Det var en bra plats att övernatta på utanför
VinterkrigsMuseumet
i Raate=Dödens väg.
Historiskt sett var det kanske inte så roligt att tänka på vad som hade hänt där vi skulle sova men men Vi sov där på parkeringen och vaknade till lite duggregn. Museumet öppnade klockan 10 och vi var där då.
Kvinnan som arbetade där pratade bara finska och vi betalade 10E var och gick in.
i Raate=Dödens väg.
Historiskt sett var det kanske inte så roligt att tänka på vad som hade hänt där vi skulle sova men men Vi sov där på parkeringen och vaknade till lite duggregn. Museumet öppnade klockan 10 och vi var där då.
Kvinnan som arbetade där pratade bara finska och vi betalade 10E var och gick in.
Hon kom efter oss och pekade att vi skulle börja med att titta på en film som pågick i 14 minuter. Rösten, pratade på finska, vilket kändes lite otäckt, det blev så verkligt på något vis. Vi förstod inte ett dugg, som tur var gick det att få textat, tack och lov.
Ett stort minus var att all övrig information var just på finska och inget annat språk!
Det var utmed det röda strecket som Dödens Väg gick, fram till ryska gränsen.
Att titta på alla montrarna gick bra utan text men nog hade det varit sååå mycket bättre med svenska/engelska.
Utanför museumet stod en del fordon
Ett högt monument finns det på ett stort öppet fält på 3 hektar. Där var det stenar utplacerade, en sten för varje stupad soldat, cirka 22 800 stenar.
Högst upp i själva monumentet, hängde 105 klockor, en klocka för varje dag, som kriget varade.
Vintern 1939-1940
Vi åkte ut på Dödens Väg, 18km lång.
Tänk att här utmed vägen låg döda soldat kors och tvärs i den kalla djupa snön. Ner till -47 grader hade det varit.
Ryska monumentet
Stannade och gick runt bland skyttegravarna.
Så kom vi fram till gränsen och här tog vägen slut.
En gränsövergångs stuga finns kvar, den var stängd. Annars kan man få gå in i den, som ett litet museum.
Vände om och samma väg tillbaka
Ute på stora vägen fortsatte vi förbi Suomussalmi och lite renar
Inte kan man komma närmare naturen inte, bara att öppna dörren för att plocka lite bär till efterrätten
Det är gott det.
Kram
Yvonné
Kram
Yvonné
Finland har i kåvar.
SvaraRaderaKram
Det är bara nästgårds
RaderaKram
Visst behövs lite närhistoria, allra helst i dessa tider. Krig är alltid ett förlustspel, men här var det ändå en fin plats att reflektera på. Synd att det inte fanns något inspelat eller text på engelska eller svenska.
SvaraRaderaEn broschyr kunde man köpa som var på svenska men inte samma sak som är skrivet inne på museumet
RaderaKram
Jag har varit på något liknande i Jakobstad, men inte alls så stort. Hu så hemska minnen!
SvaraRaderaKram
Visst är det och det kommer så inpå när vi gick just där det hade skett
RaderaKram
Vi är också så intresserade av historien, men lite sorgsen blir man ändå när man vet att folk stupat under kriget där och dessa vallgravar. Ett minne men ett sorgligt minne ändå. Kramizar
SvaraRaderaJa ett sorgligt minne och kusligt att gå i vallgravarna
RaderaKramizar
Ni har oxå varit på en sorglig plats. Man får sig en tankeställare.
SvaraRaderaHa det fortsatt gott.
Kram 😎😎
Visst får man en tankeställare
RaderaNi får också ha en fin resa
Kram
Så himla intressant att läsa om allt ni sett.
SvaraRaderaHit borde vi ju också åka vi som har haft våra pappor i kriget båda två.
Rantafars pappa var 17år och 1.50 lång liten kille när han drog in i kriget,
typ lika lång som geväret han hade bredvid sig och skulle försvara sig med !!!
Vi måste bara åka dit vi med ävenom jag tyckte det såg så vemodigt sorgligt ut, men så är det ju med alla krig.
Väntar med spänning på fortsättningen av resan.
Kanske lite gladare dagar hos tomten !!
Kram från Rantamor och Rantafar.
Oj så sorgligt att höra och så ung med en stor mössa i den kalla vintern. Ni kommer bli väldigt berörda av det besöket.
RaderaKram
En massa spännande saker ni har hittat att titta på under er resa👍😉
SvaraRaderaJa det blir en och annan plats vi stannar till på
RaderaKramkram