Norge Runde Lunnefåglar Del 2 ...

 Vi vaknar till fåglarnas skriande när de flyger lite hit och dit över havet. Vi har verkligen en vacker utsikt rakt framför oss. På riktigt långt håll och med hjälp av kikaren kan vi titta på fartygen som går förbi.

Det är ganska stor skillnad på tidvattnet.Vet inte om man kan höra på ljudet, om vattnet är påväg in eller ut? Kanske någon som vet om det hörs olika? Kan i alla fall säga, att det hörs, speciellt när man skulle sova hahaha

Det var en fin morgon, dock lite kyligt med tanke på vinden. Långärmat satt inte i vägen.
Jag bestämde mig för att gå upp berget igen medans Jakob stannade kvar. Vi skulle ändå gå upp på kvällen igen.
Var lite nyfiken på att gå stigen runt, bort mot Raudetindran, det är den som syns längst till höger i bild. 

Samma stig upp som tidigare och där den delade sig valde jag då att gå till höger. I början var det lätt att gå på spänger och stora platta stenar som var lagda.

Nu var jag ute och gick i själva naturreservatet, som är en del på ön.

Vid sidan av växte det Orkidéer, Ängsullen som vajade så vackert i vinden.

Hönsbär och kanske att de små blå är Tätört?

Vilken utsikt, undrar Hur många gånger jag tänkte det medans jag gick. Tror till och med att jag sa det högt till mig själv.

Ju högre upp jag kom blev det också brantare och där var det lagt dessa stora platta stenar.

Kom till ytterligare ett vägskäl där man kunde välja att gå ner till fyren eller fortsätta upp till toppen. 

Jag valde toppen. Vi hade nämligen pratat med ett par på campingen som hade försökt ta sig ner till fyren men fått vända. Dom sa det var så halt efter allt regnande. Och jag hade lovat Jakob att inte vara dumdristig och ta några chansningar att gå ut på gräset eller liknande och halka ner. Så valet att gå till toppen var enkelt. Att stigen dit upp, inte, hade några stenplattor att gå på, var väldigt skönt. Det är hårt stumt att kliva på stenplattor, vilket kändes i höfterna efter ett tag.

Vred jag på huvudet och tittade lite till vänster, såg man stigen som vi hade gått kvällen innan, bort till Lunnefåglarnas plats Lundeura.

Runde Fyr togs i bruk år 1767 och på den tiden fick man hålla igång fyren genom att elda. Tänk vilket jobba att elda i stormarna och snö, säkert inte det enklaste. Under 235 år bodde det fyrvaktare familjer med barn tjänstefolk. Men efter att tekniken tog över så minskades det även på folk. År 2002 blev fyren helt automatisk. Idag kan man sova över i de vita stugorna som fortfarande finns kvar och drivs genom kustverket och  turistföreningen. 

Själva fyren såg jag aldrig för den gömdes precis bakom krönet, bara en liten toppspira syns. Den gamla bruna fyren som man eldade i, står ute på klippan.

Upp på Raudenipa, självaste toppen kom jag och Vad hade jag där? Självklart fanns utsikten, igen. 

Jo det blåste en hel del mössa på, det blev varmt mössa av.

Gick en bit ner för att sitta i lä och njuta av allt runt omkring.

Lovar, jag sitter inte, nära kanten. 
Långt där nere syns de vita Havsulorna som svävade fram över havet och upp till sina häckningsplatser på bergssidorna.

Kaldekloven, ytterligare en plats för de häckande Havsulorna. 

Även dessa är här i tusentals. Hela bergväggen är täckt med havsulor. Ja så var det där med kamerautrustning. Det blev inte bättre bilder än dessa och ner till havet är närmare 190-200 meter.

