När vi vaknade följande morgon, var det ljust och visst blir man lite nyfiken på hur det såg ut eftersom det var kolsvart när vi parkerade.
Platsen hittades i Park4night och är en lägerplats som de tidigare platserna och kostar 60kronor.
N61* 18" 24" E13* 43´ 25"
Efter frukosten rullade vi vidare tills vi kom ner till orten Älvdalen och Morins bageri. Det gamla kondiset som vi alltid stannar till vid för en fika och pratar med ägarinnan. Det är roligt att det fanns kvar, för gången innan när vi var där, var ägarinnan lite bekymrad över sin bagare som var krasslig. Nu hade hon fått tag i ytterligare en bagare som hjälper till. Den här gången köpte vi med oss lite gosaker eftersom det var lite tidigt med sötsaker.
När vi kom fram till Falun stannade vi vid Lugnet för att fika.
Bakelsen har fått sitt namn efter dansbandet Larz-Kristerz, som är från Älvdalen.
Gräddbullen, var absolut den godaste jag ätit. Måste nog åka tillbaka snart och äta en till mums.
Gräddbullen, var absolut den godaste jag ätit. Måste nog åka tillbaka snart och äta en till mums.
Många många år sedan vi varit i Lugnet. Så vi passade på att titta runt och tog banan upp till hopptornen och skidmuseum. Den biljetten fick man köpa inne i det nybyggda badhuset som var precis bredvid.
En stor info tavla med spår och spåravgifter. Blev lite förvånad att det kostar att åka längdskidor. Här var det gratis upp till 25år, sedan kostar det att åka i spåren. Vet att längdåkning kostar nere i Schweiz och Österrike men hur är det här hemma, har jag ingen aning om. Kanske någon vet?
Under den stora bruna högen som ser ut som sand, finns det snö, som är väl inpackat.
Vi hade lite knappt om tid och valde att ta banan upp.
I det högsta tornet finns det ett Skidmuseum som man kunde besöka, vilket vi gjorde.
Tänk vilka skiddräkter dom hade förr.
Backhopparen Jan Boklöv som började med V-stilen, i mitten av 1980-talet. Tänk vilket liv det blev bland domarna när han hoppade och gav honom lägre stilpoäng. Idag hoppar alla med V-stilen.
Det är hissnande att kliva ut så högt upp i tornet, det kändes att det blåste. Aldrig att jag skulle kasta mig ut.
Ett stopp i Avesta där Armand Duplantis nya världsrekord hade ändrats på ribban.
6,23 är riktigt högt, speciellt när man står under ribban.
Grattis till honom.
Och hem kom vi innan solen gick ner och det blev mörkt.
Sedan hade vi lite lingon att rensa.
Sedan hade vi lite lingon att rensa.
Kram Yvonné
Vilken tur att hon hittat en till bagare så att hon kan ha kvar sitt konditori.
SvaraRaderaBackhoppning och stavhopp är två grenar jag aldrig skulle våga mig på. Jag hade fått panik i luften.
Ja vi blev glada att kondiset fanns kvar och säkert många i orten också. Håller med dig, att hoppa backhoppning skulle aldrig få för mig det. Stavhopp inte lika otäckt men jag skulle aldrig få ihop den tekniken med staven och skulle nog ramla med staven i ansatsen hahaha
RaderaJag gillar era resor i naturen, det ser så avslappnande ut.
RaderaSäger det igen; De här lägerplatserna är bara så fina. Morins konditori har vi aldrig hört talas om, där får vi göra ett stopp om vi kommer förbi till sommaren.
SvaraRaderaDet är nog ganska vanligt att de tar betalt för längdskidåkning i spår, åtminstone vid Billingehus i Skövde har vi sett detta. Visst kan man undra hur de är funtade som kastar sig ut från en hoppbacke och apropå hopp så är 6,23 galet högt!
Ha det så gott, kram!
Håller med dig, lägerplatserna är toppenfina. Längdåkning är inte vad vi har hållit på med, blev därför lite fundersam när man tog betalt för spåret. Fast det är kanske så det är och varför inte, det är mycket jobb med spårmaskiner osv.
RaderaKram