lördag 6 juni 2026

Bronkhorst Nederländernas Minsta Stad ...

 Föregående inlägget från Nederländerna var från Zutphen, som var den äldsta staden. Nu kommer det här inlägget ta er med till Nederländernas minsta stad, Bronkhorst.
Ställplatsen i Zutphen som vi bodde på, låg perfekt för att ta en cykeltur i motsatt håll mot när vi cyklat in till Zutphen. Strålande solsken, fortfarande lite svalt i vinden, blå himmel med de vita streck efter flygplan, den platta raka cykelvägen gick ut mellan åkrarna, förbi ett storkbo och genom bokskogen, 8 km bort till staden Bronkhorst.






Bronkhorst fick sina stadsrättigheter år 1482, och idag bor där knappa 100 invånare. Till ytan är det 13 hektar eller om man hellre vi säga 18 fotbollsplaner.  

Vi kom fram till första vägkorsningen i Bronkhorst efter att cyklat förbi en parkering där det stod ganska många bilar. Kunde det vara så att man inte kunde parkera utmed gatorna utan fick ha sin bil på infartsparkeringen?

Framme i korsningen stod en stor skylt utställd, med en glass. Tittade in i den lilla lilla butiken som både gjorde och sålde chokladpraliner, Chocolaterian Magdalena. Även glass fanns men däremot inte kaffe och det var just fika vi var sugna på.


Det var så tyst och lugnt, kändes nästan som man inte ens ville prata högt för då kunde magin försvinna. Följde den gatan som såg ut att leda in till ortens mitt och plötsligt var vi framme vid en, av de två restaurangerna. 
Redan när vi kom till restaurangen förstod vi att det var något på gång då det var många finklädda personer som skålade. Det var en bröllopsfest av skylten att dömma, som hälsade gästerna välkomna. 
Om vigseln hade varit vet vi inte men troligtvis, trots det gick alla fram och tillbaka, som sedan visade sig att det var för att bli fotograferade en bit bort. 


Vi slog oss ner i den sena eftermiddagens solstrålar utmed husväggen. Där och då var vi fikasugna. Att chansa på något man inte vet vad det betyder, är roligt men just då valde jag, en äppelkaka.


Medans Jakob tog något helt annat hahaha gissa om vi skrattade när gofikat kom in. Två skivor bröd med ett smörpaket! Ja till frukost hade jag varit nöjd men som gofika, nja inte riktigt min grej. Fast som Jakob är, tyckte han att det var ett gott bröd med russin men kanske inte vad han förväntade sig. Kanske att just detta bröd är ett slags kaffebröd för på menyn stod det bland äppelkakan och det andra söta.


Trots den lilla staden finns det ett par ställen att övernatta på, likaså restauranger. Ett par olika hantverkare finns och dit kan man räkna chokladerian, sterinljus, glaskonst och keramik. Ett litet museum, några butiker. Tyvärr gick vi inte in i någon mer än chokladerian och passerade bara glaskonstens lokal som visserligen hade sin dörr öppen, men såg ut att stänga. Resterande hade stängt, kanske att vi var där för sent på eftermiddagen, efter 17.
Mitt i staden finns det lilla kapellet, en liten historisk slottskyrka från 1344. Där ordnas konstutställningar, konserter och bröllop, det senare fick vi vara åskådare till. Då förstod varför bröllopsgästerna hade gått fram och tillbaka, det var för att de skulle fotograferas på kullerstensgatan vid kapellet och de vackra husen. Vi ville inte störa och börja fotografera, därför blev det inget kort taget på kapellet. Gick däremot runt kapellet och hittade en liten öppen dörr. Tog ett par steg in och där pågick en febril aktivitet, flera personer som höll på att möblera om och skulle hänga upp tavlor konst. Kände att det gick inte att börja fotografera där heller. 




Ja dessa bilder visar hur det såg ut i Nederländernas minsta stad Bronkhorst. Visst är det en gullig liten plats.
Sedan var vi ute ur orten och fortsatte trampa mellan fälten bondgårdar och allérna med de gula doftande rapsfälten.




Hemma igen blev det lite grillat och jordgubbar till den sena middagen.




Det var verkligen fina dagar vi hade där och kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka, det finns mer att utforska med cyklarna.

Önskar er en fin Nationaldag, som hos oss är mulen 17 gr och ska det bli regn eller inte, återstår att se.




Kram Yvonné




 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar