Norge Lillehammer Och Väg 15 ...

Vi har gett oss iväg på en tur till Norge. 
Körde första etappen till Charlottenberg i Värmland, strax innan norska gränsen.  Det namnet, Charlottenberg, har jag förknippat med godis och läsk, som norrmännen kommit in över gränsen för att handla. 
Det var ett hyfsat stort shoppingcenter med jag tror det var fyra butiker, samma kedja, med godis och läsk! Norrmännen hade stora kundvagnar överfyllda med godis och läskbackar. Sockerskatten i Norge är tydligen hög med tanke på vad vi såg i kundvagnarna.
Stor parkeringsyta med plats för runt 2500 bilar, blev vi förvånade över. Det finns platser för husbilar också. Trots att man såg spår av lekfulla ungdomars bildäck i asfalten, var det knäpptyst och vi sov bra.

Tankade innan vi körde över gränsen, eftersom dieseln är billigare i Sverige.
Vi tänkte oss upp till Lillehammer och gjorde ett fotostopp i Stange, utmed E6, vid den 11,5 meter höga Spermien, gjord i syrafast stål av Linda Bakke. 

Visst blänker det fint med en Carthago i spermien.

Väl framme i Lillehammer var det lite blandat med molnen på himlen. Bestämde oss ändå för att åka upp till ställplatsen vid Lysgårdsbakkarna, hoppbackarna. N61.1234  E10.4870
Därifrån har man en fin utsikt. Ställplatsen är i flera etage, vi ställde oss på den översta. Vilket jag kanske inte rekommenderar eller i alla fall skulle vi inte stå på den översta igen. Dit kommer alla personbilar och parkerar/vänder, bussarna kör in till arenans parkering, även några bilar på natten. 

Vi fick se det norska landslaget träna i hoppbacken, både killar och tjejer. Tycker dom är tuffa som hoppar ut, och till det rödmarkerade i underbacken, är det 125 meter. De flesta av hopparna kom inom den gränsen.

Vi strosade runt på stadion och fotade även den höga pelaren där olympiska elden brann 1994.

När vi stod ute på ställplatsen hörde vi bruset av vatten, upptäckte att det var ett vattenfall inne i skogen. Vi gick en bit upp på vägen och följde ljudet. 

Vi kom liksom in mitt på stigen, där de små bäckarna gick ihop och bildade fallet. 

Vi gick först uppåt för att sedan vända och följa forsen ned. 

Vi var ute och gick ett par timmar och när vi kom tillbaka hade klockan hunnit bli 22,45 och det var fortfarande ljust. Man tappar helt hållet tid och rum med dessa ljusa nätter.

***

Följande morgon var lovande då den klarblå himlen visade sig. 

Vi gav oss sakteligen iväg på E6 fram till Otta, där vi tog av in på väg 15. Det är väldigt lugnt på vägarna, stundtals ser vi inte en bil på långa sträckor. Stannade och fikade och njöt av utsikten, långt bort såg vi snö på bergen.  

Jippiii nu var vi påväg på riktigt, Norge Norge.

Fortsättning följer.  

Kram Yvonne