte oss att fika på den trasiga överfarten. Riktigt skönt i solen och det porlande vattnet under.

Det är så vackert att se alla blommorna, ännu en gång blomma, hemma har de redan blommat över.

Efter backen tog vi då cyklarna och tittade på campingen, ett stopp på Sista Utposten, som är matbutiken. 

Vidare bort till en rastplats som vi funderade på att övernatta vid. Det skulle även vara en Sagostig på 3 km. Ett litet hus med grillplats.

Fin plats var det men såå mycket mygg och forsens brus var ganska öronbedövande. Någon Sagostig blev det inte för oss på grund av myggen.

Nej vi cyklade tillbaka där vi stod och var nöjda med den.

Kram Yvonné