Tyskland Ravensburg Och Pfullingen ...

 Från verkstan var det inte långt att åka till ställplatsen 47.7736  9.6149  som låg uppe på höjden med en fin utsikt över staden.
Ravensburg, som många förknippar med pussel. Ligger i Baden-Württenberg, Övre Schwaben, som våran vän, Monika i orten Unterwasser kommer från. 

År 1088, under medeltiden var orten riksstad och viktigt handelscentrum. År 1645 kapitulerade Revensburgs fästning Veitsburg inför svenska trupper, det 30-åriga kriget. Sverige var och härjade lite över allt.
Tre stadsportar och över tio torn finns från medeltidens befästning, vilket man kunde se uppifrån utsiktsplatserna. Återigen skulle vi bara se oss omkring där vi stod och råkade hamna nere i stan, i regn.

Vid ställplatsen finns Sankt Christina kyrka som vi tittade in i.

Nu kom vi fram till Veitsburg med ytterligare fin utsikt.

Mehlsack, med sina 51 meter är ett bra landmärke i Ravensburg. Tornet syns till höger i bilden ovanför den här texten också. Man kan gå upp i tornet, vilket vi inte gjorde då orken inte riktigt fanns.

Regnet fortsatte medans vi passerade Obertor.

Turistinformationen hittar man i ett av de vackrare husen på torget.

På torget finns även Blaserturm med sina dryga 50 meter.

Även det röda Rathaus med vita knutar.

Regnet tilltog och vi tänkte gå in och ta något att dricka på puben, men vi vände i dörren, dom rökte nämligen där inne. Vi gick hem i stället och jag lovar att det regnade.

 Kläderna fick hänga på tork fram till frukosten dagen efter och var då fortfarande lite fuktiga. För att inte tala om skorna som vi hällde ut vatten ur hahaha Ja det var ett ordentligt regnväder vi hamnade i.

Att gå omkring i ösregn, utan paraply och försöka titta och fota, nej det var inte så roligt. Med facit i hand, skulle det kunna bli ytterligare ett besök till Ravensburg. 

***

Vi lämnade följande morgon och åkte till en ort som heter Pfullingen, 48.4552   9.2280 Fortfarande kvar i Baden-Wurttemberg, fortfarande ganska långt söder ut i Tyskland, runt 40km söder om Stuttgart.

Där glömde jag fota ställplatsen, som var på grus med markerade platser, el vtn tömning.

Vi gav oss iväg på en kvällspromenad upp mot höjden bredvid. Hade sett en stor vit byggnad, Schönbergturm uppe i skogen på en höjd, När jag läste om tornet som var dryga 26 meter högt och står på berget med sina 793 meter, var det givet att vi skulle gå dit upp eller ... 

Redan från parkeringen började det gå uppför och så fortsatte det. Först gick vi på en gångväg som sedan övergick till en stig inne i skogen. Med tanke på att jag legat sjuk någon dag tidigare, gick vi ganska långsamt uppför.
Kvällssolen lyste fint på det motsatta skogsbeklädda berget/kullen.

Nu började solen gå ner och vi hade långt kvar att gå upp.

Vi kom upp till en stor ödslig gräsplatå, ja förutom denna resliga svamp som ensam stack upp. Jösses vad det blåste där uppe, inte skönt alls. 

Långt där borta ovan skogens träd kunde vi se det höga tornet. Där och då bestämde vi snabbt att börja gå tillbaka. Solen höll på att gå ner och att det skulle bli mörkt inne i skogen, kunde vi räkna ut.

De sista hundratals meter, tog vi hjälp av mobilens lampa och när vi kom in på restaurangen för en kall öl, då var det kolsvart ute.
Man kan nästan tro att vi är ena riktiga nybörjare som är ute och vandrar eller hur hahaha

Tog en skärmdump på mobilen. Vid blå pricken har vi ställplatsen, i nederkant på bilden där den lila kameran är, står det stora vita byggnaden och kvar återstår den röda, där restaurangen var. 
Vi hade alltså en bit kvar att gå från den röda till den blå. Fast då valde vi att följa gatorna som hade lite gatlyktor, även om det var dåligt så gav de oss mer ledljus än mobilerna gjorde.

Eftersom vi aldrig kom oss fram till Schönberturm, så den som vill se hur dessa "långkalsoner" som tornet även kallas, ser ut kan klicka Här .

Kram Yvonné