onsdag 10 april 2024

Stockholm En Tidig Morgon ...


 Tidigare i veckan tog vi bussen tillsammans med många andra, som skulle in till stan för att arbeta. Det var långa bilköer, tänk att sitta så varje dag, suck. Nu åkte vi bussen som hade sin egna fil att köra i, vilket gick ganska fort. Folk springer ner för trapporna för att hinna med just den, tunnelbanan. Medans vi höll oss utmed kanten och inväntade nästa tunnelbana. Absolut inget som vi saknar eller längtar tillbaka till, stressen att hinna med just den bussen tåget osv. 

Jakob hade en tidig tid hos sin ögonläkare för laserbehandling, vid Odenplan.
Där var en stor rundel med knoppiga påskliljor, som med säkerhet kommer att slå ut om några dagar.

Under den korta tiden han var där, hann jag gå en runda bort genom Vasaparken. Det är en medelstor park som liggen mellan Odenplan och St. Eriksplan utmed Odengatan, Torsgatan och Dalagatan.


En park med utegym, bollplan som på vintern spolas till skridskobana. Mycket gräsytor för picknick, det finns ett par kafeer, minigolf och lekplats. Saknade dock Vårblommorna, som jag trodde skulle finnas på kullarna. 
Det kom lite regn medans jag gick genom parken fram till yoga paviljong, som ligger ut mot St Eriksgatan.


Vårblommorna som saknades i parken, fanns det desto mer utav på St Eriksplan. Ett hav med Krokus i olika färger, mest vita, vackert.


Fin portal ner mot Atlas området.

Utanför en port, var det ett par fint planterade blomsterarrangemang. 
Tror det är turkisk dubbel julros?

Buskarna mot husväggen börjar slå ut sina skira blad.


Fint olika mönster var lagt med stenarna




Uppifrån parken tittade jag ner till cafe Sweets, som Camilla Hamid, hemkundskapsläraren, influenser,  receptkreatören har öppnat. Hon är påväg att öppna ytterligare ett ställe i Sturegallerian, Stockholm.


Utmed den fjärde sidan av parken som ligger åt Sabbatsbergs sjukhusområde hittar man Estman institutet, Folktandvården.

 Får rysningar av bara namnet. Det tog emot att gå in genom dom stora tunga dörrarna och doften av tandläkare slog emot mig.

Det här finns att läsa på Wikipedia:

Institutet uppfördes på initiativ av den amerikanske industrimannen och uppfinnaren George Eastman, som 1930 donerade en miljon dollar till Stockholms stad.[2]

George Eastman var en av männen bakom den moderna fotografin och med sitt företag, Eastman Kodak Company, blev han förmögen. En del av sin förmögenhet donerade han till Sverige. Liknande donationer hade han gjort till barntandvård i flera städer runt om i världen, den första hade han gjort redan 1917 när Eastman Dental Center öppnades i RochesterUSA. 1935 öppnade en Eastmanklinik i en då nyuppförd byggnad i Bryssel, idag Europeiska historiens hus.



Jag kan inte säga att jag minns denna staty Moderslyckan av Olof Ahlberg 
Däremot dessa väggmålningar i väntrummet, med många små figurer och händelser, kan jag minnas lite svagt att vi tittade på.
Väggmålningarna är gjord av Einar Forseth, svensk målare tecknare illustratör osv och mest känd för sin bysantinskt inspirerade guldmosaik i Gyllene Salen, stadshuset. 



Då, på min tid slutet av 50-talet, var alla tandläkarstolarna i en enda stor sal, som ett öppet kontorslandskap. Minns att stolarna var vridna så man kunde titta ut genom fönstret. Idag är det tack och lov egna rum. 



Vet inte varför jag egentligen gick dit till tandläkaren, hade inget fel på mina tänder eller så. Däremot minns jag att jag vägrade öppna munnen och skrek som bara den, så det blev lite oroligt i den stora salen. Då fick jag gå en trappa upp i ett eget rum där tändläkaren bände upp munnen med en gummispatel! Vad som hände minns jag inte riktigt men tror att jag bet honom,  kanske lika bra att jag inte minns alla detaljer.
Trots den händelsen, skriker jag inte och jag öppnar munnen, när jag går till tandläkare.  

***
Jakob var snabbt klar och vi gick förbi Observatoriekullen, som man hittar en bit från Odenplan, Drottninggatan. Där var det Vårblommor, inte riktigt utslagna men nästan.

Följer Drottninggatan ner


Det hänger några dekorationer över gågatan, tycker det liknar Vallmo. 



Där Drottninggatan slutar, tar Riksbron vid och Norrström med sitt vatten forsar fram, det ser ut att vara högt vattenstånd.

Precis bredvid Riksbron, på Strömgatan, hittar man det vita Sagerska huset. Byggnaden, som är den officiella tjänstebostaden för statsministern.

I ena hörnet Drottninggatan Strömgatan finns den här statyn Homeless Fox/ Hemlös Räv, gjord i mässing av den brittiska skulptören Laura Ford.
Fin vemodig med sina filtar och en sko, nalle i knät.


Efter att tittat tillbaka därifrån vi kommit, gick vi vidare på Riksgatan.

Och plötsligt var vi framme på Stortorget i Gamla Stan.

Nu var vi riktigt kaffesugna och det passade bra att gå in på Grillska Huset från år 1649.
År 1913 tog Stadsmissonen över och gjorde det till en fristad för utsatta människor o drev cafet fram till 2022 då tog Grillska Huset Restaurang & Konditori ab över. Det finns ett bageri och ett skänkrum, man kan äta lunch/middag. Det är ibland berättarkvällar, quiz  lite blandat som händer.
Det finns en innergård som dom öppnade och vi valde att sätta oss ute i solen med kaffe macka och goda bullar.





Vi gick vidare genom Gamla Stan mot Slussen och passerade Brända Tomten, Under Kastanjen.



Mårten Trotsigs Gränd
Stockholms smalaste gränd med sina 90cm och som går mellan Prästgatan och Västerlånggatan.




Ute vid Skeppsbrokajen såg vi Djurgårdsfärjan lämna kaj.


När vi väl kom hem hade vi gått 13500 steg, nästan 9km.

***
Ett par hyacinter hade slagit ut i rabatten och snart är det dags för Körsbärsblommorna.



Kram Yvonné











4 kommentarer:

  1. Jag gillar Stockholm, tycker det är en vacker storstad med närheten till vattnet var en är nästan. Kul att få följa med på er promenad!

    SvaraRadera
  2. Stockholm är verkligen en vacker storstad som vi gärna besöker och extra trevligt har det varit när vi fått ha dig som ”infödd” guide. Det är verkligen win-win. Ni får komma hit och uppleva västgötanatur och vi åker upp till er och nöter asfalten. Ett jättefint inlägg!

    SvaraRadera
  3. Det var en rejäl promenad med mycket fint att se längs vägen. Statyn med räven tyckte jag väldigt mycket om, trots det sorgliga i att den är hemlös.

    SvaraRadera
  4. Vad mycket vackert ni har att visa upp i er stad. Tandläkare har vi på Byn också. Under 22 år hade jag tandläkarskräck och gick inte till tandläkare. Det slutade med lika många besök för att återställa alla skador.

    SvaraRadera