Sir Nogger....

Våran fina katt har blivit sjuk. Den senaste veckan har det varit ett antal resor till veterinären. Han blev lite kinkig med att äta och drack inte så mycket. En tur till veterinären så han fick vätska intravenöst. Det blev ytterligare två besök med vätske påfyllning.

 
Senast igår var vi och gjorde ett ultraljud över magen och det konstaterades att han har en kronisk njursvikt på sin vänstra njure. Den högra njuren har inga kroniska besvär men är något ljusare mot vad den ska vara.
Inget roligt besked alls, kan jag säga. Nu har han fått speciellt njurfoder men han vill inte äta så mycket, som han borde. Dricker gör han någon enstaka gång. Ja det förstår väl alla vad det resulterar i eller hur? Ett par dagar utan mat och dryck så orkar inte kroppen längre och katten dör. Tvångsmatning, är väldigt plågsamt att göra och det kommer jag inte att göra.

    Det blir tuffare dagar framöver. Hittills har jag haft ett par mer eller mindre sömnlösa nätter. Det snurrar mycket i huvudet.  Det är fruktansvärt jobbigt att besluta om och när, vi ska avliva honom så länge som han får i sig lite mat och vatten.

När han kommer och stryker sig mot mig och spinner och lägger sig bredvid, så är han ju som vanligt men jag vet ju att mat och vatten också behövs.

Tankarna på hur det var när våran Tirra blev sjuk kommer såklart fram. Det var vid den här tiden för 4 år sedan och det känns som  igår.

Skönt att Jakob kan vara hemma medans jag är på jobbet och gör mitt bästa att inte gråta när jag är där!

Nu ska jag titta till Nogger igen.

Kram

Yvonné