Italien Chiavenna ...

Efter två nätter vid Comosjön, lämnade vi när värmen i sjön inte riktigt ville infinna sig.
Vi hade koll på att vädret upp över passen skulle bli bra följande dag.

Först ett stopp i Chiavenna, en stad i Lombardiet, 12 mil norr om Milano och endast 10km till Schweiz gränsen och början på Maloja passet.

Vi har varit där tidigare, då hann vi bara med en middag på restaurang Crotto Prato, innan vi fortsatte över passet. 

Nu hade vi satt av tid att gå runt lite och se staden som omges av de 3000meter höga bergen.

Ställplatsen som vi stod på förra gången finns fortfarande kvar vid sportarenan och i P4N. Den är till och med fortfarande gratis och man kan tömma gråvtn, toan och fylla vatten, även det gratis. 

Det finns en trevlig promenadväg utmed floden Mera, som rinner genom staden, den valde vi att gå. Vattnet är klart och vackert grönturkost, visar inga spår av att ha varit dåligt väder högre upp.

Vi hade tänkt oss lunch på den restaurangen vi var på tidigare , men nu visade det sig att den var tillfälligt stängd. Inte långt därifrån fanns denna Crotto Ubiali. Tur att det fanns en uteservering, för vi ville sitta ute, och det var ändå fullbokat inne och den gjorde oss inte besvikna.

Ordet Crotto är dialektalt och syftar på en grotta eller en grotta som är omgjord till rustik taverna. Den förra Crotto Prato, vi besökte var mycket mer rustik och just grottlik med huset i berget. Visserligen var denna Crotto ochså i berget men modern. På en Crotto serveras rustika lokala rätter och de lokala vinerna Sassella och ostar lagras bra i de fuktiga grottorna.

Förrätten, bara den blev vi mätta på hahaha

Yvonné valde en Ravioli

Jakob ville ha Polenta med revbensspjäll. Det var kanske i mesta laget med en sådan stor portion Polenta. Han orkade inte heller äta upp allt, tyvärr. 

När vi var klara med lunchen hade Botaniska Arkeologiska parken öppnat som vi ville titta på. Gjorde ett stopp på vägen dit, vid kyrkan di S. Lorenzo med sin höga klockstapel i mitten. 

Vi skulle upp till där flaggan är, strax under molnen i mitten av bilden.

Det är en botanisk och arkeologisk park, Parken Paradiso, som består av två kullar Paradiso och Castellaccio, fristående från varandra av den djupa klyftan Caurga. Ovanför klyftan finns en bro, ingen hängbro, som håller ihopa kullarna.
Entren 1,50 euro som pensionär, 3 euro för övriga. Den här parken är absolut inget för någon som har problem att gå, för det var trappor överallt.
Vi bestämde oss för att följa den röda slingan.

Ser ni bron högst upp som håller ihop. Själva området i klyftan är avspärrat, det såg ut att ha ramlat ner en del sten från bergsväggarna. 

Jakob samlar mod till sig att gå över bron och det är ingen hängbro som rör svänger.

Man kan väl säga att denna botaniska park var si så, fast det fanns ändå skyltar på vissa växter och lite knapphändig information om det arkeologiska. 
Det fanns ett riktigt stort Ginko träd med dessa vackra blad.

Vi funderade på vad dessa runga stenar har varit till innan de hamnade på marken? Kan det varit några stenhjul?

Och så fanns det avlånga bitar.

Efter den parken var det dags för, kaffe och glass, vad annars hihihi

Därefter gick vi tillbaka genom stan till bilen och det blev runt 20-25 bilar på natten.

Kram Yvonné