fredag 6 september 2024

Grottbostäder I Langenstein ...

Fortsätter från det förra inlägget där vi besökte sandstensklipporna. När vi åkte därifrån gjorde vi ett stopp i en liten by precis bredvid, ja kanske 5-6 kilometer emellan, man var tvungen att ge sig ut på stora vägen.
Den byn heter Langenstein, där finns grottbostäderna, som vi ville besöka.
När man kommer in i den lilla byn och vägen ringlar sig fram mellan husen, allt ser stängt ut, det är tyst och lugnt. Då undrade vi: Var parkerar man, det borde finnas någon plats med tanke på att det finns en turistattraktion. Hittade ingen parkering, det kom ut en dam från ett hus som vi frågade. Hon tyckte att: ställ er vid det nedlagda bageriet, där får eran bil plats. Ja sagt och gjort, det gjorde vi och gick sedan de 200 metrarna upp till grottbostäderna. 
Klockan var bara 10 och vi var  ensamma som gick runt och tittade i lugn och ro. 



En hel del kullerstenar fanns i denna ort.


I den stentrappan har många fötter gått genom alla år.


Man vet egentligen inte hur länge dessa grottbostäder har funnits. 
År 1177 hade Bischof Ulrich von Halberstadt en borg som sommarrecidenz. När borgen inte användes längre, gjordes det bostäder i berget, som användes ända fram till år 1916.
På mitten av 1800-talet var det ont om bostäder och lantarbetarna fick en bit land av berget.  Man började gräva hugga ur berget, vilket fick göras efter dagens arbete. 
Några av dessa bostäder har grävts ur ordentligt och flera rum gjorts längre in i själva berget. Otroligt vilket jobb dessa familjer har gjort genom att gräva sig in berget. Det var inte bara att flytta in utan man fick verkligen gräva sig in. Tänk så slitsamt för dom.
I början av 1900-talet flyttade familjerna bort och bostäderna började användas som matkällare osv. 
Idag är det fem grottbostäder man kan gå in och titta i, på egen risk, rasrisk. Vi tog chansen och gick in.


Det är full ståhöjd och mer därtill, några av öppningarna mellan rummen var lite lägre. 
Eftersom dom eldade i spisar, var det gjort öppningar upp genom berget också. Vilken fasa om taket rasade in.

***




***
Här var det tre bostäder som låg vägg i vägg.






Här har Jakob letat sig längre in i bostaden. Man kunde ändå se lite skillnad på bostäderna.








Även detta besök var helt klart intressant, tyckte vi och fortsatte vidare till nästa mål. 

Dessa två ställena som vi har besökt, hittar man vid punkt A, Halberstadt-Langenstein.
Därifrån körde vi till punkt B, som kommer i nästa inlägg. 



Kram Yvonné















 

onsdag 4 september 2024

Sandstensklippor I Halberstadt ...

Senare på eftermiddagen lämnade vi fartygslyften och gav oss iväg ut på vägarna igen. Tittar man på Google maps kartan finns det en del vägarbeten men vi hamnade aldrig i några köer men däremot fortsatte det med Umleitung. Körde mindre vägar och lite motorväg, omväxling förnöjer.
Hade ett slutmål i orten Halberstadt och hade hittat en plats i P4N appen för att övernatta på. När vi kom fram runt 19,30 och gick runt och tittade upptäckte vi att det var en bit att gå tillbaka, från där vi kom in. Fram med kartan igen och vi flyttade oss till en liten grusparkering, som låg precis bredvid skogen vi hade tänkt att besöka. Till den lilla parkeringen kom flera bilar som tog sin kvällspromenad med sina hundar. 


Precis bakom bilen var det tät slingrande vegetation, fick känslan av att vara i tropikerna. 

Tidigt följande morgon blev det bara en enkel frukost och sedan gjordes fika och mackor för att tas med i ryggsäcken.
Frisk härlig luft när vi gick iväg genom skogen och solen var påväg upp, temperaturen hade redan passerat 21 grader.

Vi var påväg till Klusberg med sina sandstensklippor, som sticker upp ur skogen. När man gick nere bland träden såg man inte de höga stenarna förens man stod mitt framför. 
För 937 år sedan var första gången som dessa klippor hittades omnämnda i en dokumentation. Som så många andra platser har de vandaliserats och börjat vittra sönder, naturen tar över med träden som växer på sandstenarna.
Hålrummen man ser har huggits ut för hand, de användes som livsrum och platser för tillbedjan för århundrade sedan. Det finns olika bergutrymmen på andra platser men vi gick endast fram till denna. Där hittar man ett uthugget kors, kapellet, för religösa andakter. På söndagarna var det stenhuggarnas mötesplats, de som jobbade på katedralen och man har hittat deras stenhuggarmärken där liksom i katedralen.




Det visade sig finnas smartare stigar upp än just den som jag valde att klättra upp för. Jakob stannade kvar nedanför och såg mig gå runt och fota. 
När solen ligger på, på sandstenen, ser de nästan guldiga ut. Skulle gissa på att de är runt 10 meter höga.


