Norge BriksdalsGlaciär ...

Nu är jag tillbaka med berättelse från Norge resan.
Med tanke på vad väderleken visade över platsen vi stod på , gav vi oss av ner till Lom, innan snön var i antågande.
Innan vi åkte hemifrån, frågade jag Jakob om vi hade våra snökedjor med oss? Vilket han tyckte var väldigt onödigt, jo det är lätt säga när man står hemma på gården i solskenet. Men det kom tydligen en del snö på olika platser, runt omkring där vi var. Fast vi fick ingen snö där vi åkt.

Nere i Lom valde vi att fortsätta på väg 15. Efter cirka 45km kom vi till en utsiktsplats, Billingen.

Med en ordentligt brusande fors med sitt blåturkosa vatten, som liknar Vicks halstablett. Det duggregnade lite och det var vattenånga i luften från forsen, lite otäckt att gå ut nära kanten för att fota. 

Ser ut som ett stort bubbelbad med mycket lödder.

Det är sådana vackra vyer överallt när man kör genom dalgångarna och ser vattenfallen som kastar sig ut från bergväggarna. Man kan inte stanna på alla platserna, då skulle man inte komma långt. 

Ut på vägen igen och vi kör vidare genom tunnlar och lite serpentinväg, som gick utför.

I Stryn, fick vi för oss att ta av till vägen Fv 60 som går via Loen till Briksdalsbre, som är slutstation på den vägen. Enl väderappen skulle det vara lite regn men vi tog ändå beslutet att åka.
Vi gjorde ett fikastopp vid Loen Skylift, kabinen går upp till runt 1000m. Där uppifrån får man en 270gr fantastisk utsikt, sägs det. Vi åkte inte upp bland molnen, utan stod kvar nere vid sjön och tittade.

Från Loen går vägen in i en annan dalgång. Den vägen var visserligen asfalterad men i ett ganska dåligt skick, gungade både hit och dit och smal. Gott om mötesplatser, vilket behövdes. På ett krön i en kurva fick vi möte med en turistbuss och jag började backa men bussen ville att vi skulle mötas där den stod, vilket så klart gick bra. Dom chaufförerna brukar ha koll vad som blir bäst. Värre är det med personbilens chaufför som inte visste var han hade sin bil, när vi kom körandes uppför den sista branta backen. Det var riktigt smalt och i stället för att vänta tills vi kommit upp (Dom som kommer nerifrån har jag lärt mig ska köra först) men han skulle absolut ge sig iväg nerför. I dom lägena stannar jag och står stilla, medans hans bil kom utanför den höga asfaltskanten. Ja om ni har sett filmen "En man som heter Owe" så var det en sådan bil, nej då inga fördomar alls hahaha

När vi kom fram till Briksdalsbre, åkte vi till vägens slut, där fanns en parkering som man även fick övernatta på. Tror det kostade 230:- för en natt. Vi gjorde inte det utan löste en dagbiljett. Där fanns även en camping, om man ville bo på det.

Någon kanske undrar: Vad gör man nu längst in i en dalgång?
Jo man går 3km till en glaciärsjö och tittar på en glaciär.
Briksdals glaciären, är en så kallad arm, från den stora Jostedalsglaciären.  Och Jostedalsglaciären är både Norges och Europas största fastlandglaciär. Den är cirka 100km lång och runt 15km bred. Och från den är det cirka 20 stycken "armar" som sträcker sig ner till låglandet. Många av dessa glaciärer är så klart populära turistmål.
Det finns några större glaciärer på Island, Svalbard och Norra Ishavet men dom slutar i havet. 

Från startpunkten, är det 3km att gå till glaciärsjön och hur lång tid det tar, bestämmer ju var och en.
Om man vill åka med de små Trollibilarna kan man göra det, t/r eller en väg. Olika priser men närmare 300 NOK för t/r. Fast, bilarna kör inte ända fram till sjön utan man måste ändå gå för egen maskin den sista biten, som går lite uppför. När vi gick tillbaka, mötte vi ett helt sällskap med franska turister, som flåsade på och frågade oss, Hur långt är det kvar?

I början på vandringen går det uppför men planar ut efter vattenfallet. Man kan även välja ett brantare, något kortare alternativ straxt innan vattenfallet, annars följer man vägen och viker av och tar trapporna upp.

Man kan även välja att gå på den asfalterade vägen där Trollibilarna kör.
 

Ovanför vattenfallet planar det ut och man ser glaciären bättre.

Ja så var vi framme vid den lilla sjön och glaciären, som krymper för var dag som går.

Inget bad blev det i iskalla vattnet.

Det var våran vandringen till glaciären och vi var jättenöjda efteråt. Vilken tur att vi inte litade på väderappens regn. Utan vi fick ett perfekt vandringsväder med lite sol och moln.

När vi räknat ihop hur många tunnlar vi körde igenom bara på den dagen, hamnade vi på 11 stycken. 
Det är svårt att köra i Norge utan att hamna i en tunnel, jag började vänja mig. 

Kram Yvonné