På Rull 2:a Advent Del 1 ...

I torsdags rullade vi iväg och jag hade mina nya strumpor på 

(fötterna är där uppe bara för fotograferingen)

Allt flöt på bra tills det blev mörkt och vi kom ner till Linköping.

Jösses vilket snöväder vi hamnade i, sikten var så gott som noll. Vi körde in på en mack och satte på ett plåster, vi hade fått ett stenskott av en mötande bil! Lite trist men tack och lov hamnade det högt upp och inte mitt i synfältet.

Snön avtog så pass att vi kunde se och rullade vidare söderut. Vid Ödeshög övergick det till duggregn och sedan upphörde även det.

Vi hade som slutmål 

Kinna.

När vi kom dit vi skulle, var rutan såå smutsig och det fanns en tvättinrättning bredvid. Åkte dit för att tvätta rent men det fanns ingen vatten att få, endast om man tvättade bilen. Sagt och gjort vi tvättade bilen klockan 21,30 på kvällen hahaha Körde först in halva framdelen, därefter backade vi in och tvättade andra halvan. Det fanns en skylt med maxhöjd 3m och vi ville inte råka ut för något tokigt, därför vände vi och trixade lite. Första gången som vi tvättar bilen på ett sådant ställe. 

Det var verkligen välbehövligt och med tanke på att saltbilarna hade kört framför oss tidigare på kvällen.

Övernattade gjorde vi på Granngårdens parkering.

Följande morgon hade vi nära till butikerna.

Ett besök inne på Granngården och ut kom vi med stövlar.

Kinnagarn mitt emot hade väldigt mycket garn. Tänk att behöva ha sådana stickade kalsonger hahaha

Här kan man säkert hitta det man behöver i garn, jag är inte så mycket för att sticka. Börjar gärna på något men sällan det blir klart.

Nej det var till tygbutiken Skroten som vi skulle till.

 Där inne finns det mycket roligt att vrida och vända på i tygväg. 

Jajamen det följde med ett par olika sorters tyg också.

Därefter ut i solen och rullade iväg till den fina trevliga

Vi hade bokat plats och det var nog tur, för det var många husbilar som rullade in under kvällen och fredagen.

Spårvagnen ner till stan och bland det första vi ser är en butik med

Tesla bilar. Dit var vi tvugna att gå in och titta.

Bakdörrarna på den här modellen öppnas uppåt, vilket kräver 30cm på sidan för att det ska kunna göras.

 Visste inte att det var två motorer i bilen, en fram och en bak. Bilen bestämmer själv vilken motor som ska användas. 

 En stor stor gran fanns på torget.

 Julskyltning på NK

Tittade in i en butik som hade Jultröjor, ja vad säger man om en sådan här?

eller dessa?

Det är stora halvfyllda nallar som är fastsydda. Tur att tycke och smak är olika ...

Vi gick in på 

Liseberg

 Liseberg har väldigt mycket fin belysning uppsatt.

 Ett spel på chokladhjulet och jag vann en stor chokladask med blandade sorter Jiippiiii

Årets Isshow heter Nötknäpparen

  

Vi tog spårvagnen hem till campingen

Det var första dagen i Göteborg.

Kram

Yvonné

DecemberGlögg ...

För många år tillbaka, gjorde jag alltid egen glögg. Sedan smög nog latmasken på och vi köpte vanlig glögg i matbutiken. Härom dagen visade min väninna Monica att dom hade gjort egen glögg och hennes glögg vet jag är jättegod. Tack Monica för receptet.

Sagt och gjort vi köpte några flaskor vin, portvin, hela kanelstänger, kardemummakärnor, hel nejlika, russin och apelsin. Kryddorna lades i vodka under natten, följande dag värmdes vinet  ihop med kryddorna och smakades av med socker. 

I sista avsmakningen tillsatte jag lite mörk rom, (inte enl Monicas recept) tyckte det blev lite rundare i smaken då.

Tre flaskor 

JoY´s

DecemberGlögg 

blev det

Kram

Yvonné

Liberia Landet I WestAfrica ...

28 februari 1986, det var den dagen som Olof Palme mördades senare på kvällen.

För första gången i mitt liv (förmodligen också den sista) flög jag 1:a klass med allt vad det innebar. Bort till landet, som man kommer till om man säger:

"Dra dit pepparn växer"

alltså, Liberia.

Jag lovar att där finns det riktigt riktigt hot hot hotpeppar, som smakar riktigt gott och har en speciell doft. Eller så är det bara jag som tycker att den doftar speciellt, kanske är det doften Africa.

I Liberia bodde jag drygt 1,5 år, tillsammans med min dåvarande man.

Varför skriver jag om Liberia helt plötsligt, kanske någon undrar. När det snart är 2:a Advent och det doftar nybakade saffransbullar och glögg från vart och vartannat kök. I vissa delar av Sverige faller snön vit på taket.

Jo så här är det: 

I söndags, tror jag att det var, gick ett tv program som heter: Spårlöst Special avsnitt 14.

Den här gången handlade det George Scott, boxaren som har vunnit en hel del medaljer och har sina rötter i Buchanan / Liberia. Nu ville han träffa sin biologiska mamma och familjen.

