torsdag 28 september 2017

Sverige Del 11 Mot Piteå ...

Vi fortsatte våran resa, söderut den här gången och på svenska sidan av den fina Torne älven. 
Visst är det vackert i Sverige.
 Tredje gången vi passerade Polcirkeln, på olika platser.
Torne älven, är under 19mil, gränsen mellan Sverige och Finland, är även Norrbottens längsta älv med hela 520km. 
 Det började skymma när vi kom fram till Kukkolaforsen och fotografen var inte riktigt med när vi svängde in till:
Det var fint att se hur den brusar fram i skymningen. 


 På andra sidan som då är Finland stod ett par män med håvar och hoppades på fiskelyckan.
Här finns även en camping, som såg fin ut med restaurang bredvid forsen. Vi hade tänkt oss lite längre ner och rullade vidare. Men efter några km såg vi en husbil på en liten plats. Den platsen finns även med i "Park4night-appen". Vi svängde också av och slog läger för natten. När skymningen kommer går det fort.
Här sov vi bra trots att vägen går där jag stod och fotograferade. Fast det går ju knappt några bilar förbi, inga problem med nattsömnen då inte. Morgonen hade lite dis och dimma med sig.

 Älvens vattenmassor fortsätter förbi mig där jag stod.
 Mannen är ute i sin båt, mitt ute i älven.

Vi lämnar den lilla platsen och fortsätter, förbi Haparanda och tog av på väg 390, för att köra mot Morjärv.
Där gjorde vi ett litet stopp vid 
Kalix älv
Där fanns "Stegen till Himlen"


 Till vänster i bild ser man att det finns en camping, säkert mysigt att tillbringa några dagar där.
Vi fortsatte vidare.
Ja vad gör man i Morjärv kan man kanske undra?
Dessan, "sömmerskan", som många av mina läsare känner till, hade tipsat mig om en tygbutik där, 
GK Grosssist kompaniet.
Är i man i krokarna, som vi var eller som dom säger här uppe "ett lappkast ifrån" så for vi dit.
 En butik, som hade "allt" inte bara tyg. En påse med lite smått och gott följde med ut bla 2 tygsorter 
Nu var det bara symaskinen som fattades hahaha
Vände bilen återigen söderut och nästa stopp blev Luleå. Även det ett tips från Dessan. Fast nu handlade det inte om tyg, utan:
I ett litet hus på gården hade Mona sitt företag och säljer Tenntrådsarmband och tillbehör.
 Där skulle jag kunnat vara huuur länge som helst. 
Härlig doft av allt skinn.
 Hur ska man kunna välja av allt detta, det är som att bara ta en karamell ur en jättejättestor skål!
 Mona, naturligtvis väldigt trevlig glad tjej, hon visade mig hur jag skulle göra och jag nickade och sa Ja Ja jag förstår. Vilket jag långt ifrån gjorde eller snarare så att det gjorde jag just då, men knappast att jag kommer ihåg det nu hahaha.
 Innan jag gick in, frågade jag Jakob, som hellre tog sig en tupplur i bilen. Ifall jag skulle köpa material och försöka göra ett armband till honom? 
Svaret kom snabbt: Nej tack jag har ett fint som jag fått av Dessan. 
Jahapp då var det klart, förstod att det inte skulle gå att göra något åt honom inte.
Köpte lite material till mig själv för att göra armband. Hur nu detta ska gå till??
Ja då hade vi inte långt kvar på den dagens etapp.
Piteå, med det nya höghuset som man ser när man kommer in till staden.
 Titta där stod han, i lätt duggregn, mitt i gatan med plakatet upp och ned hihihi.
Tack till er goa vänner, Kjell, som stod ute vid stora vägen och dirigerade oss rätt.
Dessan, som tog vid och visade oss vidare till rätt plats.
"Trycka-på-knappen" och stödbenen gick ner. Vilken bra uppfinning detta är med hydraliska stödben, super.
Så roligt att vi kunde träffas igen.
Vad vi har gjort under de dagar vi var där, berättar jag om senare.

***
Vi har varit hemma snart i 1 vecka och jobbet rullar på.
Nu är det dags för lunch och därefter ger vi oss iväg igen med Annexet.

Kram
Yvonné



5 kommentarer:

  1. Kul att vi båda har varit till Kukkola i höst.😄Där är det jättefint ☺️Fiskarna stod där när vi var dit också. Jättefina bilder ni tagit. Kramiz

    SvaraRadera
  2. Glömde säga att det var superkul att ni äntligen kom tillbaka till oss uppe i norr :-) Kom snart tillbaka. Kramiz

    SvaraRadera
  3. Härliga dagar med goda vänner

    SvaraRadera
  4. Gränsfloden och Kukkolaforsen är fin! Så spänning bland alla tyger och prylar! Avslutning med egen ställplats. Härligt!!

    SvaraRadera