Fortsätter In I Norge ...

 Tillbaka ovan jord, bestämde vi oss för att köra samma väg tillbaka, till Björksele utmed 363:an. I den korsningen körde vi rakt fram och kom så småningom ut på E12. Det blev en högersväng upp till Storuman för att handla lite.
Så var det dags att bestämma sig för Vart vi skulle ta vägen? Medans vi tänkte på det, åkte vi en liten bit vidare på E12:an, till rastplats Buktes. Där slog vi läger för kvällen bredvid en liten sjö.

Följande morgon efter en god natts sömn hade vi bestämt oss för att fortsätta på E12, Blå Vägen. 

Naturen är så grön och frodig, till skillnad mot det brunbrända vi lämnade hemma, en gräsmatta som var som stubbig halm.
Vi gjorde ett fikastopp efter Tärnaby, vid vägskälet Västansjö, där Krutfjellsvägen, går in till Norge.
Fin plats, en skulpturpark, där man kunde övernatta, mot att lägga en peng i lådan. Vatten brusade bredvid och vi såg snön borta på, som vi tror var Norra Storfjället, upp mot Hemavan.

RAST, en passande skulptur i sten av Annelise Josefsen

Vi fortsätter utmed Umeåälven på E12 och passerar Hemavan. Allt det vackra kommer emot oss och vi njuter. Utmed Över-Uman ligger sjön så gott som spegelblank.

Nästa fikastopp blev uppe vid Gränsen. 
När vi var där Juni 2015 (nästan samma tidpunkt som nu) och hade tänkt fika, då flöt isflaken och det snöade på tvärsen. 

Men det var då det, nu hade vi väldigt fint väder.

På andra sidan gränsen, stod norska polisen och hade kontroll. Medans vi satt och fikade kom det ett antal norska bilar, som svängde in på parkeringen och tittade om poliserna stod där. Då vände dom och körde tillbaka. Kanske var det så att dom hade lite för mycket av någon vara med sig tillbaka till Norge?

När det var dags för oss att åka vidare hade poliserna packat ihop och gett sig iväg.
Mo-I-Rana hade vi siktet inställt på, där hoppades vi att hitta en karta över Norge. Stannade till på en bensinmack och frågade, men det fanns inte någon karta. Däremot fanns det mycket annat, som en hel restaurang, väldigt mycket olika sorters bullar kakor och lite biltillbehör. Såg en skylt som visade en korv o bröd för 55 norska kronor.
Vi googlade lite på vart vi skulle och gav oss iväg på E6 söderut. Tänkte att det vore fint att köra kustväg 17 söder ut. Den som går norr ut, till Bodö, har vi kört tidigare. Och eftersom det här inte var någon planerad tur in till Norge, ville vi inte ge oss iväg alltför långt.
Upptäcker att det kommer en lång tunnel, Korgfjellstunneln på 8530 meter, vilket är E6:ans längsta tunnel, som blev klar 2005. Nja det där med tunnlar är inte min grej, speciellt när det är mötande trafik i samma rör. Letar vidare på google och ser att det går en väg över berget, via Korgfjellets fjällstuga. Sagt och gjort, vi svängde in på den vägen, bra asfalterad väg och fick en fin utsikt uppe vid fjällstugan/hotell/restaurang. Ställplats för 250 nkr, tror jag det var.
Mörka moln med mullrande åska åt ett håll.

Åt ett annat håll kunde vi se Svartisen.
Ingen planerad Norgeresa = bara mobilerna att fota med.

Med zoom på Svartisen, kan man i alla fall ana att den är där borta.

Den här vägen över fjället kallas för Blodvejen. 
Den byggdes under andra världskriget juni 1942 till maj 1944, då Hitler ville ha en väg i Norge. Stora förluster blev det då 640 jugoslaviska krigsfångar fick sätta livet till. Fångarna bodde i läger, som var lika hemska som de i Polen och Tyskland. Lokalbefolkningen försökte hjälpa fångarna så gott de kunde och efter kriget etablerades en vänskaplig relation mellan Norge och Jugoslavien.
Informationstavlor finns uppsatta utmed vägen på bägge sidorna av berget. Uppe på krönet finns en minnessten.

Där uppe började vi prata med ett norskt par. Bland annat om olika vägar man kunde åka osv Plötsligt frågar kvinnan om vi har en norsk karta, vilket vi inte hade. Hon går iväg till deras bil och hämtar en till oss, dom hade dubbelt upp. Tacksamt tog vi emot den och ingen peng ville dom ha för kartan. Däremot gav vi dom en flaska bubbel som dom blev väldigt glada över. 

Kändes riktigt bra att ha en karta, då internet kunde vara lite svajigt mellan berg och dalgång. Därifrån åkte vi ner till E6 och mot solen och riktning väg 78.

Klockan tickade på och plötsligt hade den blivit närmare 20.

Svängde av från E6 vid skylten Sandnessjöen till väg 78. Hade kanske inte tänkt oss en sådan nattplats som det nu blev men man får ta det som det kommer. En stor asfalterad plats, som hade ett par långtradarsläp uppställda. Släpen hämtades senare under kvällen och det kom flera husbilar som tänkt sig övernatta.

Eftersom det var så ljust, tittade vi på vädret i mobilen och såg att här gick solen inte ner! Visst är det mysigt med dessa ljusa nätter. 