I motljus något helt annat.




Vi gick en bit bort för att ta oss upp till utsiktsplatsen för morgonfikat, tänkte sitta och dingla med benen uppifrån klippkanten.







Man ser olika ristningar i sandstenen men hur gamla dom är, vet jag inte, kan lika gärna vara någon som gärna vill ha sitt namn inristat. Det är väl det som kallas vandaliserat.


Det var en skön promenad i skydd av träden, innan vi for vidare till nästa lilla ort inte långt därifrån.

Lägger in karta i nästa inlägg.

Kram Yvonne 























söndag 1 september 2024

Sverige Tyskland Och Båtlyften Scharnebeck ..

Vaknar till en morgon där blåsten hade gett sig lite, vilket kändes bra eftersom vi skulle med Finnline färjan klockan 13,30 från Malmö till Travemunde. 
Det var inte så stor ide att ge sig in i parken igen med risk att fastna bland allt det fina och missa båten. 
Vi åkte ner till incheckningen i god tid. Jag kände lite oro att köra upp för rampen för första gången men det gick galant. 

Vi brukar alltid ha hytt när vi far över, så även den här gången och fick en som hade fönstret föröver.



Vi anlände till Travemünde runt 23 tiden och det blev mörkerkörning, som jag verkligen avskyr, har ganska svårt med det. Fast vi tog oss bort till Citti Park och tänk, vi fick sista platsen, bara att rulla in så tyst som möjligt mellan två husbilar. Här var det parkering som gällde, inga 4 meter emellan inte. Tänk vilken värme som mötte oss, alla takluckorna öppnades, ljuvligt.
Runt klockan 01 släcktes lampan och vi somnade till blixtarna, som lyste upp den mörka himlen, inget regn.

Följande morgon/fm gav vi oss iväg utvilade med kurs mot Lüneburg och en plats som ligger nordost om Lüneburg och heter Scharnebeck,  Jösses så många vägar som har varit Umleitung, och som vi har snurrat runt runt på. Då var man glad att det var en söndag och ingen tung trafik.
Det finns en stor parkering ett par hundra meter från anläggningen och om man vill övernatta kostade det 10euro. Tömmning och färskvatten, tyckte jag att jag såg. Tittade inte så noga eftersom vi inte behövde det och inte skulle övernatta där heller.
Parkeringsautomat, som för 2 euro stod vi 12 timmar.
53.2929.  10.4935

Från parkeringen var det en promenad på ett par hundra meter bort. Klart och tydligt uppmärkt på marken, var man skulle hålla sig. Inga övertramp där inte hahaha


Det är Tysklands största båtlyftverk som förbinder floden Elbe med Mittellandkanalen,  anläggningen började byggas 1974 och del-invigdes december 1975. Kostnaden blev 190 miljoner D-mark, inkl kompletteringsarbeten.



Den har två stycken tråg som arbetar oberoende av varandra. Just när vi var där, var det ena tråget under renovering och man såg verkligen hur stort det var.
Har hittat lite uppgifter om anläggningen:
ett tråg är 100 meter långt, 11,8 meter brett och 3,38m djupt. 
Lite beroende av vattenståndet är lyfthöjden 38 meter. Det tar 3 minuter att lyfta upp resp sänka ner. Räknar man med in resp utfart blir det 15-20 minuter.
Totalvikten av ett vattenfyllt tråg är 5800 ton, som drivs med fyra elmotorer med vardera 169 kW.


Här kom en båt lastad med kol från Elbe sidan som lyftes upp. 
Jag filmade men får inte till det med filmen.
Lyften har här lyfts upp, vilket man ser att den lilla delen är uppe och bredvid den röda pelaren.
Inte helt lätt att se men det står folk uppe vid räcket som är en utsiktspunkt, 183 trappsteg för att komma dit. Sagt och gjort, vi gick upp dit.

När vi kom upp, började precis Paloma, som båten heter, köra ut från båtlyften.
Och där försvinner Palamo på Mittellandkanalen, medans en annan båt Hanse, full med container, styr in i tråget för att sänkas ner.
Det var verkligen intressant att titta hur allt gick till. Jag sprang ner för de 183 trappstegen för att se när båtlyften kom ner.


Det skvätte över lite vatten påväg ner.

Och där kom Hanse ner för att fortsätta ut i Elbe.



Det kostar ingenting för båtarna att använda sig av båtlyften, det är staten som finansierar det. Då det sparas in många långtradare som skulle gått på vägarna när man ser hur många containrar som bara detta fartyget hade. Tydligen går även privatbåtarna igenom gratis. 

 I parken bredvid, fanns en del föremål, även en utställningshall med olika modeller uppbyggda och film som visades.




Ja det var det om den intressanta platsen, som helt klart var värt att se enl oss. 

Vi rullade vidare på olika vägar.



Vid punkt B är båtlyften.



Kram Yvonné