Norrfällsviken Bönhamn Och Nordingrå ...

Det hann bli lite mörkt tills vi kom fram till Norrfällsvikens Golfklubb. Var ju tvungen att stanna titta och fota medans solen gick ner.

Eftersom vi kom fram så pass sent, hade vi ringt och pratat med personalen om ställplats och scorekort. Vilken service, vi hade fått vårat scorekort utskrivet, det var lagt i ett kuvert med våra namn på utanför receptionen. Följande morgon var vi tidigt redo att spela på deras golfbana.

Ganska smala och raka hål

Lingonröda tuvor, var det gott om.

En stor dubbelgreen, inte så ofta man träffar på en sådan.

Lite fundering vilken klubba som skulle väljas, det var cirka 105meter till green och man ville inte hamna i vattnet.

Vi slog över vattnet och bollarna hamnade med cirka 40cm från varandra, lite roligt.

Vi tyckte banan var riktigt fin, visst fanns det några skönhetsfläckar på någon green.  Men den ligger ändå ganska högt upp i landet och kan inte bli lika fin som en i Florida hihihi.

Det är inte alltid som bollen hamnar där man vill. Som Jakobs boll har gjort här, precis intill en en stubbe.

Några av golfbanans hål går utmed havet, med lite tallskog emellan, och där finns en fin sandstrand, Storsand.

Det blev ännu en bra runda för oss båda.

Innan vi åkte vidare, gick vi ner en sväng till fiskebodarna. Bryggan låg nästan torr, vattnet var en bra bit ut. 

Det är endast 50 invånare som är bofasta här, berättade en av killarna på golfbanan. Däremot finns det många sommarhus och bodarna verkade bara vara just sommarboende. Ingenting var öppet, inte ens det lilla kapellet.

Vi lämnade Norrfällsviken, vägarna går upp och ner i ett vackert kuperat landskap och så var vi framme vid Bönhamn. Tanken var att eventuellt övernatta där men den tanken försvann snabbt. Det fanns en grusplan strax innan man kom fram till Bönhamn, på höger sida, som var en ställplats/parkering. Vi passerade den platsen och körde ner till kapellet, där det fanns en liten parkeringsplats. Därifrån får man gå, allmän väg slutar en bit längre fram. Även där var det stängt i bodarna.

Gick upp en bit på berget för att få en översiktsbild. Därifrån fanns en markerad vandringsstig på några km men den fortsatte jag inte på, utan gick ner igen.

Nej det var ingen ide att vara kvar där, så vi åkte vidare till Nordingrå kyrka, som var stängd.

Bredvid kyrkan finns en kyrkoruin från 1200-talet som grävdes fram i början av 1900-talet och fint restaurerad.

Därefter gav vi oss ut på stora vägen och rullade vidare norr över, till Umeå och våra goa vänner 

Kjell och Dessan.

Kram Yvonné