Vet inte hur mycket klockan var på natten, när jag var uppe och fotade berget som hade solen på toppen.

Kan man ta sig en siesta mitt på dagen när det är ljust, har vi inga problem att sova i dessa ljusa nätter. Det är snarare det att, speciellt jag, vill inte sova utan bara vara vaken och titta på ljuset himlen molnen. Fast så kan man ju inte göra när man behöver vara chaufför kommande dag hihihihi.

(I skrivande stund, har vi varit hemma två dagar och jobbar för fullt med ogräs i trädgården)

Kram Yvonné

Underjordskyrkan ...

 I höstas när vi var ute och åkte, hade jag läst om att det fanns en underjordisk kyrka i en ort, som heter Kristineberg, Lycksele kommun. När vi kom dit hade de slutat med sina guidade turer för säsongen. 
Den platsen hade jag lagt in i mitt "kom-ihåg-fack" Inte många platser som jag brukar komma ihåg men just den här mindes jag. Dessutom hade jag ringt och kollat att dom hade börjat med sina guidade turer, vilket dom gjorde just den dagen vi nu kom dit. 
Från Kärleksudden var det inte så långt till Kristineberg och vi gav oss iväg. 

I det gula huset Thornégården, finns både vandrarhem restaurang och en liten butik. Det är där man köper biljetterna 245:-/person då ingår kaffe bulle nere i kyrkan. Den guidade turen börjar klockan 13, varje dag. 

Man måste passa in turen mellan Kristinebergsgruvans sprängningar, som är klockan 15 och vid 01 på nattenBrytningen sker nere på cirka 1350 meter, jösses så djupt inget jag skulle vilja arbeta på. Deras matsal ligger på 1000 meter. Hur många km långa gångarna är, visst inte guiderna. Man utvinner bly koppar zink guld och silver. Ett par ton bryts per dygn och forslas upp med hiss i det stora tornet. Där lastas det på bilar som kör ner till Bolidens anrikningsverk och när den är anrikad vidare till Rönnskärsverken i Skellefteå.

(Bilden lånad)

***

I väntan på turen, tog vi en fika vid dammen, där vi ställt ifrån oss bilen.

Ja så var det dags att samlas.

Den här första guidade turen på säsongen var vi inte många besökare. Det blev ändå en liten tysk grupp med 3 besökare och den svenska gruppen som vi var i, på 5 personer.

***
Ska berätta lite om den här underjordiska kyrkan, Sankta Anna.

 Det började med att år 1946, bergarbetare Olofsson, laddade en salva nere på 107 meters djup i brytningsrum 6, innan han gick av sitt kvälls shift. På morgonen när Jönsson kom ner i gruvan och gick in i brytningsrummet. Såg han i byggbelysningen en över 2 meter stor Kristusgestalt som glänste på gruvans bergsvägg.
Det blev stor uppståndelse och folk började vallfärda för att se denna bild. Vilket störde gruvdriften med alla besökare. Efter dokumentation, bestämdes att utrymmet skulle fyllas igen. Det tog många år, ända till 1985, innan staten och kommunen bestämde sig för att gå in och stötta projektet, att bygga en underjordisk kyrka på 90 meters djup. En kopia av Kristusgestalten, som den såg ut 1946, målades på korväggen.

 Fem år senare 1990 kunde invigningen ske av kyrksalen som rymmer runt 100 personer. Det finns även en liten servering och en utställning om hur gammal brytning gick till.
Någon gudstjänst hålls inte där nere, man kan däremot vigas och ibland hålls en konsert.

***

Vet inte men jag har trott att man skulle åka ner med hiss, vilket inte var fallet. Det var en skraltig Wolkabuss med några trasiga säkerhetsbälten osv. Växlingen kunde varit bättre det rasslade både framåt och bakåt OM det berodde på chauffören eller inte, låter jag vara osagt hmmm.

Ner i gruvan kom vi i alla fall och lika så upp hahaha.

Obligatorisk med hjälm under besöket.

Våran grupp började med utställningen, där var det lite kyligt, så varma kläder var att föredra, vilket vi hade.

Våran chaufför till lika med våran guide, kom från Tyskland, Berlin. Nu var det första guidningen och förstår om hon var nervös. Men det var så svårt att förstå henne på grund av dialekten. Först trodde jag att vi hade hamnat i den tyska gruppen men när jag verkligen ansträngde mig, hörde jag att det var svenska. Enl Jakob har Berlin en svår dialekt, vilket var lite synd. Jakob som även hör lite dåligt, hade svårt att uppfatta vad hon sa. Hon kunde säkert sin sak men men. Vi hade som tur var ytterligare en svensk guide, som hjälpte oss att förstå. 

I den här montern visades hur mycket man utvinner från 1 ton.

41 kg Zink, 6kg Koppar, 1gr Guld, 21gr Silver och Bly

Därefter blev det kaffe med kanelbulle. Önskade man the eller mjölk i kaffet, fick man vara utan. 

Jag fotade bilderna, så som Kristusgestalten såg ut när den hittades. de stod på det svarta altaret i granit. Tycker det blev så fint med den målade Kristusgestalten som syns i den blanka graniten.

Det var ett intressant besök nere i gruvan och det fina kyrkorummet.

Kram Yvonné