Åkte tillbaka till våra vänner i deras fina hus.
I deras trädgård fanns en vit ros och däri hade en grönskimrande guldbagge placerat sig, för att ta lite nektar.
Det stod Tovning på dagordningen. Annika jobbar med ull och tovar många fina saker som stolsdynor, ljusstakar, vaser och gör olika tekniker med ull tillsammans med siden osv. Ibland håller hon kurser i tovning i sin verkstad hemma på gården. Där finns även en liten "butik" men inte med några fasta öppettider, då allt som tillverkas, säljs inne på Kvinnfolki i Visby.
Jag har tidigare köpte ett antal stolsdynor av Annika, dels naturgrå och även i olika färger.
Nu var jag så förväntansfull, hade inte en aning om hur man gjorde. Men det visste så klart Annika och lade upp ett berg med gotländsk fårull på bordet. Eftersom det är ull från klippta får, (alltså inte slaktade får) är ullen inte tvättad, så det fanns både det ena och andra i ullen. Det som inte kunde användas, sorterades snabbt bort av Annika.
Det luktade lite får och ullen är ganska fet. Ett härligt material att hålla på med, att bara stå och stoppa in fingrarna i lockarna och känna. Fast det kunde man ju inte göra hela tiden, då blev det inget tovat hahahaBlev tilldelad en hög med ull och det är undersidan som är uppåt här på bilden.
Sedan hamnade det kardad ull ovanpå, i olika lager och därefter blöttes alltihopa med tvålvatten.
Därefter rullas alltihopa ihop försiktigt och vändes och blöttes, så höll man på tills det har fästs ihop.
Så här ser baksidan ut eller undersidan om man så vill, eftersom detta är en stolsdyna. Just på den här har kanterna redan klippts fina, annars är det lite ostyrigt ytterst.
Och därefter forsätter tovningen rulla rulla rulla Det är ju så roligt.
Så här blev min första dyna, väldigt nöjd.
Det var full fart i Ullverstan under flera timmar, hade svårt att sluta då det var enormt roligt.
Gjorde även en liten dyna i ljus vitgrå ull. Om jag minns rätt, var detta från ett får, som klipptes för första gången och då är ullen extra mjuk. Den dynan blev till minsta barnbarnet.
Som sagt väldigt svårt att sluta, blev som ett härligt beroende hahaha
Det blev ytterligare en dyna, då med ull från Leicesterfåret, också en härlig ull. Den dynan ville jag göra som en "Solros/Vallmo" och det var en helt annan teknik, som var ganska pillig att göra. Där fick man ta lock för lock och lägga ut i en cirkel, så stor man önskade. Och därefter fylla på med lockarna till en bra tjocklek osv osv. I mitten valde jag att ta lite gråsvart gotlandsull. Därefter var det tovning och tvättning som gällde rulla rulla rulla hahaha.
Det blev ytterligare en dyna, då med ull från Leicesterfåret, också en härlig ull. Den dynan ville jag göra som en "Solros/Vallmo" och det var en helt annan teknik, som var ganska pillig att göra. Där fick man ta lock för lock och lägga ut i en cirkel, så stor man önskade. Och därefter fylla på med lockarna till en bra tjocklek osv osv. I mitten valde jag att ta lite gråsvart gotlandsull. Därefter var det tovning och tvättning som gällde rulla rulla rulla hahaha.
Här är mina tre dynor.
Dessutom fanns det vit Vallmo i deras trädgård.
Super stolt och väldigt nöjd.
Annika gjorde en liknande, man ser klart skillnad på våra dynor, min är tunn och hennes tjock och fyllig. Men så har hon ett antal års kunskap och konstigt vore det annars hahaha
Den valde hon att färga i grönt då det behövde fyllas på med färgade dynor inne i butiken i Visby.
Finns hur många möjligheter som helst, bara fantasin finns så.
Därefter fick alla dynorna ligga ute och torka sina lockar
Jakob fixade middagen och det blev ostfondy i kvällssolen.
Söta lilla Neo har full koll på allt
Tack Tack för underbara dagar tillsammans och längtar redan tillbaka.
Kram Yvonné
De här dynorna är bara så vackra! Vi köpte tre stycken i Visby men ännu roligare att du nu har några du gjort alldeles själv! Det skulle jag mer än gärna ägna en dag åt!
SvaraRaderaVisst är det fina dynor hon gör. Vi får kanske be henne hålla en kurs hihihi
RaderaVad fina dynor ni gjorde. Jättekul att få veta hur det går till, och jag blev allt sugen att testa på det själv. Ser både roligt och avkopplande ut.
SvaraRaderaTack så mycket. Det blir så meditativt att hålla på med ullen, lätt att försvinna bort med tankarna. I längden kanske det blir lite ömma axlar, för det är ju trots allt ganska mycket rullande. Bara en tanke som slagit mig, inget som Annika har sagt.
RaderaSpännande att jobba med ull på det sättet! Och så fint resultat!
SvaraRaderaDet var det absolut och själv blev jag väldigt biten av detta material, ullen var så härlig.
Radera