Norge Trollveggen Och Sverige ...

Följande morgon vaknade vi till ytterligare en mulen sådan. Vi började bli vana med regn och moln. Den ena turistbussen efter den andra kom in på den stora parkeringen. Ut kom alla med kameran i högsta hugg för att fota. Ja vad skulle dom fota? Trollveggen var ju bara i moln. 

Om man kunde bortse från molnen, skulle det se ut så här. 

Det här var en bild på informationstavlan, som jag fotade med alla de olika klätterlederna.
Trollveggen är en känd bergsvägg på fjället Trolltindan. Europas högsta lodräta bergvägg med 1700 meters höjdskillnad från dalen upp till toppen. Varav 1000 meter är i princip helt lodrät och som delvis lutar utåt, 50 meter.
Man har tidigare bestigit själva berget Trolltindan men 1965 var det ett norsk klätterteam, som först tog sig upp för väggen. Redan dagen efter kom ett engelskt klätterteam upp via en annan rutt. 
1986 förbjöds det med BASE-hoppning/fallskärmshoppning efter att det hade varit en hel del dödsfall.
2006 blev en klättrare räddad med hjälp av helikopter. Men efter den händelsen har man förbjudit alla räddningsaktioner i och omkring väggen, då det anses för riskabelt.

Leden som är märkt med nummer 4 är den som länge rankades som den hårdaste tuffaste "bigwall" lederna i världen. Den är 1100meter lång och det tar mellan 8-12 dagar att göra.
Leden med nr 5 är 950 meter och är den som troligtvis flest har gjort.

Ja men ni hör ju hur galet denna bergvägg är. Och så ligger molnen och förstör för oss som vill se berget.

***
Vi gav oss iväg vidare på väg E136 med lite fika foto stopp.

I orten Dombås tog vi vänster och gick ut på E6 upp via Dovrefjell till Hjerkinn. Där svängde vi av på
väg 29 och sedan Fv30 mot Röros.
Det var fint uppe vid Dovrefjell, dit skulle jag gärna återvända till och vandra. Vi valde ändå att fortsätta efter att vi fikat. 
Innan vi stannade, hamnade vi i värsta regn blås väder, det var som att köra rakt in i en svart vägg, ganska obehagligt.

Tidigare i veckan hade E6 varit stängd på grund av snö. "Det går fort i hockey" som sonen sa, för vi såg inget av någon snö vid vägen där vi åkte. 

Tittar man åt olika håll, så var vädret minst sagt varierande.

Dit som det var allra mörkast, dit skulle vi fortsätta.

Vägarna som vi har kört, har varit bra, inga konstigheter.  Förutom den som vi skulle köra efter rasten,
väg 29. Den hade en hel del att önska, om man så säger, mycket potthål i asfalten. Kom till slut ut i Alvdal och fortsatte väg 3 bort till Röros. Ganska lite trafik har det varit och stundtals har vi varit helt ensamma.
Tråkigt när molnen bara delar med sig av vatten. Vilket det fortsatte att göra även när vi kom fram till Röros. Båda två ruskade vi på huvudet, nej ingen av oss ville gå ut och se på stan. Så vi rundade regniga Röros och fortsatte väg 31 in till Sverige.

***

Tillbaka i Sverige och vi kom in till Fjällnäs,
och det första som Välkomnade oss var dessa renar som kom gående på vägen.

Bestämde oss för att övernatta på den stora parkeringen vid skidliften Hamrafjället
N62.5739 E12.2243
Där stod vi helt ensamma

Förutom renarna som gick runt omkring oss och tittade. 

Tyst och lugn var natten, förutom lite regnsmatter.
Innan vi åkte vidare tog vi en promenad och passerade enl Jakob, de hemska nybyggda husen. Jösses så många trappsteg upp till några av de husen. Funderade på att man bör vara ganska stark vältränad för att orka bära upp väskor skidor matkassar och allt annat man har med sig till husen. 

Kom fram till den stora snöhögen som låg under allt täckmaterial, mitt i backen. Pratade med mannen i shopen som berättade att all den snön räcker till hela backen. Därför kan dom sätta ett bestämt datum för när backen öppnar, det är inget att oroa sig för, snö finns till skidåkarna.

Renar och regn lämnade vi bakom oss 

Och åkte bara 11 mil, riktning Vemdalen där vi hittade en liten plats precis vid en fors.
Gudomligt gott att få ta av sig långkalsonger och sova en stund, med den värmande solen i ansiktet.

N62.4756  E13.8853

***
Så här blev vägen från ön Runde tillbaka till Sverige.

Kram Yvonné