Ett Efterlängtat Samtal ...

 Tänk att man kan längta så mycket efter ett speciellt samtal. I runt 50 dagar har vi väntat på att det skulle komma. Ju längre tiden gick har vi funderat, hur det har gått och även har tanken kommit, tänk om det kommer ett tråkigt besked. Nej snabbt slog jag bort den tanken, det måste vara ett roligt samtal. 
Många har säkert sett något avsnitt på tv av Över Atlanten. Då har man också insett att det är inte någon lek, att vara där ute på böljan blå. Höga vågor, regn, trasiga segel, ont om dricksvatten osv men så kan det även vara stiltje och solsken. 

Plötsligt kom detta efterlängtade samtal och jag hörde Manges lugna skånska röst säga:
 "Hej Yvve jag är på Aruba". 
Jag bara skrek, glädjetårarna kom och jag snörvlade och försökte prata, så hör jag Mange säga, "det var inte meningen att du skulle bli ledsen." Fick verkligen lov att sansa mig så vi kunde börja prata på riktigt. 

Alltså, Magnus gav sig iväg i sin segelbåt från Santa Cruz/Teneriffa i början på Augusti. Han hade då  tillbringat ett antal månader på den ön, med att göra båten i ordning, som han hade köpt där. Han var även med om när det stora vulkanutbrottet skedde och allt blev täckt i svart aska. Han skickade filmer/bilder på hur båten såg ut, helt svart och han sopade sopade aska. De små små partiklarna trängde så klart in överallt i båten. 

Här på bilden ser man båten klar för avfärd och Mange i sina röda kläder, redo att ta sig an Atlanten med siktet inställt på Trinidad. Kanske någon undrar varför han har röda byxor på sig, innan Atlantens överfart? Men han har korsat det havet tidigare men mig veterligen inte som soloseglare.

Han hade tankat upp med runt 350 liter dricksvatten och mat förstås och räknade med runt 30 dagar. 

Dagarna gick och vi väntade väntade. Fler än vi blev lite fundersamma när det gått både 50 60 och 70 dagar utan något livstecken. 
Men på hans 88:e dag till havs, steg han i land på ön Aruba. Han hade valt att segla mer söderut på 12:e breddgraden eller vad det nu heter. För så pass långt ner går inte tromberna osv. Han har haft en fantastisk överfart men knappt någon vind alls, i snitt mellan 0-4 m/sek och ibland korta sekvenser med upp mot 20m/sek. Då förstår även jag att det har tagit tid. Han har simmat med fiskar, sett många stora valar som hoppat osv osv. Det som hände med båten var att vindrodret gick sönder så han har fått styra manuellt. Han ska skicka lite bilder/filmer till mig senare och då vill jag även visa det här på bloggen. 

Sa till Mange att det var en riktigt bra förskotts födelsedagspresent han gav mig med sitt samtal.

Det var allt just nu.
Kram Yvonné