Vi åkte hit för att se Lunnefåglar och upptäcker så många andra fåglar och växter. Var tvungen att läsa på lite, om just dessa stora havsulor, som jag delar med mig av här.
Och just stora, det är vad dom är dessa havsfåglar, som lever ute till havs långt bort från land och följer med strömmarna, vilket menas att fåglarna lever pelagiskt. Hela livet, som kan bli upp till 25 år, förutom vid häckningen då dom kommer in till land. 
Har en längd mellan 87-100 cm och ett vingspann upp till180 cm. Själv är jag 168 cm. Det är nästan man skulle bli rädd om en sådan stor fågel kom svävande med sina spetsiga vingar över huvudet. Dom kan flyga i flera dagar utan att landa.
Deras näbb är lång vass och ljust blåaktig med mörka längsgående streck. Ögonen är ljusblå med bar svart hud runt.
Under deras första fyra år utvecklas fjäderdräkten i olika stadier. Första året är dom mörkt brunfläckiga och sedan blir de steg för steg vitare med mindre mörka områden. När dom efter 5 år är fullvuxna är fjäderdräkten vit med svarta handpennor. Under häckningen blir deras huvud och nacke gulfärgat. Vilket man ser att dom har, här på bilderna. Några ungar såg vi inte som tittade fram under fåglarna, kanske dom låg på ägg fortfarande, ett ägg läggs per år.

Lämnar högsta toppen bakom mig och började gå ner. Då hoppade jag till ordentligt för plötsligt flög det upp en stor havsörn kanske 25-30 meter framför mig. Den seglade vackert iväg lågt ovanför myren, för att sedan dyka ner en bit bort. Sedan såg jag inte den igen.

Gick uppe på kanten av detta berg. 

Tillbaka vid bilen, slog vädret om och det började dugga. 

Vi åt middag och gjorde fika till termosen. Är man här så finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder och gjorda av socker var vi ju inte.
Berget, skulle vi ta oss uppför ännu en gång.

 

Vi tänkte att då går vi lite tidigare, för att få en plats vi avspärrningen. Vilket vi inte var ensamma om att tänkt hahaha.

Det är djupt ner till havet, bäst att se till att hålla sig ifrån kanten. Vi mötte ett par där kvinnan halkade i gräs och lera och rutschade en liten bit. Som tur var, inte utför kanten.

Om det var lite knöligt igår att gå över mellan stenarna, var det ännu knepigare den andra kvällen då allt var lerigt och blött.

Tyckte lite synd om dom som stod där med sina stora kameror i regnet. Jo dom hade regnskydd på, i det läget var jag glad för min lilla, som smidigt stoppades ner i fickan.

Vi lämnade klippan med de söta Lunnefåglarna när regnet snudd på kom in vågrätt från havet. Fikat plockades inte ens ut från ryggsäcken.

Ja hur var det nu med väder och kläder? hahaha

När vi kom ner från berget hade regnet upphört, i alla fall på våran sida av ön. Hur det var där uppe, var vi inte intresserade att ta reda på, genom att gå upp igen.

Stod och pratade med Knut en stund när vi kom tillbaka, om väder och vind osv. Han är uppvuxen här på Runde och bor i det vita huset som finns på campingen. och plötsligt kom det två stora Havsörnar seglande ovanför oss. Fast bara en, kom med på bilden.

***

Läste sedan på FB vad Knut hade skrivit och tyckte det var roligt.

"Vi er inte gjorda av socker, sa Yvonne og Jakob fra Sveariket, vi er inte är rädda för lite regn! Neivel, bra det, for regnet har det gjort en ukes tid. Som verter er vi vant med å høre klager fra turister som håper på sol og sommer, men får det motsatte, så vi unnskylder automatisk oss og været litt - at det ikke er som ønsket. Da er det befriende midt i en regnskur å få beskjed fra 2 godt voksne som skal opp i Lundeura og bli våte, at de ikke er laget av sukker! Og attpåtil er svenske! Jaja, Jakob er riktignok født på en alpetopp i Sveits... "

***

Kvällen natten bjöd på en spännande himmel.

Inne i bilen såg det mer ut som ett torkrum med alla fuktiga kläder som hängde överallt. Bara att vädra så fukten gick ut och på med värmen. Kläderna torkade riktigt bra, förutom vantarna, som fick ha någon extra dag på sig att torka till. 

Kartan visar stigarna jag gick runt på i dag. 

Det var allt från Runde. Vi har redan sagt, att nästa år måste vi åka dit igen.

Vägen som vi har kört dit ut, ser ut så här. En fortsättning från den tidigare kartan när vi åkte mot Volda.

Kram Yvonné