Norge Runde Lunnefåglar Del 1 ...

Det heter: Efter regn kommer solsken. Men det vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om. Fast en sak stämmer, det regnade inte trots att molnen gick lågt när vi lämnade nattplatsen vid fjorden. 

Dagens slutmål eller egentligen hela resans mål i Norge, var att komma ut till ön Runde. En ö, som ligger strax sydväst om Ålesund ytters ut. mot havet. Som jag har hört talas om i ett par år och velat besöka. Och nu var vi äntligen påväg dit ut.
Genom 5 tunnlar, såklart att det blev tunnlar även den dagen. Någon av tunnlarna gick djupt ner i fjorden, vet inte hur många procents lutning det var, men det lutade. Vad är en dag i Norge utan tunnlar? Ja inte vet då jag eftersom det har varit tunnelkörning var dag.
Kan tilläggas att det blev några höga broar också. Och eftersom sista biten ut till Runde var smal fanns det mötesplatser. Gissa om jag blev förvånad när vi kom upp för en brant bro och fick syn på en lastbil som kom upp från andra sidan bron! Hann tänka, Vem av oss ska backa ner? Men det fanns även en liten mötesplats mitt uppe på bron. 
Vi klarade oss från att få möte i sådana där smala skarpa kurvor som man inte kan se igenom. Vi hade säkert löst det också men det är skönt att slippa stå front mot front och sedan backa.

Framme hos Knut och hans fru Inguna, på Goksöyr Camping.
Det är förresten den enda campingen på ön Runde och där slutar även vägen. Hade mina funderingar om det skulle finnas plats eller ej när vi kom fram. Det är ju inte bara att välja en annan camping eftersom det inte finns någon mer. Vi kom dit runt 12-tiden och då fanns det gott om plats. Ju längre dagen gick, desto fler bilar rullade in, husbilar, plåtisar, bilar med taktält som vi har sett väldigt mycket av på denna resa, inte bara i Norge. Även några som tältade och en husvagn. Då tänker man att nu är det nog fullt. Men se den där Knut, han kan trolla han. Inte ska någon som åkt ända dit ut behöva vända. Nej han fixar och donar och när det börjar skymma på riktigt har alla som kommit funnit sin plats. Fast desto tidigare man kommer, ju enklare är det så klart.

Det är en enkel camping, som har allt, man kan även bo i hytter.

Plats 11 fick vi, direkt ut mot havet.

Det kom så klart lite regnstänk men man har ju en fantastisk utsikt från bilen. Fåglarna som flög fram och åter och dök ner i tången när tidvattnet gick ut och in.

Uppe på receptionens tak hade en, hittat sin plats och hade koll på vad som hände.

Eftersom vi kom fram så pass tidigt gick vi runt och tittade lite hur det såg ut och var vi skulle gå senare på kvällen för att titta på Lunnefåglarna.

På den här bilden, mitt bland allt det gröna, ser man stigen, den enda vägen upp till berget.

Vi började gå i en rejäl uppförs lutning, det var riktigt brant i kanske 150 meter. Passerade det lilla huset, kvarnen, med sitt grästak som hade haft ett vattenhjul över bäcken som kom uppifrån. Får och lammen tittade på oss när vi flåsande tog oss uppåt. Småttingarna låg och vilade mot stenarna, tätt tillsammans.

Vi gick som sagt inte fram till platserna som vi skulle till senare på kvällen, utan vände efter en bit.

Där uppifrån ser man ner till campingen, till höger i bild.

Vi åt lite kvällsmat och gjorde kaffe och mackor, som packades ner i ryggsäcken.

Lite fakta: 
Runde är en liten ö med en härlig grönska där man hittar många olika sorters orkidér.  Runde har runt 100 bofasta personer. Det antalet fördubblas flera flera gånger om, när turisterna kommer under vår och sommarmånaderna. Ja varför just till Runde kanske man undrar? Jo det är ett av skandinaviens sydligaste fågelberg, det är 80 arter som häckar där och man kan se upp emot 230 arter, inte dåligt eller hur?

På Runde finns det markerade stigar som man ska hålla sig på, gör man inte det, finns risken att det dyker ner en polis på dig. Polisens rätta namn är: Storlabben. Och den har sin häckningsplats i myren, som finns bredvid stigarna. Följer man stigarna runt får man njuta av en fantastisk utsikt ut över ett oändligt hav. 

Runde Miljöcenter, som finns på ön kan jämföras med svenska naturum, det bedrivs även forskning om fåglarna, inte bara lunnefågeln. Utställning om den Holländska båten som förliste med guld, vilket är stort intresse för dykarna. En av kanonerna finns vid campingen. 
Miljöcentret hyr även ut lägenheter.

Vi är inga fågelexperter men tycker dessa Lunnefåglar är så fantastiskt fina, söta och lätta att känna igen.
Runde, ligger bra till för dessa havsfåglar, ytterst mot havet med sina stenar där dom kan gömma sig och använda sina stora kraftiga näbbar och göra sina hålor på de branta gräsklädda sidorna. 
Lunnefågeln blir gammal upp mot 45 år. Dom lägger bara ett ägg och har samma partner hela livet.

Här på Runde är Lunnefåglarnas häckningsplats vid nr 1 på kartan, Lundeura. Och hit kommer det tusentals och åter tusentals, runt 60 000, varje år som häckar. Tidigare var det 500 000. Tyvärr minskar antalet fåglar eftersom deras föda, fisken tobis minskar, den är som en liten sill. 
***
Ja så var klockan slagen 19,30 och vi var på gång igen, upp för den branta backen och vidare mot deras häckningsplats.
Det tog ungefär 40 minuter att gå fram till platsen där Lunnefåglarna fanns. Vi och alla andra på campingen hade fått informationen att runt klockan 20-21 kom Lunnefåglarna "hem" från havet.

Plötsligt steg en stor fågel upp från kanten, en havsörn. Det var mäktigt att se den cirkla runt.

Vi närmar oss platsen men först ska vi ta oss över stora stenar.

Och där är kanten, som är avspärrad för att inte störa Lunnefåglarnas häckningsplats. Dessutom är det runt 200 meter ner till havet.

Dom är så orädda eftersom avspärrningarna finns, så får dom vara i fred från oss turister. Som allra helst skulle vilja krypa in i deras bon och fota. Dom som stod främst vid avspärrningen, gav inte en cm till någon annan att få komma fram, ganska egoistiskt tycker jag. 
Dessa bilder tog jag mellan deras ben hahaha och tycker dom blev hyfsat bra. I alla fall med den utrustningen jag har, mobilen och en liten Sony kamera.
Det är klart att jag skulle velat få en bild på en fågel, som kommer flygande med tobis i munnen. Men då måste jag nog skaffa bättre utrustning.
Fast jag är såå nöjd att fått se dessa söta fåglar med de röda fötterna, sorgsna ögon och en underbar näbb. En vuxen Lunnefågel är i snitt 30cm med ett vingspann på 50 cm. Dom känns så kramvänliga, lite runda och goa, skulle passa fint i mina händer. Fast dom trivs allra bäst där dom befinner sig, på säkert avstånd.

Jakob hittade en plats mellan stenarna som inte var så blåsig, där blev det fika, innan vi vände ner.

Och när vi kom ner mot andra sidan av ön lyste solens strålar igenom regnmolnen på klipporna längre bort. Ett fantastiskt skiftande väder.

Fortsättning följer, del 2 från Runde. 

Kram Yvonné