Schweiz Del 2 ...

 Del 2 av höstresan i Schweiz.

Dagen efter klassträffen åkte vi vidare ner i dalgången Toggenburg. Där mötte vi den äldre modell postbuss, som är så fin och blank. Till skillnad mot de nya engelska bussarna som har köpts in. Dom bussarna väsnas så pass högt i backarna att de har förbjudits att köra förbi äldreboenden och sjukhus. Verkar inte varit så genomtänkt. Vi kan hålla med om att det lät ordentligt när de kom gasande uppför backarna. 

Tänk att det känns på ett speciellt vis när man kommer runt kröken och ser den lilla orten Krummenau och husen uppe på slänten. Speciellt ett av husen utmärker sig med väldigt mycket blommor, det är Jakobs föredetta föräldrarhem. Mängder med blommor har dom, som syns vida omkring.
Vi svänger ner till den stora grusparkeringen som oftast fylls på med vandrarnas bilar, där finns några platser avsedda för husbilar. Är det fullt där, får man stå på den vanliga parkeringen. Vi tycker att man skulle kunnat plana ut husbilsplatserna lite, för som det är nu lutar det en del och ser inte välkomnande ut. Den vanliga parkeringen är helt klart planare. Men det är en plats att övernatta på för 12 Fr. som man får  scanna och köper via mobilen.

Vilken kanondag, solen sken och det var riktigt varmt 28gr och ingen vind. 
Ovanför min hatt, ser ni ringen där föräldrarhuset ligger.

Vi började med att gå upp till en kompis som bor i huset nedanför Jakob´s. Vi träffade honom en kort stund kväll innan på restaurangen och bestämde att vi skulle komma upp till honom. Man tycker inte att det ser så högt upp men när man börjar gå, då inser man att det är några höjdmeter, nästan 100.
Efter en stund tillsammans inne i hans svala hus, fortsatte vi upp till Dreien, det är så föräldrarhuset heter. När vi gick in på grusvägen som leder upp till huset, förstod vi att de var hemma, hundarna talade om att det var folk påväg.

Det här huset med alla blommorna sticker verkligen ut på långt håll, fantastiskt vackert.

Nu var det ett bra tag sedan vi besökte familjen men i somras var yngsta dottern där och de blev fint  välkomnade och fick en rundvisning av huset. Ja och nu kom vi och fick samma fina bemötande. Man kanske tänker att de ska vara trötta på oss, som dyker upp med några års mellanrum. Men absolut inget som de visar, utan de tycker det är intressant när Jakob berättar om de olika rummen, hur det såg ut då och vad de användes till osv Den familjen som köpte det, har tagit så väl hand om huset och renoverat enl deras behov.osv. Att golven sluttade har de fått ordna, annars hade inga nya möbler gått att använda. Hela 8 cm har fått höjts och fönster flyttats upp osv  Tur att mannen är händig. De har behållit den gamla entré dörren, så fint att spara den.

Men initialerna J L och årtalet 1915 

Ladan där djuren var, har idag gjorts om till alla deras kaniner, det är utställning och avels kaniner, även tupparna. Just den biten har jag svårt att se då de sitter i små burar, tupparna har bättre med plats och kunde vara ute. 

Solen gassade, bergen var klara, vilket man kan tacka fönvinden för och vi njöt av allt det vackra. Just från detta huset, vilket är enda huset, som man ser alla sju bergen med samlingsnamnet Churfirsten och berget Säntis. 

När vi stod där så zoomade jag in berget Säntis som vi vandrade upp till för många år sedan. Nämnde det i förra inlägget. På filmen ser man Säntis till vänster på filmen och så här blir det i zoom.

De sju bergen, som genomsnittshöjden är 2300m, zoomades den som är längst till vänster Chäserugg. Den skrev jag också om i förra inlägget och som man åker upp till från Unterwasser. Zoomen blev så här och då ser man restaurangen högst upp på Chäserugg.

Visst är det fint när man kan se alla sju bergen på rad, den typiska Toggenburg siluetten. Har sagt det tidigare men nämner det igen, där vandrade Jakob tillsammans med sin far när han var liten. Hans far hade ett rep runt midjan på Jakob så han skulle kunna hala upp honom ifall han föll ner från kanten!  Vilket som tur var aldrig hände. 
Vi blev nog lite kaxiga och tyckte att vi skulle fortsätta upp till skidbackens topp och ta en fika. Men se det blev alldeles för varmt, vi fick ge oss och vända om ner efter ett tag. 

Tänk förr, då var det lie och räfsa som gällde så fort skolan var slut och på skolloven. 
Nu finns det ordentliga maskiner som tar hand om allt på ett snabbt, mycket enklare sätt.

Ett dopp i Thur passade mycket bättre, trots att det var lite svalt i vattnet men riktigt skönt att sedan kunna sitta i gräset och torka i solskenet.

Senare blev det en sväng bort till Restaurang Adler för att möta upp kompisen igen, över att glas vin.

***

Dagen därpå var det lite molningt, vilket var riktigt skönt. Vi tog fram cyklarna för då hade vi bestämt oss för att inte ge oss, vi skulle upp till restaurangen Wolzenalp. 
Men det berättar jag om i nästa inlägg. 

***

Nu börjar det bli lite grusat i ögonen och längtar efter John Blund, dagens körning tog oss upp till Citti Park Lübeck. I morgon blir det färjan till Danmark.

Kram Yvonné