Min Tid I Kashmir, del 1....

Börjar man att titta bland saker och ting, så ger det ena det andra eller hur?

När jag nu hittade de Indiska brevpapperen, (föregående inlägget) hamnade jag naturligtvis bland alla fotoalbum från den tiden då jag bodde i Kashmir. Med hjälp av mina foton i dessa vackra album med de så typiska handmålningarna på omslaget, ska jag visa bilder från min tid där. 

Tyvärr är kvaliten på bilderna inte de bästa eftersom jag har fotat av dom för att använda i bloggen.

 På den tiden hade jag en kamera med filmrulle och bilderna framkallades och sattes in i album. Kvar finns negativen men det blir konstigt att visa negativ på bloggen hihihi.

"I Indialand bak Himalayas rand

där händer det konstiga saker ibland.

Det bodde en trollkarl, han trollade så

att åtta blev nitton och nitton blev två.

Han trollade så att ett berg kunde bli,

en fettisdagsbulle med vispgrädde i.

Så vattnet som rann i en flod ett tu tre,

förvandlades till både kaffe och te."

Denna barnvisas text var nog ett av det första, som jag tänkte på när det bestämdes att jag skulle resa till Kashmir i Himalaya bergen.

Januari 1995

Gick jag ombord på AirIndias inrikesflyg mellan Dehli till Srinagar.

Hahaha inrikesflyget sin egen packningsteknik av resväskorna!

Här satt man och höll emot väggen med händer och fötter när planet gick upp!

 Det var ett stort projekt som skulle byggas uppe i Kashmir. Uri Civil Skanska  Min dåvarande man, hade fått jobb genom Skanska och jag skulle följa med på 1,5år.

För att komma in till arbetsplatsen och där vi bodde, var det säkerhetskontroll. 

Hoppas att jag minns rätt nu! 

Våran camp där vi bodde, var ca 12km in i arbetsområdet.  Arbetsområdet, var 25km långt och följde floden Jhelum River, och på den vägen fick vi röra oss fritt. Med reservationen, endast på vägen, alltså inte avvika från den!

"GingelCamp"

så hette campen där vi utlänningar bodde.

Omgärdade av en hög mur, så var känslan lite av en "rastgård i ett fängelse".

Men en fin sådan, som hade allt man behövde. 

Matbutik, en jättebra restaurang, sjukstuga, två tennisbanor, stor pool, fotbollsplan som även var landningsplats för helikoptern, skola, bibliotek, gym, videouthyrning. 

Kanske jag har glömt något men i stort sett allt som vi "behövde" för att klara av dagarna.

Så här såg Campen ut uppifrån berget. 

På andra sidan Jhelum River går vägen, som leder genom hela projektet och bort till orten Uri (där militärens golfbana fanns, och som vi fick spela på, tror det var på söndagarna) och ytterligare några kilometer till, så var man vid Pakistanska gränsen.

Till höger i bild finns en liten röd prick, det var huset som jag bodde i. 

Precis utanför tomten ser man en promenadväg, den patrullerades av vakter med laddade vapen, dygnet runt! Och bredvid promenadvägen är den höga muren, på ett par meter, som skiljer oss från livet utanför....

Ingången till Campingen är vid X ovanför mitten, till vänster i bild. Även där stod vakter och skötte kontrollen på alla som gick in och ut.

Det var här två svenskar från Uri projektet, blev kidnappade 1991 och blev släppta efter ca 90 dagar.

"Min gata" såg ut så här, den dagen jag kom dit.

Själva Campen låg på ca 1500m höjd och det kunde komma några dm snö. Temperaturen höll sig runt ett par minusgrader men varade inte så länge. 

Högst upp på det här berget togs bilden över Campen.

Vakterna, såg ut så här när dom gick runt i Campen!

Kunde skrämma vem som helst. 

Solnedgången från trädgården mot Pakistans håll.

Trädgårdsmästaren Nazir.

Det är en pytteliten trädgård men trädgårdsmästare vill man ha i alla fall.

Självklart vill man att dom ska ha ett jobb och kunna försörja sin familj eller hur?

Det här är matbutiken.

Byggnaden längre bort är Restaurangen.

Vägen, den mörka vågrätta linjen i snön högt uppe på berget, där fick inte vi åka.

 Det var en stor militär anläggning på toppen. Vi var ju väldigt nära gränsen så ..... Runt omkring oss i bergen, var det hundra tusentals militärer. Såg även stora Bofors kanoner uppställda och ibland flyttades dom runt till andra ställen.

Utanför campen såg det lite annorlunda ut.

Så gott som varje söndag kom det några försäljare och plockade upp sina varor.

Det här var skräddaren Salaman. Han hade tidningar med sig så man kunde peka ut vad man ville ha uppsytt. Även tyg och sedan togs mått och helgen därpå var kläderna klara.

Den här mannen har plockat upp sina papier mache saker.

Elefanter ljusstakar skålar och fåglar.

Naturligtvis även mattor.

Följer man muren några tiotal meter kommer man fram till de riktiga butikerna.

Övervåningen på det här huset, där håller trägubben till.

Han hade många fint snidade träsaker. Även där kunde man lämna in bild på vad man ville ha gjort.

Kossorna sköter återvinningen, mumsar i sig skräpet.

Doctorns Clinic

finns här bakom tygskynket.

Grabbarna som bakar bröd i dom stora runda ugnarna.

Slaktarn 

Butiken med Frukt Grönt och Fågel

En skräddare i skräddarställning på golvet.

Om man ville vidga sina vyer, vilket min väninna och jag gjorde ibland. 

Gick vi ner för backen som ledde till och från campen. Där mötte man kvinnorna som stretade med sina stora vedhögar på huvudet eller tvättade i det kalla bäckvattnet.

När vi gått över bron och Jhelum River fanns det en liten Polisstation där. 

Dit gick vi ibland för att prata med poliserna och bli bjudna på lite te.

Var det solsken satt vi utanför 

Annars blev vi inbjudna på stationen och fick sitta på trälådan.

Vad gjorde då alla männen? Jo dom följde det som hände i byns butiker hahaha.

Där kunde man inte gå ensam och titta, utan det var alltid ett helt gäng med nyfikna ögon, som hängde över axeln för att se vad man tittade på. (jag var lite yngre då)

Eftersom butikerna var väldigt små, var det ibland svårt för alla att få plats inne i butiken hahaha

 Att köpa stoppade täcken och kuddar var inget man gjorde mer än en gång!

Jag köpte en kudde för jag ville ha själva innehållet, till en annan sak. Oj vad det var mycket innehåll i den kudden!

Damm, sopor, träflis, en och annan cigarettfimp och blandat med lite tygrester osv hahaha

Ja här ser man var männen håller till hahaha

Mannen som sitter på huk, på hela foten, i bakgrunden. Så kunde man se männen sitta på rad, då såg det ut som "höns på en pinne".

En har grova kängor på sig, en annan har flipp-flopp. Man tager vad man haver.

 Här får jag hjälp av militären att välja byxor.

Vid den här butiken vart det ingen trängsel, jag gick snabbt förbi!

Tror jag avslutar första delen av min Kashmir vistelse här.

Det kan lätt bli huuurrrrr långt som helst!

Kram

Yvonné