Efter besöket på Havets Hus, gav vi oss ut i blåsten igen, som inte var nådig.
Jösses vad det blåste när vi gick utmed havet vid Vikarvet. Passerade den stora Frifararen, en garnfiskebåt från 1890, som byggdes på Orust.
Bredvid Frifararen fanns en djup Jättegryta, som man kunde hoppa ner i. Ingen av oss fyra var sugna på att göra det, tror det hade blivit svårt att ta sig upp .
Vi fortsatte vidare på Bautastensvägen, som en allé med stora stenarna från stenbrottet bredvid.
Passerar Pinneviksbadet, som fullt förstårligt låg öde.
Dimman håller i sig.
Långt bort kan man se det lilla vita fyrhuset, ute på udden av Stångehuvuds Naturreservat. Det är Lysekils mest kända fotograferade byggnad.
Inte går det att söka lä här när vinden ligger på från havet.
Vi tar oss fram över de rödaktiga granithällarna, som på vissa ställen har räcken och trappsteg
Ja så var vi framme vid Fyrhuset, som var i bruk fram till 1940. Då blev det ersatt av fyren ute på ön Humlesäcken. Fyrhuset är renoverat och det är även en plats som många vill gifta sig på, fast inte en dag som denna.
En titt runt husknuten och blåsten pressade mig tillbaka. Bra att det fanns ett räcke uppsatt, då det var ett stup på 12 meter ner till havet.
Vi gick snabbt tillbaka, det var inte trevligt att vistas där ut på udden.
Senare på kvällen började solen göra ett försök att visa sig och vi tog en runda på stan.
En stor Muralmålning av Vera Bugatti, fann vi på en gavel. Målningen handlar om migranter gränsövergångar och flykt.
När dimman lättade upptäckte vi ett stort Lysekils hjärta ute på bryggan. Klart vi skulle fotograferas.
Söndagens morgon bjöd på kanonväder med tanke på solen men vinden höll i sig, dock minskat något.
Vi kunde se både kyrkan och över till Fiskebäckskil.
Men det var dags för oss att säga Hej då till varandra efter våra två dygn på kajen, det är vad man också får stå där.
Bra tömning borta vid den andra ställplatsen på grusplanen, både för toa och gråvatten. Bara att slå in sin kod som man har fått när man betalade ställplatsen.
Bra tömning borta vid den andra ställplatsen på grusplanen, både för toa och gråvatten. Bara att slå in sin kod som man har fått när man betalade ställplatsen.
Vi fortsatte till Orust.
Kram Yvonné
Vilket fint inlägg med härliga bilder du gjort från vår blåsiga tur på klipporna. Tur vi inte blåste bort men massor med frisk luft fick vi och ytterligare ett härligt minne i minnesbanken!
SvaraRaderaSom jag skrev i ett annat inlägg, Västkusten har inte fångat mitt hjärta trots många försök. Tacka vet jag den mjuka sanden på Lyckesand i Bödabukten. Bara bra att vi är på var sin sida och försvarar landet.
SvaraRadera