Vägen Blockerad......

Igår morse vaknade vi efter en god nattsömn, trots att stora vägen går förbi på ena sidan där vi står.  Solsken och frukost ute med bilarna som körde förbi på lokalvägen och tutar vinkar, cyklisterna  ropar Bon Apetito eller hur det nu stavas!

Stannar man på en udda plats i en liten ort så vet snart alla om det och ska köra förbi och titta på oss hahaha

Vi forsätter utmed Italiens södra kust. Lugnt på vägen knappt några bilar alls. 

GPS´n informerar hela tiden om avstängd väg och vill räkna om oss. Och det till västra sidan av Italien! Men herre jösses vi ska ju köra utmed södra och östra kusten, fattar den inte det, säger vi och kör vidare.

Möter och blir omkörda av lastbilar. Hmmm ligger det något i vad GPS:n säger att vägen är avstängd?

Ja ja det måste väl finnas en annan väg att leda in trafiken på eller hur?

Trodde vi ja! Helt plötsligt står vi där bland sand och vägmaskiner.

En kvinnlig polis står i solen, mitt i dammet, bland alla lastbilar personbilar och visslar i sin visselpipa. Svetten rinner ner i pannan på henne när hon lyfter på mössan och viftar med armen så jag ska förstå, att det finns ingen väg att åka på, vänd om!

Visst syns det att vatten har runnit här.

Ok då hade alltså GPS:n rätt.

Vi vände om och fick en fin utsikt över Etna som hade fått ett vitt täcke med snö på sig. Lite svårt att fota då molnen var där också.

Alltså passerade vi där färjan går över till Sicilien ännu en gång och körde upp på västra sidan av Italien igen hahaha

Nu får vi en tur från orten Gioia Tauro och väg S111 som tar oss över "bergen". 

Stora höga gamla olivträd passerar vi

Kommer upp på en passhöjd runt 900meter

Massor med små små cyklamen växer det utmed vägen.

Även på den här vägen märks att det har regnat och stora stenar rasat ner.

In i molnen

och ner på andra sidan. En fantastisk natur har vi fått sett.

Vi hittar en plats där man hämtar källvatten och svänger in på den för att övernatta. 

Här står vi fint omgivna med de stora eucalyptusträden.

NN38.28134 E16.19535

I morse var temperaturen bara +15gr, vi stod på en höjd av 400meter. Och så fort solen kommit över trädtopparna blev det shortsväder direkt hihi

Fyller upp bilen med källvatten och fortsätter rulla ner mot kusten.

Innan vi kommit så långt stannade vi i byn Gerace, som ligger på en höjd 450 meter tror jag det var.

Oj vilken trevlig mysig by, verkligen ett ställe man kan stanna till i,om man är i krokarna.

Den är dessutom utnämnd 2015 till den 7:e vackraste byn i Italien!

En fantastisk utsikt ut mot havet i diset.

Fina mönster i gatorna.

Domen som är Calabriens största.

När vi strosade runt kom det ljuvliga dofter från en liten restaurang/vinbar.

Hungern satte in direkt hihi

Antipasti

Risotto med olika skaldjur, bland det godaste jag har ätit på länge.

Jakob åt pasta med grönsaker

och en fikonpaj.

Därefter fortsatte vi ner till kusten och då ser Gerace ut så här.

Jaha vad händer? GPS:n säger avstängd väg, igen!

Nej vi fortsätter det kan inte vara sant, ännu en gång.

Jodå och nu ser vi det också efter att parkerat bilen där andra har parkerat för att gå och titta på förödelsen.

Marina di Caulonia heter orten där detta har hänt.

En bropelaren har gett med sig och ena vägbanan har ramlat ner!

Den här gången fanns det en smal väg som trafiken leddes runt på. Det blev en extra sträcka på 

12 km. Man kan undra hur länge den vägen kommer att hålla med all tung trafik, som leds om, stora sprickor var det lite här och där!

Svårt att hitta någonstans att stanna efter allt som hänt utmed kusten.

Nu har vi slagit "läger" vid havet och det ser förskräckligt ut med all bråte på stranden.

Många kommer ner och hämtar ved, vilket är bra.

N38.42074 E16.56472

I morgon rullar vi vidare. Hur och var vet vi absolut inte längre 

Vi får däremot se mycket 

Kram

JoY