Tåg Till Umeå ...

I förra inlägget avslutade jag med att skriva: lite snö skulle sitta fint.
Då visste jag att det skulle ske snart.
Långt innan tuppen vaknade, var det dags för mig att stiga upp och göra mig i ordning. På med ryggsäcken och paraplyet uppfällt gick jag i mörkret till bussen klockan 04,45 Usch för sådant väder.

Paraplyet, som var lite halvtrasigt, ställde jag kvar i busskuren. Jakob sa att han kunde ta en promenad dit för att hämta hem det senare på dagen, ifall, det fanns kvar. Vilket det inte gjorde hahaha då hade någon annan fått användning för det och vi behövde inte kasta det på återvinningen.

När det är lugnt och lite folk, då ser man också en del saker som annars försvinner i vimlet. Till exempel som den här stensatta pelaren nere på tunnelbanans perrong, som man behöver se lite på håll för att upptäcka personerna längst ner på pelaren.

På Centralstationen var det ganska glest med folk, klockan hade blivit 05,40. Mannen från kyrkan kom även denna morgon med sin Dramat, däri hade han kaffe och väckte de sovande uteliggarna.

De flesta som varit på Stockholms central har nog sett den stora öppningen i golvet på entré plan. Därifrån ser man ner till underliggande förbindelsegång till tunnelbanan. Öppningen är en känd mötesplatsen och har kallats olika såsom, bögringen spottkoppen själv säger jag Ringen. Med tanke på att det kallades för spottkoppen, går jag aldrig under öppningen, utan alltid vid sidan av. 
Ringen, som har varit en mötesplats ända sedan jag var liten, har liksom bara varit en ring där man möttes. Inte har jag tänkt på vad det varit för figurer, fram tills nu när jag hade tid och gick runt och tittade närmare.
Nu vet jag mera, så här: 
Ringen, invigdes 1959. Smideskonstverket gjort av skulptören Stig Blomberg, var en gåva från Svenska järnvägsmannaförbundet till Statens järnvägars 100-års jubileum 1956.

7 meter diameter och med figurer som föreställer de olika vädersträcken.

Mot norr fanns en eskimåfamilj med en säl.

Mot syd, en afrikansk medicinman

Mot ost en fågel fenix på ett indiskt tempel

Ja då var det bara väst kvar, men där hade en familj hunnit ställa ner sin stora packning med skidor osv och jag kunde inte be dom flytta allt hahaha. 

På mässingsräcket finns några figurer, bland annat en tiger och ett fantasidjur som biter sig fast, vill nog inte ramla ner.

Det blev dags att gå ut till spåret där tåget rullade in, som skulle under dryga 6 timmar ta mig upp till Umeå.

Norr om Gävle började snön och högre upp i landet, mer snö var det.

Målet med resan var så klart att hälsa på Dessan och Kjell. Det var två år sedan som jag var där uppe på vintern, nu var det dags igen.
Dessan mötte upp vid stationen och  Kjell hade gjort i ordning lunch, Chorizo Parisare mums, det finns inte att få tag på nere hos oss, då blir det extra gott.
Vi tog vi en promenad i den härligt vita snön.

Nog fanns det snö allt och det är så vackert.

Och naturligtvis fick jag även Pite palt, jag var som i himmelriket, det är så gott.

Första dagen avslutades med att det började snöa. Visserligen var inte Dessan lika glad åt snön som jag, hon önskar få Vår. 

Fortsättning följer

Kram Yvonné