söndag 24 november 2019

Gambia Del 2 ...

Gambia. det lilla landet i VästAfrika. Ytan är lika stort som Småland. Är som en smal liten kil, som delas i mitten av Gambiafloden och är omgärdat av Senegal på tre sidor och fjärde sidan ut mot Atlanten. Befolkningsmängden är svår att uppskatta, det sägs 2 miljoner. Men det är endast de, som betalar skatt som räknas, alltså de som har något slags av inkomst. 
De första svenska turisterna kom i mitten av 60-talet med Ving. Det var tack vare Bertil Harding, som "upptäckte" Gambia då han kom med båt och skulle till Senegal men hamnade fel och kom till Gambia. Där upptäckte han stränderna och kontaktade Ving och på så sätt var turistresorna igång.
Ditte, som har bloggen "mitt i" har varit i Gambia på 70-talet då de små planen landade mellan palmerna. Idag är Gambias landningsbana Afrikas längsta, 3500meter. Byggdes av amerikanerna, som en extra "back-up" för att kunna plocka ner sateliter, om de inte kom ner på rätt plats. 
Bertil har, Bertil Harding Boulevard uppkallad efter sig och så här ser den ut. Kanske inte riktigt som vi tänker oss en boulevard med trädplanteringar hihihi

Vi gick en bra bit utmed den långa raka boulevarden. Fötterna blev ganska dammiga av den rödfärgade lateritjorden, jodå vi hade sandaler men det hjälper inte.
Kom fram till Art Craft market. Där fanns en hel del hantverkare, bland annat denna kille som gjorde fina träfigurer.

Fastnade hos silversmeden, han satt snudd på i mörker och jobbade. 
 Han blåste i plastslangen för att få extra syre till gasol lågan och på så sätt högre värme.
 Han höll på med filigran, tunna silvertrådar som löds ihop.
Intresserad nyfiken som jag är, ville jag testa att göra en krumelur med silvertråden, han vart inte speciellt imponerad hahaha Det såg så lätt ut när han böjde och snurrade till tråden.
Det är så roligt att prata skratta och pruta med folket. Jag älskar att göra det, kan hålla på hur länge som helst. 
En filmsnutt med mycket grimaser Skyller på att jag inte hade glasögonen på mig hahaha. Fick till slut ihop en lite krumelur av silvertråden. Tror nog att han gjorde om den när jag gått hahaha.
Fortsatte vidare på boulevarden bort till Monkey Park. Där köpte vi flera påsar med jordnötter, sådana som har skal och valde att inte ha någon guide. Då kunde vi strosade runt i egen takt i skuggan av de höga träden och mata aporna. 

Grön sammetsapa, de var så söta vänliga nyfikna och tog jordnötter väldigt försiktigt från handen. Om nöten legat på marken, putsade dom bort sanden först innan den öppnades.




Det fanns en del höga termitstackar också.
Röd Colobus, som var lite skygga och gärna höll sig uppe i träden.

Apan tar nötterna såå försiktigt ur Jakobs hand.

Vilka långa fingrar och tår aporna har.
I stället för att gå tillbaka till entren,  hittade vi en smal avsides stig ut från parken, som ledde ner till stranden,

Långa långa långa stränder och med tidvattens skillnad på 1,5 meter. Vilket gör att de ibland är väldigt breda med vattnet långt ut och andra tider går vattnet väldigt högt upp och stranden nästan försvann. 
Man kan undra varför hotell, som det vi bodde på har pooler, då det ligger precis vid strand och hav. Jo det är ganska mycket undervattens strömmar. Badvakter och flaggor finns, som man bör ha koll på. Vi såg ett tillbud en dag då badvakterna fick göra en insatts, då en kvinna inte kunde ta sig in över vågorna utan kom längre längre ut. Sedan såg vi även de turister som struntade i badvakternas visselblåsande och simmade ut ändå, idiotiskt.
Själva höll vi oss med vattnet upp till låren och flöt med vågskummet in.
 Tänk att vi hittade en restaurang med schweizer flagga haha Där blev det ett stopp för lunch.
Vi åt av de Gamianska rätterna som vi tyckte var goda. Tyckte att maten var lite mild i kryddningen men det var bara att be om att få det "spicy".
Korna var ute och gick själva på strandpromenad.
 Bredvid där vi satt och åt, upptäckte vi att bakom muren, fanns en golfbana med sandgreen. Det har vi spelat på i Tanzania, och i Liberia. Vi gick aldrig in på området och tittade närmare.
Här skulle killarna ut med näten. Ser ni killen till vänster i bild som kastar sig i vågen för att simma ut.
 Skulle aldrig ge mig ut i en sådan båt, den ligger väldigt djupt i vattnet usch.
Jakob försöker ta sig ett dopp, han får gå ut långt.
Tidvattnet är långt ut, vilken bred strand det är då.
Vad, som gjort dessa små högar med fint mönster, vet vi inte. Är det en krabba eller? Vi såg aldrig något djur trots att vi stampade i marken kom inget upp mer än att det sprutade upp en vattenstråle ur ett annat hål, en bit bort.
 Hittade många såna här fina snäckor som vi i Liberia kallade för "Sanddollar". I Gambia sa dom StarShell
 På våran uteplats fanns en Hibiskusbuske och till frukosten serverades bland annat en mörkröd juice, Wonjo juice, som är gjort på just Hibiskusblomman. Den är lite sur och smaksätts med mynta och socker. Tyckte den var god och fräsch.

