Mina Gamla Kvarter Östermalm ...

Nu hoppar jag över till Östermalm, Stockholm, mina gamla kvarter som jag växt upp i. 
Hade bestämt träff med min väninna Anette på Östermalmstorg. 

Vi två bodde på Skeppargatan, portarna bredvid varandra och gick i samma klass. 

Bara första klass, därefter flyttade hennes familj till Ekerö. Vilket var världens ende, för oss bästisar. Under alla år som gått har vi sett någon enstaka gång, haft sporadiska telefonsamtal, som tagit vid där vi slutat prata.

Tog en vända runt i saluhallen och kunde konstatera att det var lite annorlunda när vi var små. Nu finns det restauranger, vilket det inte fanns vad vi minns förr.

Vi gick över Östermalmstorg bort till Hedvig Eleonora Kyrka.
Kyrkan där Anette och hennes lillebror blivit döpta. Då det var dags för skolavslutningen, gick hela skolans elever på led med fanbäraren i spets och en vajande svensk flagga och musikår.
Så gjorde man på den tiden, tror inte det är så idag.

Utanför kyrkan på Storgatan höll vaktparadens musikkår på att ställt upp sig, för att gå ner till Strandvägen.

Vi gick in i kyrkan som grunden lades år 1669 men invigdes först år 1737. Däremellan hade pengarna tagit slut och en provisorisk träkyrka hade uppförts på Storgatan.
Här gick man i söndagsskolan, sprang runt och lekte i kyrkobänkarna och pangade ballonger, vilket gav ett bra eko i kyrkan hihihi.

Utanför kyrkan hade dom öppnat upp ett cafe. Vi slog oss ner med en liten räksmörgås och kaffe under de stora träden. 

Vi gick vidare bort till våran skola, klass 1-3, Gamla Hedvig Eleonora, i hörnet av Linnégatan och Artillerigatan.

Stod där och mindes våran, icke så snälla fröken, Elsa Gölhagen. Hon pickade hårt min hand med rödpennan. En penna, som vässades och hade blå udd på ena hållet och röd på andra hållet. Bara för att jag räknade fel på ett tal. Tänk vad man minns sedan den tiden. Och alla psalmverser som man skulle kunna utantill, annars fick man sitta kvar på rasten. Ja inte ledde det till att jag kan några psalmer utantill.
Flour-tanten och den hemska tandläkaren, högst upp i skolan.
Godisbutiken "Gubben och Gumman i gropen" som fanns i andra gathörnet, några trappsteg ner, därav namnet. Där kunde man köpa 1-öres kola, det var grejer det.

Går Linnégatan bort till Skeppargatan. Där fanns en bensinmack i hörnet, tror att det var en BP-mack. Naturligtvis är den borta nu.

I motsatta hörnet finns den stora skolan Hedvig Eleonora, där gick jag 4:e klass. 
Är fortfarande skola/förskola.

Då var vi på "våran gata" Skeppargatan och träffade en kvinna, som bodde i ett av husen, där våra klasskamrater bodde. Stod och pratade och det visade sig att hon visste vilka dom barnen var.

Minns inte att trappuppgången var så här fin, tror mer på murrigt grönt.

Likaså innergården, där vi hade lekt, har fått ett rejält lyft.

Våra två hus finns inte kvar, vilket var en av anledningen till att min familj fick lov att flytta år 1964.
Idag är det till större delen kontor.

Mitt emot våra hus, fanns polisstationen, med en hängande lykta, som hade en röd lampa. 

Såg ut att vara förskola idag. I alla fall är det roligt att alla dessa gamla hus fortfarande finns kvar och inte jämnats med marken.

Nu rör vi oss bort till Storgatan/Styrmansgatan och till ett hus som byggdes år 1897-1899.
Och är blåmärkt. Vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden"

Enligt Riksantikvarieämbetet, är det  kulturhistoriska mest värdefulla i Sverige. 
Vi har kommit till Apoteket Storken.

Allt är sedan urminnes tider i detta apotek, jakaranda, ebenholts och rosenträ. Inga nya skåp och lådor har satts in. 
Väldigt fin apotek.

Glasmålningar i taket som visar hälsa, sjukdom, liv och död.

Därefter kom vi till våran lekplats, som då hette Spiltan. Den är omgjord och har fått lite roliga leksaker, gräs och finare än då vi var små och gick på dagis där.
Både Anette och jag har ärr kvar efter våra vilda lekar i den parken hihihi.

Kommer så småningom fram till Karlaplan. Plaskdammen/fontänen, som vi har badat i, vilket man gjorde som liten.

Här finns även Maxim teatern.
Där var vi tidigt på lördags morgonen, innan skolan började och tittade på Sigge Fürst som hade Frukostklubben. Ett radio sänt morgonprogram med en signaturmelodi som vi båda två började klämmkäckt sjunga: 

God morgon, god morgon!
Hör fåglar sjunga glatt,
god morgon, god morgon i kör.
God morgon, god morgon,
kom du hem sent i natt
God morgon, förlåt att vi stör
Innan du går ut idag på jobb och spring och skubb
sjunger vi en liten stump i våran Frukostklubb
God morgon, god morgon
Etern ska bära fram en hälsning,
God morgon, till dig!

När radiosändningen var klar, minns jag att vi sprang, hållandes mamma i handen till skolan. Jo vi gick i skolan på lördagarna.

Sedan fortsatte vi ner till Strandvägen via Narvavägen, med ett titta-in-stopp, på Historiska museet. 

För att konstatera att även den foajen har fått ett nytt lyft med shop och cafe inne på gräsmattan. På min tid, var gräsmattan inte tillgänglig för besökare. Men lite busig som jag var, gjorde jag kullerbyttor och hjulade på den! Undrar om någon släppte ut mig där eller om jag smet ut, minns inte. Det museet var jag ofta på och förmodligen tjatade halvt ihjäl vakter, som gick runt där. Kommer ihåg att jag stoppade ner fingrarna i en slags kista/låda och fick upp ett riktigt gammalt mynt, hoppsan, det skulle man inte alls kunna göra. Men jag kunde det.

Det blev en glass i solskenet nere vid Strandvägen, innan vi åkte hem.

En riktigt härlig mysig, minnenas dag, hade vi på Östermalm.

Tack Anette.

Kram Yvonné