Grossglockner Hochalpenstrasse ...

Att komma hit ner till Zell am See området är, som att komma "hem" för mig. Det var hit ner som min bästis och jag, 17 år gamla, åkte med tåg genom Danmark Tyskland för att till sist hamna på Zell am See järnvägsstation. Där satt vi och väntade i några timmar , på att bli upplockade. Under den långa väntan, blev vi hungriga och plockade fram vårat medhavda hårda brödpaket och en tub Kalles. Minns att vi undrade" Vad har vi gett oss in på "

Vi skulle jobba 2 månader uppe på Grossglockner, Restaurang Fuschertörl som ligger på 2400meter. Brigitte och hennes dåvarande make H (som sorgligt nog avled förra året) blev min chef. Och sedan dess har vi hållit kontakten. Vi gör stopp här nere och Brigitte kommer till Sverige ibland.

Vad man så tydligt ser, är hur glaciären uppe på Kitsteinhorn minskar för var gång vi kommer hit ner.

Minns att H sa: att den kommer smälta bort snart. 

När vi kommer hem ska jag ta och leta fram bilderna för att jämnföra ordentligt.

Från B lgh ser man just bort till Kitsteinhorn. En utsikt som jag tycker så mycket om och alltid fotar hahaha

Men just denna morgon var det inte till Kitsteinhorn vi skulle. 

B hade en del jobb inbokat, som guide och skulle iväg på en utflykt.

Hade tittat på Webcamerans info över berget och den sa Snökedjor och soligt. Snöat hade det gjort natten innan ner till 1600meter. Vilket är tidigt för säsongen. 

Vi tog bilen upp till Ferleiten, där betalstationen är för Grossglocknerstrasse.

 Passerar byn Fusch inne i dalgången.

 Molnen lättade ju längre in vi kom och framme vid betalstationen var det helt fantastiskt.

Vi frågade i betalstationen, vart vi kunde parkera bilen och han tyckte vi stod bra där vi stod, utmed vägen.

 Tanken var ju att cykla uppför berget. Cyklarna har en egen igång och man kan även få en tidstagning.

 Så var vi redo för berget.

Bra info tavla hahaha

Passerade 1:a kurvan av 24 stycken

. Att cykla i 12% uppför då blir man varm, kläder togs av.

 För att sättas på igen när vi kom högre upp och vinden kom mot oss.

 Snösprut uppe på den höga 3000meters toppen

Vi besegrade inte berget utan det blev tvärtom, berget besegrade oss hahaha

Väldigt glada och nöjda för att kommit så högt upp. Här tog batterierna slut, även andningen sa Jakob. Vi möttes av en rejäl motvind och framför oss vet vi att träden upphör och det blir bara berget. Visst det fanns andra cyklister som fortsatte upp. Men då pratar vi "riktiga cyklister" i alla fall såg de ut att ha en helt annan utrustning till cykel. Inte som våra småhjuliga ihopfällbara cyklar med ett litet batteri hahaha

 Utför möttes vi av denna skylt. Hmm det var ju det  med, bromsning!

Jakob hade en genomgång med mig innan jag rullade iväg utför. Hahahaha Hur vad det nu han sa, inte bromsa! Hjälp det går ju inte, så jag cyklade nog så som jag brukar göra, vilande med ena foten på baktramp! Då fattar nog ni som läser att det var ingen bra ide alls hahaha När jag så småningom stannade och kände lukten av lite bränt och dessutom märkte att det steg en liten rökpelare från min bakre broms, ja då började jag fatta att så ska man inte hålla foten vilande.

Vi kom ner och allt gick bra, en härlig känsla när jag fattade hur jag skulle köra. Fast nog ska man vara försiktig allt, inga hastighetsrekord inte.

Vid nästa försök får vi skaffa riktiga cyklar hahaha.

Kvällen avslutades med ljusshow inne på sjön i Zell

Vi har lämnat Zell och befinner oss just nu i Zillerthal.

Kram

Yvonné