Precis så kände jag igår, när det var dags att träffa min barndomsvän från de första åren. Vi var ihop till första klass, sedan flyttade hon och det blev sorg i hjärtat. Visserligen träffades vi några gånger, upp till vi vart 10 år. Men det var inte så lätt att kunna ses förr, avstånden var "längre" och kommunikationerna mycket sämre, så med tiden föll vi isär.
Detta med Facebook, är egentligen inte mycket jag håller på med. Men i vårat fall är det roligt, vi hade nog inte hittat varandra lika lätt. Hon har visserligen behållit sitt flicknamn, vilket jag inte har gjort.
Men så igår, sågs vi. Så lik sig hon var och detsamma sa hon om mig ha ha ha
Vi strosade runt i Tantolunden bland de vackra trädgårdarna och pratade o pratade.
Kontrasterna med de vackra blommorna och höghuset i bakgrunden!
Till slut kom vi upp till Tantoberget eller vad det nu heter?
Att titta så mycket på utsikten blev det inte, för vi bara pratade ha ha ha
Hade "några" år att berätta om!
I Tanto, passerade vi Ställplatsen, det var 8 stycken husbilar, som stod där.
Endast en var från Tyskland resterande svenska husbilar.
Till slut hamnade vi vid Södra Station och på Restaurang Stekpannan, som har jättegod mat.
Där intogs:
lammfile med potatisgratäng och tsatsiki
och lite rött vin.
Nu har vi bestämt, att nästa gång, som kommer bli väldigt snart, så ska våra mammor också få träffas!
Vilken Härlig Dá ah ah ah ahhh
Man Blir Härligt Glá ha ha ha haaaaaaaaaa
Nu väntar arbetet
Kram
Yvonné
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar