Göta Kanal Forsvik ...

Mina inlägg kommer långt efter att vi har kommit hem men det gör ju inget, tycker jag. Då får jag fundera lite extra på vad vi egentligen har gjort och varit hihihi. 

***

Alltså efter vi hade golfat klart i Falköping tillsammans med Lars, fortsatte vi till en ställplats som inte låg alltför långt bort med tanke på att det började bli kväller och himlen var riktigt mörksvart.

Vi hamnade i Forsvik precis utmed Göta kanal, där vi blev det enda ekipaget på de 15 platserna som fanns.
N 58.5750 E14.4367
Kan tänka mig att det är full fart här efter den 7maj då man öppnar för båttrafiken.

Forsvik sluss precis bredvid men med tanke på att Göta Kanal inte hade satt igång sin båttrafik, hände det inte heller något vid slussen. 
Just den här slussen, har en fallhöjd på 3,5 meter vilket är det högsta för en enkelslussen, och även den äldsta slussen i Göta Kanal. Den byggdes klart år 1813 av 500 stycken indelta soldater, arbetet tog 3 år och då var slussen alldeles för kort. Tänk vilken känsla när man upptäckte det. Man förlängde slussen år 1850 och samtidigt sprängdes det en 500 meter lång kanal mellan Dammsjön och Bottensjön för att sedan förbinda sjön Viken med Vättern. 

Den gamla järnbron, dubbelklaffbro är svensk tillverkad och troligtvis Sveriges äldsta.
År 1986 renoverades den och fungerar men den står numera uppfälld

Tog en promenad runt i Forsvik bruk medans regnet höll sig borta.

Det finns mycket att läsa om detta, 

 Forsvik Bruk

lägger in den här länken så får ni läsa om ni vill.

Det jag tycker är intressant, är att det fanns så många starka kvinnor på 1600-1700-talet som drev just bruk, runt 300 stycken kvinnliga brukspatroner. De flesta hade blivit änkor och i med det, hade dom samma möjligheter och rättigheter att driva verksamheter som en man. Medans dom varit gifta, var kvinnan omyndig, tur att det har ändrats eller hur?

Elisabet Cronström var en av dessa kvinnor och hon styrde över Forsvik Bruk i 40 år på 1700-talet. I unga år gifte hon sig med Sebastian Tham och fick 10 barn. När maken hennes avled år 1729 är han Sveriges rikaste man, med dåtidens silverpengar omvandlade till år 2015 kurs, blev det 97 miljoner sek och det utan Forsvik inräknat. 

***

Gick över till andra sidan kanalen och tittar. Där finns en smalspårig järnväg,

som ibland under sommaren går med ett lok och tre vagnar, mellan bruket och kanalen. 
Skulle tro att det är för oss turister.

Hamnkranen är kvar från den tiden då det lossades gods mellan båt och tåg.

Den här fina villan, Ryssvillan, fick Ellevie, år 1907, som morgongåva av sin ryske man Moessner från Baku. 
Hon var född uppvuxen i Forsvik bruks arbetarbostäder, år 1890, gav hon sig ut i världen och kom till Baku för att arbeta för Nobels oljebolag. Träffade Moessner och gifte sig, han frågar och hon svarade att hon önskar sig ett hus i Forsvik. 
Ja och det fick hon också, visst är det fint och vilket läge sedan. 

När man går runt i bruket, finns det skyltar vid husen som berättar dess historia, väldigt intressant. 

Denna byggnad, Kalorifären, är den enda i Sverige. Kalorifär, ett ord jag inte har hört tidigare och det kommer från latinets calor=värme och ferre=bära. 
Efter att det varit en brand i direkt anslutning till träsliperiet 1876, byggdes denna fristående varmluftsanläggning. Där eldade man och värmen transporterades med hjälp av fläktar i rör in till träsliperiet så virket skulle torka.  

Här har man kvarnen och en berättelse om den och så här pågår det runt om i hela bruket.

Nu var så klart allting stängt men i mitten av maj öppnar man byggnaderna och man kan gå runt och titta på hela museumet, det finns även ett cafe och hotel.

Helt klart ett trevligt utflyktsmål.

Kram Yvonné