Kram 
Yvonné




15 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja det är häftigt och vi gillar Afrika

      Radera
  2. Vilken härlig resa ni varit på och så söta aporna var. Jag skulle nog inte vågat gå ensam i parken eller bada i havet. Poolen måste väl ha varit det tryggaste stället att bada på. Så fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är poolen säkrare än havet när vågorna är oroliga, man får använda sitt förnuft och inte vara våghalsig. Nej inte var det farligt att gå ensammen i parken, det var markerade stigar.

      Radera
  3. Stort tack för detta. Har läst, njutit och tittat på alla de fantastiskt fina bilderna bilderna. Mycket ser ut att vara sig likt som de långa stränderna, tidvattnet, havet och aporna. Och mycket har givetvis hänt sedan vi var där. Roligt om Gambia nu kan få ett uppsving för jag vet att det melllan varven (åren) varierat en del. Och visst åkte vi med Vingresor och bodde vid havet på deras då finaste hotell. Tror det var ett "Sunwinghotell". Minns också ständiga elavbrott men vi hade pannlampor med oss. Att gå utanöfr hotellområdet kvällstid var inte att rekommendera.
    Minns också att hotellområdena på 70-talet var inhägnade för att undvika försäljare. Kändes sådär, men det var nog kanske nödvändigt.
    Förstår att er resa blev väldigt lyckad och kansk ekommer vi nu, nästan 50 år senare, att göra en ny resa hit.
    Och att bada i havet tyckte vi inte var några problem men visst får man vara försiktig. När vi var där fanns liksom inga badvakter.
    Kanske kommer det mer från Gambia. Hoppas!
    Stort tack för länken.
    Ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sunwinghotellet har bytt namn till något jag inte minns. Det jag tyckte var fint med stränderna och hotellen där, vara att de fanns inga höga byggnader. Hoppas att det fortsätter så.
      Visst kan man gå ut efter mörkrets inbrott, bra att ha ficklampan med sig, för elavbrott hände även för oss. Tack och lov är det inte inhägnat som det var tidigare men försäljning fick inte ske inne på hotellområdet.

      Radera
  4. Vilket fint resmål! Vi är o kså lite "Afrikafrälsta", men det har mest blivit de södra delarna.
    Vilken underbar promenad i parken. Jag har sett de röda Colobus aporna på en ö utanför Zanzibar. Där sa de att de var endemiska så var alltså inte fallet. Hur som helst är de så söta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det ett fint resmål, om man gillar Africa med allt vad det innebär. Ja där ser man hur aporna breder ut sig hihihi

      Radera
  5. Kul för er att få åka iväg och få uppleva denna miljö som är lite annars än här hemma ;-) och bli dammig av lateritjorden. Kul med aporna som vi inte heller är vana vid :-)) fina snäckor du hittade. Kramiz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut en härlig resa och upplevelse.
      Kramiz

      Radera
  6. Så många fina foton. Aporna såg gulliga ut! Långa härliga stränder och glest med folk! Ser så skönt ut, men en sån där båt skulle jag inte våga åka med! Ha dé gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det både ser skönt ut och var skönt. Just att det inte var så mycket folk överallt, var också toppen. Båten, ja i mina ögon riktigt tuffa grabbar som sliter ute till havs i dessa båtar.

      Radera
  7. Apor har jag respekt för, men de du fotade så snälla ut.

    SvaraRadera