Eftersom jag jobbade, varken såg jag det eller visste om att det skulle komma. Då är det tur att det finns annan media, såsom Facebook. Där hade min väninna lagt ut en påminnelse om programmet.

Mitt i natten låg jag med mobilen och hörlurarna på och tittade på programmet i tv4 play.http://www.tv4play.se/program/sp%C3%A5rl%C3%B6st?video_id=3654052 

Oj så känslosamt det blev att titta på det.

 Vilka minnen som kom, inte visste jag att min reaktion skulle bli så kraftig. Det är trots allt många år sedan jag bodde där.

George tillsammans med Agneta Sjödin, programledaren, gick runt på marknaden och pratade om bland annat just doften som fanns där. Att få se de färgrika kläder som kvinnorna bar, få höra språkets  melodi, havet och dess långa stränder, som man aldrig kunde se ett slut på. 

Det var en del som jag kände igen, samtidigt har det med all sannolikhet förfallit mycket och byggts upp nytt.

Liberia har haft inbördeskrig under många år, hur det ser ut idag vet jag inte och inget som nämndes om i programmet.

Vi är sex "tjejer" från Liberia tiden, som fortfarande håller kontakten. Självklart blir man lite extra intresserad när man har bott där efter att sett detta programmet.

Efter lite letande bland gamla fotoalbum hittade jag några bilder.

Vi bodde i ett sådant vitt hus, som man kan skymta bakom mig.

Vi hade en liten katt som hette Skruttan, fram tills det visade sig att det var en hankatt och då blev det Skrutten.

Hunden Mickann, uppkallad efter min bror Micke och hans flickvän Ann. Det var en liberiansk vägkorsning, Mickanns mamma, var Marys golden retriver, som hade parats utan att någon visste hur, med en lösdrivande hund. Tänk så det kan bli när man är på promenad.

Mickann tillsammans med Lisbeths hund Carmen, som var en väldigt fin Labrador. Carmen uppfostrade Mickann och den dagen det var dags för mig att resa hem, fick Mickann flytta hem till Carmen.

Jag lärde mig att väva och efter hand till och med "undervisa" dom kvinnorna som inte kunde.

 Det blev en hel del vävda saker, som skulle packas ner den dagen vi skulle hem!

Lobster/hummer var något som man åt lite då och då. 

Fruktkvinnorna med sina stora frukt/fisk fat på huvudena kom och sålde vid huset.

Bara att ta fram stora kastrullen och börja koka innan dom kröp iväg hahaha

Stranden Silver Beach, var ljuvlig fantastisk underbar osv osv

Dit åkte vi varje söndag och badade.

Tyvärr hittade jag bara detta svartvita foto, som ser lite konstigt ut. De andra bilderna jag har var med så mycket folk på.

 Att åka båt i ett urholkat träd, vid New Cess, vart nog en av mina värsta upplevelser under den tiden. In i mangroviträsket paddlades vi, hua så gräsligt, kan inte återge hur det var där inne, för jag var såå rädd. Vattenlinjen på båten var någon cm från kanten!! Vi korsade utloppet på floden, som var ganska ström om jag minns rätt.

 Nu är det snart snart 

Lucia

Vill visa hur vi och vårat luciatåget såg ut 1986 i Buchanan Liberia.

Vi tjejer som fortfarande håller ihop är vi tre i mitten av bilden och tomtenissan framför oss.

(de andra två var inte där den perioden.)

Kram

Yvonné

Magnus Reslow EnsamSeglaren ...

Som tänker bli den första Non-stop seglaren Jorden Runt med start 2017.

Han är min kompis sedan mååånga år (har berättat om honom 7/9 2014 och 27/2 2016) och nu klev han in hemma hos oss. Röd i ansiktet från vind, bärande på flera väskor och iförd en flytoverall.

Att han hade flytoverall på, fanns det en förklaring till.

Han kom direkt från en seglats, Tyskland-Stockholm.

Tillsammans med en vän hade dom non-stop seglat 440 sjömil på 52 timmar med en topphastighet

 av 18,3 knop. Vilket kan jämföras med drygt 30 km. Då går det undan på havet. 

 Nog ser det lite kyligt ut, i alla fall för mig. Ingen trängsel var det på havet hahaha

Mange´s vän Ulf Bergsten, som också var med på båten, har tagit dessa bilder. Vill man se film från deras seglats har Ulf lagt ut en på sin Facebook sida. Där ser man tydligt hur dom surfar fram på vågorna, absolut inget för mig, trots att jag har haft segelbåt!

 Mat behövs trots att det blåser runt 19-20 m/s

Det var roligt att få höra om hans planer.

Han har varit i Stockholm ett par dagar och bland annat blivit intervjuad för en kryssartidning.

Nu är Mange tillbaka i Malmö och nästa vecka åker ett tv team, ner till honom. Dom vill filma hans båt, som han jobbar med. Non-Stop Jorden Runt Projekt.

Det är bra gjort Mange, man ska tro på sig själv, jag är så stolt över dig. 

I morgon fyller du år, Stort Grattis.

Kram

Yvonné